pearlsfromparadise

Ikväll är ingen bra kväll.
Jag övar på mitt tal som jag ska hålla på onsdag.
Utan stödord.
På sofistikerad engelska.
Jag kommer ihåg senaste gången jag behövde göra det.
Det slutade med att jag kom gråtande hem från skolan och hatade läraren som tvingade mig att göra det för all framtid.
Fast det var på spanska.
Själva talet som jag ska hålla är inte så jättesvårt, det är allt runt omkring som är svårt.
Retorik, kroppspråk m.m.
Så jag övar som en jävla galning.
Men eftersom jag får kalla fötter av att bara hålla det för mamma, har jag en känsla av att onsdag är en dag som jag kommer vilja radera ur historien.
Jag sitter nästan och gråter för att jag är så frustrerad.
Eller nästan och nästan, här droppar nog en och annan tår.
Min nerver är tunnare än spindelväv och mina händer har redan börjat darra.
JAG HATAR DET HÄR!

Och inte får jag höra det jag vill höra heller.
Ingen av dom jag berättar det för för att få stöd förstår hur allvarligt och svårt det här är för mig.
Jag kommer svimma.
Och det är ingen överdrift.
Den enda som förstår mig är mamma, men vad hjälper det att höra att hon vet att jag kommer klara det, och med ett djupt andetag så går allt bra?
Jag funkar inte så.
Jag skulle behöva en varm famn att krypa upp i, men ingen har jag som ställer upp.
Gnäll om era egna problem bäst ni vill, men jag bryr mig inte om er just nu.
Det enda som finns i mig just nu är scenskräck.
Och då finns ingen plats att ta hand om era problem eller prata om era känslor.

Jag överdriver inte.
Folk säger att deras största skräck är att bli ensamma.
Min största skräck är scenskräck.
Och jag skulle göra så mycket för att ha nån som satt bredvid mig och lugnade mig.
Men nej.
Nån sån finns ju inte.

Nu börjar det bli dags att tänka på hur jag ska få lite extra pengar i sommar.
Lite får jag ju av mormor och morfar och farmor och farfar, men det räcker inte långt och man ska inte utnyttja andra.
Så ett sommarjobb är väl idealet just nu.
Jag har hittills två alternativ.
Malins mamma känner people på Långbro värdshus så jag ska prata med henne och se om hon kan försöka smussla in mig där.
Annars har jag ju min ortoligt säkra kontakt på sös;)
Så får jag inget annat ska jag satsa på ett jobb i lunchmatsalen på sös.

Skit samma vad jag får för jobb, bara jag får pengar lixom, men långbro...åååh va gärna jag skulle vilja ha ett jobb där!
Och jag vet att det är många i skolan som skulle bli gröna i ansiktet av avundsjuka om jag fick det!

Vet ni att för några dagar sen, typ natten till onsdag då det här snöovädret tuffade in över Stockholm, så drömde jag att det hade snöat så mycket så det nådde upp till mitt fönster. Alltså ca 4-5 meter över marken.
Nu tvivlar jag inte ett dugg på att faktsikt kommer att hända.

Det räcker med snö nu!
Men det roliga är att samtidigt son snön vräker ner utanför så hör man hur den har börjat smälta och droppar ner i skorstenen.
Lite motsägelsefullt, men det irriterande droppandet ger mig hopp om ljusare, varmare, torrare tider.

Ja, idag har varit en minst sagt obra dag, för att säga det som vi stockholmare tror att norrlänningar säger fast dom blir galna när dom hör att vi tror det för så säger dom faktsikt inte.
Åkte till skolan waaay to early, men det var inte så farligt. Åkte från Kalle.
När jag kom till farsta tänkte jag att jag kunde ju gå av och åka tunnelbana, men det orkade jag inte. Så när jag kom till Älvsjö tänkte jag att jag kunde ju gå av och ta bussen till Högdalen och åka till skolan som vanligt. Men det orkade jag inte. Så när jag kom till Årstaberg, där jag egentligen ska gå av, så orkade jag inte det heller. Så då tänkte jag att bara för att ta lite extra tid så jag inte skulle komma en timme innan jag började, så åkte jag till Centralen. Så jag åkte två stationer till, men vad tror ni inte händer två meter innan perongen?
Tågfan stannar och får inte åka vidare pga kö till perongerna.
Så där satt jag fast och kunde inte göra något, bara för att jag skulle ta en omväg.
Så småningom kom jag ju av tåget och jag kom mer en väl i tid, men iaf.
Efter skolan skulle jag åka till Farsta för att gå till närakuten där och få medicin mot min urinvägsinfektion som jag fick natten till igår.
IGEN!
Räckte det inte med fyra gånger i höstas + två veckor svininfluensa?
Nejnej, lite mer problem kan väl inte skada.
Hur som helst. När jag kommer dit så säger dom att närakuten där är nedlagd och nu finns det bara en vårdcentral för alla små farstabor.
Så det var bara att åka tillbaka till Gullmarsplan och leta reda på jourmottagningen där. Hade jag vetat att den fanns överhuvudtaget innan så hade jag ju aldrig tagit omvägen till Farsta.
Hur som helst. Jag fick ta ett prov och ska sen tillbaka dit ikväll.
Ett jävla åkande har det alltså vart.

Igår, när den megadunderbra helgen började ta slut, blev jag megadunderförkyld (Så en megadunderbra vecka är ju bara att glömma!).
Jag tänkte när jag vaknade imorse att jag måste gå till skolan för jag vill inte hamna efter. Jag har ju redan varit borta två dagar den här terminen. Så jag släpade min röda näsa och mitt tunga huvud och mina rinnande ögon till tunnelbanan och åkte till skolan. Jag kom dit 09.20, och åkte hem 10.25.
Det var min skoldag. Jag pallade inte mer.
Svenskan hann jag med, men sen kände jag att jag inte borde vara kvar.

Jag kom hem, gjorde lite potatis & purjolöksoppa, kollade på top model och sov en stund.
Ingen förbättring än så länge.

Nu ska jag försöka trycka i mig en massa C-vitaminer och förtsätta sova.

Nattinatti

Men en kul grej är att vi ska göra ett grupparbete i svenskan om språksociologi, och jag, Anna och Izabelle ska arbeta med teckenspråk.
Det är lite kul iaf.

Nu är det så här att jag saknar min älskling så att jag håller på att bli tokig. För jag har inte träffat honom på evigheter känns det som, och jag kommer inte träffa honom förrän tidigast på tisdag. Det gör mig lite ledsen.
För jag vill ha honom här nu, Nu, NU!
Men det går inte.
För han har lanat hela helgen med sina små kompisar och nu sover han.
Så det är ingen idé att ringa eller sms:a heller, för han svarar ju inte.
Och jag har inte pratat med honom sen igår, och kommer alltså inte prata med honom förrän imorrn då.
Hallå, är det ett jävla distansförhållande vi har eller??
Vi ses aldrig, vi pratar aldrig.

JAG SAKNAR DIG!
Och jag vill att du ska sakna mig också...

Idag är tydligen dissa-Sussi-dagen. Jag har inget att göra och alla som jag frågar om dom vill göra nåt kan inte. Så därför blir jag lite sur. Jag sitter lixom sysslolös sista lördagen på jullovet. det SUGER.
Eftersom alla dissar mig så tänker jag göra likadant. Jag tänker ignorera varenda människa omkring mig och bara vara sur.

Okej, jag erkänner att jag kanske är lite väl bitter nu, men vore det inte för mina p-piller så skulle jag just nu ha en dålig vecka. Och bara för ett jäkla piller försvinner inte humörsvängningar och hormoner.
Och jag kan inte säga att det finns något som har förbättrat mitt humör idag, så ursäkta då!
Idag hatar jag allt och alla för världen har vänt sig emot mig.

Nu sitter jag här hemma framför datorn i mitt rum. Huset är kallt för det har stått tomt.
Jag har ju bott en vecka hos min älskling, och jag måste säga att även om det är skönt att få komma hem och vara lite för sig själv så saknar jag honom redan!
Hör du det Kalle? (eller läser, you get the point) JAG SAKNAR DIG!

Jag sitter här i mina pyjamasbyxor, lyssnar på snyftmusik och äter sparrissoppa och dricker annanasjuice. Inte världens bästa blandning, men sen är jag ju också lite konstig så helt oväntat är det ju inte att jag äter udda saker.
Jag hatar att vara ensam hemma.
För jag har ett problem.
Ett stort problem.
Jag är mörkrädd.
Och inte bara sådär litegrann, utan verkligen mörkrädd!
Jag kommer ihåg i somras när jag var hos min mormor och morfar i norrland. Då hade jag och Niklas varit ute och gått en lång bit och sen mötte vi pappa och morfar som stog och fiskade. Det var på kvällen och jag är inte sådär jätteintresserad av fiske så jag tog cykeln som vi hade med oss och skulle cykla hem.
Vad jag inte tänkte på var att det var ungefär en km genom skogen innan man kom ut på campingen och sen hem.
Jag tror aldrig att jag har cyklat så fort i hela mitt liv, och jag har endå cyklat mycket. Det var hur mycket gropar som helst så jag cyklade i sick sack och tårarna rann och jag trodde att hjärtat skulle sprängas.
Det var verkligen en skräckupplevelse!
Jag kan säga att det var första gången på många år som jag satt i mammas knä och grät!

Just skogen har jag lite svårt för också. Skräckfilmer you know. Dom flesta utspelas i skogen och jag har bra fantasi, så när jag ska hem till Kalle och ingen står där med en bil och väntar på mig när jag kliver av bussen får jag panik direkt.
Det är ett helvete att han bor mitt i skogen. Fast jag gillar det. För det är så tvärt emot hur det är här hemma.

Men citygirl kommer jag alltid vara, och när jag flyttar hemifrån så ska ett av kriterierna på stället där jag bor vara att det finns gatlyktor!

Vet ni att jag hatar att vara liten. Även fast jag inte är särskilt liten, men folk (...hrm..20+) verkar tycka att jag är väldigt väldigt liten.
"Nej du är för liten!", "Nej jag köper bara till dom jag känner", "jag köper bara till dom jag själv har druckit med så jag vet hur dom reagerar.".
Varför ska alla plötsligt precis vid nyår av alla tillfällen vända sig emot mig och bli spyfulla av moraliskta ansvarskänslor. Bullshit är vad det är!
Dom vet väl själva hur det va att va 17 för så jävla länge sen är det inte!

Fuck you!

Jag har ett problem.
Jag har redan börjat få ångest för att det känns som om jullovet snart är slut, och jag orkar inte skolan just nu.
Fast den där ångesten tycker jag är lite tidig iår. Den brukar komma när det är två dagar kvar av lovet, inte två veckor.
Det kanske känns så just för att lovet inte riktigt har fått nån fart.
Det känns inte så lovigt lixom. Men det löser sig imorrn, då det börjar på riktigt.

Sen har jag bestämt mig för att jag vill göra om i mitt rum också, så nu ska jag bara övertala pappa att göra det åt mig.
Jag vill för det första måla om, för jag kan helt ärligt säga att jag har tröttnat på de blommiga tapeterna som jag valde när jag var fem. Jag vill ha nåt i svart och lila så det matchar alla detaljer jag har.
Sen vill jag bygga ihop mina två garderober och ta bort en dörr så det blir en liten klädkammare. Jag vill slänga ut min fula bokhylla och sätta upp två långa, mörka, fristående hyllor istället.
Sen är jag nog nöjd.
Kanske.


Men nu ska jag gå och bläddra lite i mina nya kokböcker och göra klart min meny som vi ska ha i varmköket nästa år.
Jag har valt frankst tema och jag har nu bara varmrätten kvar att planera. Förrätt och dessert är klart.
Jag måste komma på nåt franskt och fiskigt.

Have fun, och börja vara snälla mot varann redan nu!
Annars kanske inte tomten kommer nästa år..