pearlsfromparadise

Ja, nu när solen och värmen äntligen har lyckats leta sig hit, och mina dagar fylls av promenader, roligheter och framförallt skolarbete så blir bloggen helt enkelt lidande.
I fredags hade Malin sin 19årsfest, och vi fick middag (tacos, vad annars..?) och sen hade vi roligt mestadelen av kvällen. I lördags kommer jag nästan inte ihåg vad jag gjorde...
Jo jag sprang runt i hela Älvsjö för att hitta rökt lax, och sen spenderade jag eftermiddagen med att skiva 4 kg lax och göra potatissallad på ca 4 kg potatis.
I söndags fyllde farfar 85 så då hade jag planerat hela hans födelsedagsfirande och större delen av dagen gick åt till det. Sen åkte jag och Kalle hem till honom och bytte däck på bilen. Eller ja, han gjorde det och jag stod bredvid och lös med ficklampan. Dessutom fick jag för första gången åka med honom när han körde bil.
Har är så duktig så, min Karl.
Måndagen var inte så rolig, Kalle var ute och jobbade och jag fick inte vara med så jag fick snällt sitta och vänta inomhus eftersom det blåste så jäkla kallt så jag inte ville vara utomhus.
Vid 7 åkte vi hem till mig och köpte glass och pizza innan vi parkerade oss framför TV.n med mamma och CSI.
Idag har jag och Kalle varit ute och gått en stund och sen tog vi en lång dusch innan jag följde med honom till tåget.
Men det gör inget för vi ses på torsdag igen, eller kanske imorgon, beroende på om han ska träna eller inte.

Jag har ett grupparbete i skolan och vi hade planerat in att vi skulle träffas på lovet och göra klart det och dricka lite drinkar samt laga lite mat från det landet vi jobbar med. Tanken var att vi skulle gjort det idag, men det blev uppskjutet tills imorgon pga jobb. Nu har det blivit uppskjutet igen pga jobb och eftersom jag och Kalle antagligen ska åka med Emli och Carro till Emils mamma som bor i Nyköping i ett fancy hus med pool och annan lyx, på torsdag så kan inte jag då. Jag är hemma på söndag igen men de andra jobbar på både söndag och måndag, så vi får helt enkelt se när vi ska hinna klämma in vårt grupparbete. Men det löser sig!
Det gör det alltid!

Ja, som sagt, vi ska åka till Emils mamma och det blir som planerat, och det tror jag blir roligt. Iof har jag bara träffat henne en gång förut, men då var hon trevlig så jag tror inte det blir några som helst problem.
Ska faktiskt bli lite roligt att åka på en minisemester med några vänner bara över några dagar.
Så jag håller tummarna att det blir av!

Just nu håller jag på och försöker skriva färdigt mitt individuella projeltarbete så jag kan stryka nånting från den där listan jag la upp här för några dagar sen.
Meeeen det går lite segt. Ganska oinspirerande när solen skiner där ute och jag sitter fast vid min dator.
Ocharmigt.
Men så går det när man skjuter upp allt.
Sucks for me helt enkelt.

Jag ljög precis för Kalle och sa att jag visste exakt vad jag ska köpa i 18-årspresent till honom.
JAG HAR INGEN ANING!
Människan vill ju inte ens ha något.
Men, man vet ju aldrig vad man vill ha när det väl kommer till kritan.
Vad fan ska jag köpa till honom.
Nu när plutten blir stor måste han ju få något minnesvärt....
Och inte har jga många dagar på mig att tänka ut något heller.
Känns som om det är nästa vecka.
Men inte då, det är typ nästnästa vecka bara.
Gaaaaah.

Nu sitter jag här med en rykande het gino medans huset luktar motsägelsefullt vitlök.
Nej, en så dum torsdagskväll är det ju inte.

Idag.
Lång dag.
8 - 17.20.
Bläsch.
Men nu har jag kommit igenom nästan hela dagen.
DEt är ju nice!
Inget flyt har jag haft, men det var nästan underbart skönt att vara tillbaka i köket.
Även fast jag blev satt på att göra tunna fläskpankakor med rårörda lingon.
Alla som känner mig vet att jag inte kan steka pankakor, så jag har stått och kämpat mot mina värsta demoner idag.
Stekt pankakor hela dagen har jag gjort.
Och det var nästan hysteriskt roligt när en av oss nästan satte eld på hela köket och få skolan utrymd pga brandlarmet.
Men vi lyckades släcka elden och sen var vi fem pers som stod och fläktade bort all rök från brandvarnaren med våra slängar så vi skulle slippa utlösa brandlarmet.
Vi lyckades, även fast det började blinka som fan som varning.
Men det är ett minne för livet.
Att stå och vifta bort rök med sina klasskamrater.
Det är inte så många som har gjort sånt inte.
Projektmötet kunde gått bättre, men nu har vi iaf ett litet försprång mot de andra grupperna.
Nu är snart estetisk verksamhet slut så då ska vi, ett par tjejer gå över till buttericks och köpa grejer tills på fredag!

Puss.

Här står bloggen och dammar igen.
Så går det när man inte har någon motivation att blogga, även fast jag kanske har ganska mycket att blogga om.
Vi får väl se om det blir ett inlägg eller om jag måste dela upp det.
Hur som helst.
Malins skiva var ju i onsdags, och även fast jag var sjuk och otaggad så blev det riktigt lyckat!
Jag tror bilderna får beskriva större delen av kvällen.







Ja, det var kvällen väldigt kort sammanfattad i några små bilder, men itne alla som deltig fastnade på dessa bilder men det var många många fler där och vi hade så roligt tillsammans!
Det enda negativa var väl att de under de första timmarna och stundvis under resten av kvällen spelade sjukt dålig musik, och vakterna var lite för glada i att kasta ut folk.
På hemvägen träffade vi dessutom på Andreas Weise, och Emil blev helt kär!



Lördage tillbringade jag och lille Karl banan på akuten. 8 timmar var vi där sammanlagt.
Han åkte in för att han plötsligt fick sjunkt ont i ryggen, sen kom de fram till att han hade nåt fel på lungan. Sen misstänkte de att några lungblåsor hade gått sönder och till slut trodde de att han hade fått en propp i lungan.
Den tid som han sammanlagt böev undersökt med tester och prat med läkaren (som Kalle tyckte mycket bra om eftersom hon påpekade att han var väldigt vältränad) var ungefär en timme, resten av tiden gick åt till att vänta.
Tydligen är inte 17åring med smärta i lungorna tillräckligt akut.
Men vi fick ett litet bås med en säng och en stol, och efter ett par timmar började vi känna oss hemma där.
Det var nästan lite sorgligt när vi väl skulle åka hem.

Igår var jag på ett helvetiskt humör, för jag tyckte att Kalle hade förstört min helg och gjort den jättetråkig och sen hade han mage att åka hem utan att göra något roligt med mig.
När han skulle åka var jag så arg så jag nästan började gråta.
Fråga mig inte varför jag var så förbannad för det vet jag inte, men så var fallet.
Till slut bestämde jag mig för att fan, gör han inte som jag vill får vi kompromissa, så då följde jag med honom hem istället.
Även fast jag verkligen inte ville åka ut till honom så ångrar jag det inte, för vi hade en jättemysig kväll.

Jag som var orolig över att jag itne skulle få mina biljetter ålda, nu har jag inte bara sålt tio, utan nu är det fem extra som vill komma, så jag har fullt upp med att ragga biljetter från dem som inte får alla sina sålda.

Jag är supertaggad inför skivan, samtidigt som jag verkligen fasar för den.
Jag tycker att det är jättejobbigt att Kalle inte kan förlja med.
Dels för att han är för lite och dels för att han ska göra högskoleprovet.
Men det känns inte bra att han blir lämnad utanför allt det här roliga, och även fast han antagligen inte hade stannat särksilt länge om han hade varit 18, just pga högskoleprovet, så hade det kännts bättre, för då har han iaf haft chansen.
Många av hans kompisar ska ju komma, och det är folk som han har känt i många år längre än vad jag har gjort, så eftersom han inte kan komma så känns det som om jag snor hans kompisar, och det är bara ännu en tyngd på mitt samvete.
Faaaaan.

Puss.

Idag är det studiedag, men jag gör inget roligt för det.
Jag pluggar inte ens.
Nej för jag ligger hemma och är dödssjuk.
Dödssjuk är jag kanske inte, eftersom jag ska på skiva ikväll, men jag mår ju långt ifrån bra.
Just nu försöker jag få ihop min outfit för kvällen.
Temat ät T, och jag ska vara traktor!
Det blir lite klippa och klistra för att få ihop en någotsånär "trolig" outfit, men jag har ju försökt iaf, det kan de inte förneka!
Och imorgon så ska alla pengar till min egen skiva in, så det blir till att kräva folk på pengar ikväll!
Det går nog bra.

Puss.

Just nu har jag samma behov som Maria Montazami ofta har: JAG VILL HA MINA OSTKROKAR!
Eller ja, jag säger ju ostbågar, men det skulle ju liksom förstöra poängen litegrann.

Jag gjorde ju ett träningsschema igår, som det nu är tänkt att det ska hållas till punkt och pricka i viss mån iaf, och sen ska jag ju helst göra ett nytt när det här tar slut och inte bara lägga av som det brukar bli när schemat tar slut.
Så morgonen började hur som helst med ett träningspass.
Sen kokade jag lite gröt och åt en knäckemacka.
Nyttigt ska det vara!
Haha.
Sen fickjag ett sånt otroligt sug efter att göra nåt i köket så jag letade reda på lite olika recept.
Nu står det en stor skål med nykokt kola, en bunke creme anglaise (vaniljsås med finare ord) och en fin äppelpaj.
Så lite produktiv har jag varit idag också.
Och den enda disken jag skapat är en bunke, en kastrull, en sil och lite små bestick så nu har mamma ingen rätt att klaga på att jag stökar ner.
Dessutom har jag plockat i och ur diskmaskinen och städat så fint så den som känner för att klaga på mig kan vara tyst och äta av det jag gjort istället.
Och, va deffensiv jag blev nudå...det var ju inte meningen.
Men det brukar alltid vara någon som klagar på mig, så jag försvarar mig i förväg.

Jag trodde att Kalle skulle komma hit innan sin träning så vi skulle kunna planera lite för hur vi ska göra ikväll eftersom ingen av ossär hemma och då är det väl roligt om vi timar så bra som möjligt istället för att gå om varandra, men så verkar det inte bli så då får han komma när han vill så kommer jag nån gång senare.
Snart ska jag ju dra mig iväg till Högdalen för att åka iväg till fotografiska och titta på Andy Warhols utsällning Lady Warhol, och sen väntar lte fika och sånt, så det ser jag fram emot.

Puss.

Btw så är min fina godisskål ganska överfull.
Massa äcklig lakrits och polly som är kvar från jul (som enbart ligger där i för att det ska ligga nåt i skålen), lite överblivna gelèhjärtan från alla hjärtas dag och lite nygjord kola!

Call in sick var det som gällde idag.
Men inte hänger jag läpp så länge för det.
Fick ju massa kvalitetstid med Kalle istället.
Vet inte hur jag ska göra imorgon, de lär inte vilja ha mig där, men jag vill ju gå sista dagen + att jag måste ta hem all grejer.
Jag åker väl dit på morgonen så får vi se hur det blir.

Jag fick en kartong med flytta hemmifrån grejre från mormor när jag fyllde 18.
Eftersom det satt en lsita på den med vad den innehöll har jag aldrig öppnat den, men jag gjorde det idag.
Och där låg en till lapp.
Där det stod att jag har fått ärva min mormors mors finaste linnehanddukar.
Kanske inte så jättespeciellt för er, men det är en väldigt fin gest och jag uppskattar verkligen att det var just jag som fick dem, och inte nån av mina andra kusiner.
Min lista på grejer som jag fått ärva från långt bak i släkten börjar bli lång nu, och det är väldigt roligt.
Saker som har funnits i familjen i massor, massor, massor med år har landat hos mig.
Och kommer gå vidare till mina barn, och barnbarn, och barnbarnsbarn osv.
Jag tycker sånt är ganska häftigt.

Puss.

Ja här står det och dammar igen, men inte gör det mig nåt.
Orkar inte skriva så mycket ändå.
Men idåg kommer Emma hem från England!
Så snart ska jag åka in till stan och krama om henne riktigt hårt!
Seg dag det kommer bli imorgone bara, lär ju inte bli nån tidig kväll ikväll precis.

Puss.

Inlägg nummer 600.
Det ni.
Det blir många inlägg per dag på mindre än ett och ett halvt år.
Konstigt...tänker ju inte på att det blir så mycket.
Jag tycker att jag hoppar över dagar lite då och då och har riktiga down points då jag inte skriver nånting, men ändå är jag uppe i 600 på mycket mindre än 600 dagar.
Ja, så det kan gå.

BLOGGRAPE AV VÄRLDENS BÄSTA EMMA SOM RÅKADE HA KVAR LÖSENORDET SEN HON FIXADE SUSSIS ASHETA BLOGGDESIGN SOM KANSKE INTE ALLS ÄR SÅ HASHET, MEN IALLAFALL!

ps, ska man verkligen berätta att man gör en bloggrape när man gör den? ds.

Nu har jag försökt att lägga in bilder i ett inlägg om vad vi gjorde på alla hjärtans dag tre gånger, och alla tre gångerna ha hela datorn hängt sig.
Eftersom det är ett jäkligt långt inlägg så vågar jag inte försöka igen eftersom det antagligen kommer sluta med att jag isåfall kommer behöva skriva om hela inlägget och det orkar jag ju inte, så vi får försöka med det en annan gång då min kära dator är på bättre humör.

Puss.

Snökaoset igår, ja jag kan säga att jag fick min beskärda del av det.
Blev alldeles chockad när jag kom till Högdalen och såg att alla bussavgångar därifrån av inställda.
Jag blev ännu mer chockad när jag fick reda på att hela länets busstrafik var inställd.
När jag senare fick reda på att det tåget jag åkte med var det sista som gick innan elen försvann på gröna linjen blev jag irriterad.
Kunde den inte ha pajat några minuter tidigare, så hade jag sluppit en jäkla massa besvär?!
Alla bussar inställda, norrgående tåg stillastående och gröna linjen strömlös mellan Gullmars och Hagsätra- min linje.
Jag var alltså helt fast för alla mina vägar hem var kapade.
Dessutom var dagen helt värdelös på praktiken, fick bara göra skitgöra så mitt humör var nere på långt under nollan.
Sen skulle jag hem och sen till Märsta.
Så blev det inte kan jag säga er.
Malin fick åka hem till mig och hämta mia grejer som jag skulle ha och sen kom hon och MArkus och hämtade mig med bil och så åkte vi direkt till Märsta.
Vilken jävla Day After Tomorrow dag!!!!
Men nu är det över och solen skiner igen.
Gårdagen vart ganska lugn eftersom det inte var så många som hade möjlighet att ta sig ut till Märsta, men det var trevligt ändå.
Men det blev en tidig kväll för mig, dels pga att mitt humör fortfarande var långt ifrån på topp och dels för att det sliter på en att gå upp fem varje morgon.
Men idag blir det bättre, det kommer mer folk, så det blir mer av en fest idag och jag har fått sova några timmar och humöret har höjts.

Puss.

När jag läste i Metro imorse att SMHI utfärdat en klass 2 varning för i eftermiddag skrattade jag nästan, det var vindstilla och torrt på marken. Jo tjenare att det skulle komma en storm och släppa av sig två decimeter snö innan imorgon morgon.
Det känns ganska troligt nu.
Heeelt kaos att komma hem idag.
Gröna linjen var helt fucked up.
Det gick tåg varannan minut, och varenda ett var överfullt.
När jag tillslut lyckades komma på ett tåg blev vi stående i en tunnel, för tågen framför stannar ju längre än normalt på stationerna eftersom folk försökte klämma sig på fast det var fullt, så de fastnade i dörrarna.
Var man inte klaustrofobisk innan så är man definitivt det nu.
Att stå packade som sillar i ett trång utrymme med knappt nån luft i en mörk tunnel är väl knappast det roligaste man kan göra en torsdagseftermiddag.
Men hem kom jag såsmåningom.
Och jag har köpt det som behövs till måndag, och jag är nästan taggad för att se om allt klaffar eller om det bara blir ett stort misslyckande så jag sitter gråtandes på golvet medans Kalle försöker trösta mig och säga att det var fint ändå.
Haha jag hoppas på det första!

Utöver det faktum att jag nästan dog så har dagen varit extremt lång och tråkig, men otroligt nog har jag fått mycket beröm idag, och det är konstigt.
Jag brukar inte få beröm när jag är tjurig och uttråkad.
Men men, så det kan gå.

Alla hjärtans dag är färdigplanerad nu, nu ska den bara utföras.
Och jag längtar faktiskt.
Men först ska helgen genomlevas, och det vet jag inte hur det kommer gå.
Ska ju till Märsta på tvådagarsfest på fredag och kl 1 på söndag ska jag vara pigg och fräsch hemma hos farmor och farfar för att ha födelsedagsfirande med släkten.
Plus att jag sen ska hem och förbereda för the big day på måndag och göra lite matlådor.
Jag kommer somna före 8 på söndag kväll.
Men jag tror att det kommer bli en riktigt rolig helg.
Men nästa helg ska jag fanimig inte göra mer än absolut nödvändigt, för jag känner att jag behöver lite återhämtningstid snart.
Haha.

Jag har gått lite som på moln sen igår, men jag vet faktiskt inte varför.
Vi gjorde inget speciellt igår, låg i sängen och pratade, duschade tillsammans, satt i soffan med varsin klubba och kollade på lite klipp på datan.
Jag vet inte varför jag blev så upplyft av de få timmar vi var tillsammans igår, men trots att de var så vanliga så var de fantastiska.
Ibland känner jag att jag är lite konstig.

Somnade framför Danska Hollywoodfruar igår och vaknade vid tretiden av att jag var kissnödig.
Jag låg och tänkte ettt tag på ifall jag skulle hålla mig tills jag skulle upp eller om jag skulle gå då.
Jag kom fram till att ifall jag gick direkt där och då, så skulle jag kunna gå på toa hos läkaren då jag hållit mig i mer än 4 timmar. För ska man göra urinvägsinfektionstest ska man helst ha hållit sig i minst fyra timmar.
Sagt och gjort.
Men tror ni inte att jag höll på att kissa på mig hela morgonen?
Jo för jag går alltid på toa direkt när jag vaknar, och att bryta den vanan spädde nog bara på känslan av att jag höll på att kissa på mig.
Så tro det eller ej, men det var en lättnad när jag väl kom till Gullmars och fick kissa.
Och jag fick min medicin utan problem.

Åkte till praktiken som vanligt imorse, dock något tröttare än vad jag brukar, men vid halv tio, tio tiden insåg jag att jag behövde åka till läkaren.
Så jag gick till m in handledare och förklarade läget, och att jag var tvungen att ringa och boka en akuttid.
Tror ni inte att jag ringer mitt i deras lunchtimme, så jag får sitta i telefonkö i över en halvtimme.
Och några bra tider fanns det inte heller.
Så det snabbaste itden jag kunde få var imorgon halv 8.
Man får ju se det positivt, trots att jag ska leva med smärtan en natt till så får jag ju lite sovmorgon.

Kalle väntade på mig utanför dörren när jag kom hem, och vi har faktiskt haft det riktigt mysigt tillsammans i några timmar.
Nu har han åkt hem och jag saknar honom redan.
Lite töntigt, men inget att göra åt.
Förresten så är det ju den andra idag, och ni vet vad det betyder.
19 månader fyller vi idag.

Nu kvarstår bara ett faktum innan den här kvällen sakta börjar lida mot sitt slut.
I'm in pain!

Idag var det riktigt segt att gå upp, men när jag väl kom in i värmen på jobbet så vaknade man till lite. Vi var bara tre som jobbade i tillverkningen idag, så det har varit en lugn start på veckan, och det var faktiskt ganska skönt.
Kalle ska komma hit efter som boxning, men eftersom jag går och lägger mig sådär ganska jättetidigt nu för tiden så lär jag ha somnat innan han kommer hit.

Fikade ju med Manda igår, och det var supermysigt att sitta på ett cafè och dricka te i ett par timmar och catcha up om det senaste.
Eller ja, inte så mycket att catcha up om eftersom båda våra liv är ganska så händelselösa.
När vi inte jobbar så sover vi.
Det är så våra liv ser ut.
Meeen man ska väl inte klaga, det är faktiskt ganska roligt på praktiken, och hellre 8 timmar jobb om dagen än 8 timmar skola.

Nämnde jag förresten att vi såg Nemo igår?
Det gjorde vi.
Och båda två satt och gapade som guldfiskar när han gick förbi.
Tur att han inte såg oss.
Haha, lite töntiga är vi nog allt.

Puss.

Jag skulle vilja vara så mycket bättre än vad jag är.