pearlsfromparadise

Emma ringde nyss.
Från ett engelskt nummer som såg jättekonstigt ut, ochj ag är inte så duktig på att känna igen röster.
Ungefär såhär lät vår konversation i början:
S- Hallå?
E- Hej!
S- Hej?
E- Ja, hej
S- Eeh...
E- Hehe
S- Vänta lite...
E- Okeeej
S- Ööh, vem är...
E- Men hallå, det är ju jag!
S- Jaha är det Emma!!! Hej gud va kul att du ringer!!!

Einstein kallar dem mig!
Sjukt härligt att höra hennes röst, även om samtalet inte blev så jättemånga minuter eftersom min täckning helt försvann, men otroligt skönt att prata lite Emma/Sussi snack.

Idag var det riktigt segt att gå upp, men när jag väl kom in i värmen på jobbet så vaknade man till lite. Vi var bara tre som jobbade i tillverkningen idag, så det har varit en lugn start på veckan, och det var faktiskt ganska skönt.
Kalle ska komma hit efter som boxning, men eftersom jag går och lägger mig sådär ganska jättetidigt nu för tiden så lär jag ha somnat innan han kommer hit.

Fikade ju med Manda igår, och det var supermysigt att sitta på ett cafè och dricka te i ett par timmar och catcha up om det senaste.
Eller ja, inte så mycket att catcha up om eftersom båda våra liv är ganska så händelselösa.
När vi inte jobbar så sover vi.
Det är så våra liv ser ut.
Meeen man ska väl inte klaga, det är faktiskt ganska roligt på praktiken, och hellre 8 timmar jobb om dagen än 8 timmar skola.

Nämnde jag förresten att vi såg Nemo igår?
Det gjorde vi.
Och båda två satt och gapade som guldfiskar när han gick förbi.
Tur att han inte såg oss.
Haha, lite töntiga är vi nog allt.

Puss.

Jag hittade väääärldens finaste kappa när jag och Manda var i stan.
Seriöst.
Sjuk snygg!
Men jag hittar ingen bild på den :(
Fast det kanske är lika bra, för annars kommer ni allihop gå och köpa er en sån, och det tillåter inte jag, inte förräns jag har köpt den först!

Jag tycker jättemycket om min mobil, tro inget annat, men på ett plan är den helt värdelös!
Batteritiden är = 0.
Inte ens en dag håller skiten, och antingen är det fel på laddaren, mobilen eller uttagen här hemma för den laddas skiiiitsegt.

Idag ska jag träffa Manda.
Glad Sussi!

Jag känner mig lite underlig ikväll.
Jag har en konstig känsla som liger och maler långt nere i magen, som jag inte riktigt kan sätta ord på.
Jag saknar Emma och vill att hon ska komma hem, samtidigt som jag vill åka till henne och uppleva England på hennes sätt istället för mitt sätt.
Jag är både deppig och glad för att Malin ska flytta. Om bara en och en halv vecka lämnar hon huset som vi lekt i sen barnsben. Det är sorgligt att det inte kommer vara hennes hus längre, och att vi inte bor på fem minuters avstånd från varandra, samtidigt som det är kul att gå vidare i livet och börja om på ett nytt kapitel.
Jag saknar Manda, för trots att vi bor i samma stad lever vi i två olika världar med tider som inte matchar.
Men nu har vi planerat in att ses imorgon, så det lättar lite från mitt hjärta.
sen saknar jag att ha obegränsat med tid, för en kort stund, att bara lägga på mig och Kalle och vårt förhållande.
Det känns som att varje gång vi ses, och det är faktiskt inte så ofta än så länge i år, så stressars vi igenom den tid vi har för att sen försvinna spårlöst från varandra tills nästa gång vi ses.
Jag hade nog gärna velat stanna kvar ute på landet med honom iaf en natt till för att bara reparera de små sprickor som bildas med tiden.

Det här är bara några av de saker som skapar den här konstiga känslan jag har i magen, men de är de som är i nuet, som svävar runt i mitt huvud mest just nu.

Jag saknar inte att sakna någon, men jag saknar nog att bli saknad.

Jag skulle vilja vara så mycket bättre än vad jag är.

Hihi vad jag skrattade när jag kom hem och såg att det låg en VIP inbjudan till The Bridge på köksbordet till mig.
Jag tror jag ska sluta skriva upp mig på listan där som en försäkring att komma in gratis på något ställe.
Så fantastiskt är det ju inte så att man uppskatar en VIP inbjudan sådär jättemycket.
Haha

Går förbi ett skyltfönster på vägen hem och ser den här bilden.

Jag läste bara nedersta raden. Alltså: Charlotte Kalla förbereder sig för VM i längdskidor.
Jag funderade lite på vad det var för reklam egentligen utan att titta på bilden, bara den lilla raden. Sen tittade jag på bilden. Det är ju för fan reklam för tandborstar!
Hur förbereder man sig för VM i längdskidor med en jäkla tandborste?!
Ja, det där med vinnande leende förstår jag väl antar jag, men fysiken vilken dålig reklam.

Jag satte mig på tunnelbanan i vanlig tid imorse och vi tuffade iväg in mot stan.
När vi kommer till Gullmarsplan sätts högtalarna på och chauffören börjar prata.
"Jag har tyvärr något tråkigt att meddela er. Det är strejk idag, och chauffören som ska byta av mig nu är tyvärr en sådan som strejkar, så det blir avstigning för samtliga."
Sådär 20 i sju på morgonen blir man inte så glad när man måste gå ut och hppas på att nästa tåg ska komma.

Idag är det förintelsens minnesdag.
6 miljoner judar och 5-11 miljoner andra människor blev mördade för lite mer än 60 år sedan (mycket möjligt att jag fått årtalet helt fel, ni vet ju hur min matte är.)
Ha offrena från Hitlers massaker i tankarna idag.

Det är faktiskt inte så dumt att vakna på morgonen och se fram emot att gå tiill jobbet.
Det är jag inte van vid, så vi får hoppas att det fortsätter så!

Jag tycker att det är kul med den utmaningen jag har valt till mig själv: att göra något som jag inte är ett dugg intresserad av och aldrig brytt mig om att lära mig nånting om - konditori!
Det är itne så att jag tycker att dte är kul att stå och göra massa tryfflar, kolor och bakelser, men det är roligt att utmana sig själv och göra nåt man inte kan.

Kalle är en tupp.
Jag är en apa.
Kalle är ung.
Jag är gammal.
Hur kan en ungtupp hamna med en gammal apa???










Ja, som ni kanske förstår så syftar djuren vi karaktäriserar de kinesiska stjärntecknena.
Jag är född i apans år, och Kalle i tuppens.
Jag kom faktiskt på idag (believe it or not, inte förräns nu!) att jag fyller 19 iår.
Vilken ångest!
Jag som hade ångest över att fylla 18, 19 är ju ännu värre!
Det följer inte ens någon fördel med det!
Man blir bara gammal.
Och lilla Kalle, ja han är fortfarande kvar på 17.
Fattar ni hur gammal jag är?!
Iof så fyller han 18 långt innan jag fyller 19, men that's not the point.

JAG ÄR GAMMAL!

Är det bara jag som känner att det är lite tomt på bilder i den här bloggen?

Åh vad äckligt det känns när man ryser så det går ända upp i hårbotten!

Jag är väldigt lätt distraherad.
Jag kan inte prata i telefon när jag sitter på bussen.
För då gllömmer jag att gå av.
Jag kan inte ens läsa ett sms eller byta låt.
För då glömmer jag att gå av.

Jag fick erbjudande om att vara med på tv när jag kom till praktiken imorse.
Men jag tyckte att det var lite för stora skor att fylla eftersom det var min första dag där.

Ni som inte vill läsa om kvinnliga problem kan sluta läsa redan nu.

Jag hade totalt glömt hur smärtsamt, fruktansvärt och frustrerande det är att ha mens!

Ja, när jag fick min första mens blev jag hur glad som helst!
Jag kände att jag var sist i världen med att få mens, vilket jag naturligtvis inte var, men så kändes det.
Så varje gång jag fick min mens under de första månaderna blev jag glad, för då kände jag att jag var normal, och att min kropp fungerade som en normal kropp.
Men det dröjde ju inte sådär fruktansvärt länge innan den där glädjen över att "vara normal" försvann. Smärtan, att behöva springa på toaletten, ta smärtstillande trots att jag inte kan svälja tabletter, ja you name it, ni är ju alla i samma sits som jag så ni känner ju till alla problemen som röda veckan medför.
Därför blev jag så lättad när jag började med p-piller, för då kunde man ju kontrollera helt själv hur ofta och när man skulle ha mens.
De första månaderna åt jag alla piller som man skulle, och hade mens var fjärde vecka, men sen började jag skjuta upp det, längre och längre.
Helst skulle jag vilja slippa skiten helt och hållet, men det går inte min kropp med på.
Jag känner varje månad när jag ska ha min naturliga mens, för det känns i kroppen, men inte mer än så, men var tionde vecka (och det är väldigt exakt var tionde vecka) så sätter den sedvanliga mensvärken igång, och jag vet att jag måste börja med sockerpiller illa kvickt, för varesig jag vill det eller inte, så kommer den där jävla röda veckan som jag fasar så mycket för då.

En gång sköt jag upp den 12 veckor.
BIG mistake.
Straffet jag fick för det var en två veckor lång mens, varav jag faktiskt åt vanliga p-piller under en av dem.
Jag hade lixom inget val.
Den kom utan att jag kunde göra något, och jag kände mig helt hjälplös.
Detta lyckades jag såklart tajma in på en extremt dålig tidpunkt.
Nämligen någon dag innan jag åkte till England.
Ni kan ju tänka er hur glad min andra hälft blev för det.
Nej, 10veckorsgränsen är inget som ska ignoreras vet jag nu.

Så nu har jag fått prata av mig om dagens problem, nu kan jag sova lugnt.

Puss.

FÖRLÅT EMMA!!!
Jag vet att jag lovade att blogga mer, men jag har faktiskt inte alls haft bloggen i huvudet alls i helgen.
Sorry för det!

I fredags var min sista dag på Östermalm för den här gången, men jag är tillbaka där om två veckor igen.
Tycker att det är ganska skönt att få byta ställe, inte för att jag vantrivs, utan för att tiden går fortare när man får ltie omväxling.
Nu ska jag till söder, ska bli spännande om jag hittar dit, eller om jag kommer komma försent första dagen där.
Jag har iaf kollat hur jag ska åka, och restiden har reducerats ner betydligt, så nu kanske jag får sova några minuter till på morgonen.

I fredags tog jag hem lite smakprover till mamma och pappa från personalplåten innan jag rushade iväg hem till Kalle. Sent på kvällen fick jag ett sms från pappa där det stod att de tyckte att sakerna jag tagit hem var gudomligt goda.
Jag har aldrig smakat dem, för jag är ju inte så stort fan av choklad och bakelser, men det var ju kul att de tyckte om dem.

Jag tänkte att vi skulle ha en lång mysig kväll, jag och Kalle, men jag däckade fem minuter in i filmen vi såg på och sen sov jag som en stock.
De här med att gå upp före tuppen är helt enkelt inte min grej. Tur att jag itne ska jobba på ett sånt ställe i framtiden!
Lördagen låg vi faktiskt mest i sängen och pratade och tittade på Desperate Housewives. Ganksa skönt att bara få ta det lugnt efter att ha varit sjuk i en vecka och sen jobbat och slitit i en vecka.
Lördagskvällen blev lite längre än frdagskvällen, och jag höll mig faktikst vaken till långt efter midnatt.
Idag har vi inte heller gjort så mycket, pratat, myst och uppskattat varandras sällskap.

Nu är jag hemma och ska snart gå och titta på solsidan, innan det börjar bli dags att tänka på refrängen.

Jag har fått en massa utslag på nacken, halsen och axlarna.
De kliar inte eller nånting, ser mest ut som om jag har fått en epidemi av små bubblor.
Inte fräscht.
Eller ja, inte äckligt heller, men utslag är väl aldrig snyggt?
Slutsats: Jag är allergisk mot tvättmedlet de använder till kockrockarna på chokladfabriken.
Lösning: Använd en t-shirt under.
Problem: Det blir så jäkla varmt!

Har ni hört att vinterkräksjukan har fått nya tag om det svenska folket?
Passa er för den, kan lura på er runt hörnet bara!

Jag köpte festis på vägen hem idag.
Moget.
Och mitt skärmskydd ramlade av.
Slutsats: Sony Ericssons skärmskydd tål inte kyla.

Satt och halvsov på tunnelbanan imorse när jag hör låååångt bortifrån "nästa Skärholmen".
Jag vaknar upp ur min dvala och tänker panikartat "hur fan hamnade jag på tåget till Skärholmen? Jag måste ha bytt perong och gått på tåget åt motsatt håll än vad jag skulle helt omedvetet!". Efter kanske två sekunder sa de i högtalarna att vi var in T-centralen, inte Skärholmen. Då kunde jag slappna av igen, och konstatera att jag  inte hade varit i koma och gjort nåt jag inte minns.
Idag är även första gången jag har fått en brännblåsa på vristen, ni vet, där skinnet är jättetunt. Det sved lite.
I will survive.
Och det var så jäkla skönt att få sluta medans det förtfarande var ljust ute!
Har ju inte varit ute i dagsljus sen förra tisdagen, om ens då...
Det kändes som om jag hade så mycket mer fritid då, och som att dagen inte var slut, även fast jag bara slutade en halvtimme tidigare.
Men i vanliga fall går jag hemifrån när det är mörkt, och kommer hem när det är mörkt, och man blir så konstig av det tycker jag.

Jag läste på aftonbladet att det har varit ytterligare en massdöd med massa djur. Jag tycker dessa oförklarliga massdödar är ganska obehagliga...

Och har ni hört det senaste, alla ni famouse bloggare, grönt te kan skapa leversjukdomar!
Lika bra att ni slutar med det också.

Ska du klaga på att jag inte bloggar tillräckligt ska du definitivt klaga på Manda!!!
Faktiskt!

Miss u!

Jag har valt helt fel yrke.
Jag hatar att gå upp på morgonen, och jag avskyr att jobba kväll.
Jag vill vara en typisk 9-5 arbetare.
Impossible, I know, men drömma kan man väl få göra?
Nej, lunchresturanger is the shit.

Jag tror det faktum att klockan ringer 5 på morgonen är det som får mig att se med sån...inte avsky, det känns lite för magstarkt, men nåt åt den känslan, när jag tänker på att gå till praktiken.
Det är inget fel på de som jobbar, och dagarna (de två jag faktiskt varit där) går fort, så det är inget fel på jobbet även fast konditori int eär min grej, men endå ser jag verkligen itne fram emot det.
Fan va jag ska vara motsträvig till allt nytt!
Grow up måste jag faktiskt säga till mig själv.

Ha!
Efter den här lilla utskällningen av mig själv så måste jag säga att jag känner mig lite bättre till mods!

Puss.

Jag känner mig faktiskt lite ensam just nu.

Har precis pratat lite med Emma och fått en utskällning för att jag bloggar för lite.
Jag vet ju själv hur jag ville att alla skulle uppdatera sina bloggar flera gånger om dagen när jag var i England, så jag kunde hänga med i livet här hemma.
Så för din skull gör jag en kraftansträngning och ska förs öka uppdatera mer.
Men vad finns det att skriva när ingenting händer?
När jag bara ligger på soffan och är sjuk?
Jaa, jag har legat vaken hela natten och hostat, men då är det mysigt att ha en varm och gosig pojke bredvid sig som inte drar sig för att krama om mig och ge mig en klapp på kinden. Att det sen fortsatte ända fram till kl 12 är en annan sak, inte mig emot.
Nu blir det antagligen Kallefritt här tills på torsdag, och antagligen i helgen också, men där ska jag lägga in mitt veto och kämpa emot datorns onda krafter över honom.
Förmodligen går jag till praktiken imorgon, men de vill inte ha mig där om jag är halvfrisk, så jag får se till att sörpla i mig lite mer av min äckliga medicin så hostan försvinner.
Thats my story for the time being.

En till update kommer så fort jag kommer på nåt att skriva.

Puss!

Vill ni veta nåt hemskt?
Min källarskräck har kommit tillbaka!
Den som jag har varit näst intill botad ifrån sen länge.
Den har nu kommit tillbaka.
Och vet ni varför?
För att ja såg mindre än 5 minuter på en dålig B-skräckfilm.
Känns det värt det?
Svar: NEJ

Jag har en snickers som ligger på bordet och väntar på mig.
Jag har en påse godis som ligger i lådan i köket.
Jag har en påse chips som bara skriker "öppna mig!".
Jag tror jag har laddat upp för en riktigt tycka-synd-om-mig-själv-kväll!

Fattas det nånting?
JA!
Min kalle!

Jag som skulle slippa skolan i flera månader sitter här med en av Kalles svenskauppgifter. Ett referat ska skrivas.
Jag är bra på referat. Men att referera en text på över 3000 ord är något jag aldrig har gjort. Så jag tror jag tog mig lite vatten över huvudet.
Referatet är färdigt, men det ska gås igenom och fixas till, för vi satsar såklart på ett MVG, men nu ska det skrivas en jäkla reflektion på 400 ord. Jag har inte ens en åsikt i ämnet?!?!
Ggaaahhh!

Jag ska lyckas klämma fram 150 ord till ur mitt redan slutkörda huvud.
Att febern har stigit igen gör inte saken bättre.

Puss.

S - Jag mår inte bra :(
K - Det gör inget, jag kommer ju och tar hand om dig!
S - Gör du? :) trodde du skulle hem och plugga svenska
K - Men jag vill ta hand om dig!

Ibland gör han mig glad :)

Men nu tror jag det är god tid att plocka fram morfinmedicinen!

Ja, det är en av mina nyare favoriter och den spelas näst intill konstant på spotify här hemma.
Fast jag måste nästan erkänna att Shakiras låtar är något enformiga.
Jag menar: Loca, loca och Waka waka?
Hon har iaf samma koncept.
Och då märker man ju direkt att det är en Shakiralåt.
Jag måste erkänna att jag nog alltid har gillat hennes låtar, men de här senaste faller mig precis i smak.
Waka waka är en jättebra mood låt. Man blir glas av den och den är super på fest.
Loca är lite mer mystisk och man lyssnar faktiskt på vad hon sjunger för att få reda på mer.

Sånt gillar jag.
Själva låten är inte särkilt djup i sig, men den väcker intresse.

Igår kom jag hem med brännblåsor och brännmärken över hela armarna, för jag spenderade större delen av dagen med att koka marmelad.
Det låter ganska tråkigt, men det var faktiskt rätt kul ändå.
På kvällen kom Kalle och vi gick och åt kinamat.
Trerätters.
Jag tog en jäkligt stark soppa, som jag knappt kunde äta, och Kalle tog en enorm vårrulle. Sen blev det friterade räkor och friterad kyckling och biff med bambuskott. Sen avslutades det med friterad banan och glass.
Healthy!
De har gjort om resturangen sen jag var där sist, och det är mycket finare nu, fast grymt mycket segare service.
När vi kom hem tog vi ett varmt bad och jag passade på att förhöra Kalle till hans engelskaprov.
Sen konstaterade vi att jag hade feber, och då var det bara att bädda ner sig i sägen och glo på pensionärsjävlar.
Hur fruktansvärt det än är, så finns det fördelar med att vara sjuk.
Kalle är ingen toffel i vanliga fall, men när jag ligger i sängen, alldeles ynklig och hostar lungorna ur mig så jag hans prinsessa. Han är så söt och snäll och gosig då.
And I like it!

Lite pinsamt är det däremot att ringa tredje dagen på praktiken och säga att man inte kan komma för att man är sjuk. Det ger nog itne så bra intryck.
Men jag tror nog att de heller ser att jag stannar hemma än kommer till jobbet och smittar alla andra.
Jag har ringt och sagt att jag inte kommer imorgon heller, för febern har inte sjunkigt och hostan har bara blivit värre.
Tror det är dags att ta fram morfinmedicinen och kurera hostan med.

I lördags gjorde Malin och Daniel allt för att övertala mig att följa med på bio, men de misslyckades grov. Jag åkte hem till Kalle och tog det lugnt istället.
Men ingen var att jag skulle somna tidigt så det itne skulle bli sånt problem att komma upp till praktiken, men det gick sådär.
Sen sov vi till 20 i elva, så där sprack allt som hade med planering att göra.
Vi åt lite och sen åkte vi hem till Carro för att fira Emil.

Tårta, sång, TP, Mario Cart och en lång resa hem kan ju få beskriva söndagen.

Att somna sen var inte så lätt.
Jag låg vaken i princip hela natten för att jag var piig, för att jag var nervös och för att jag hade ont i knäna för jag lyckades ramla på vägen hem.
Och nej gott folk, det var inte för att det var halt ute, utan det var för att jag inte orkade knyta skorna.
Ibland är man sin egen olycka.

Att komma upp var inget problem. Jag hade ju legat vaken hela natte, så det var bara skönt att få nånting att göra. Nerverna var på heltspänn och jag kom iväg mycket tidigare än vad jag tänkt mig.
Men jag kom till praktiken och har jobbat där hela dagen.
Det verkar bra, med tanke på att jag inte är så förtjust i just konditori, men jag överlever nog dessa två månader också.
Jag skrattade lite åt de som jobbade där när de behövde stå på en liten fotpall för att nå upp till vissa saker. Jag skrattade inte lika mycket när jag insåg att jag också behövde den.

Duscha, ringa min Kalle och sov är vad som står på schemat för kvällen.
Och förhoppningsvis somnar jag innan nio.

Natti.

Nu tar vi fredagen då.
Jag mötte upp Manda och Emma Vid 8 och så gick vi till Hellströms och tärffade bland annat Malin och Daniel. Efter ett par glas där drog vi till Patricks, Emmas favoritställe, och eftersom det var hennes kväll kunde vi ju inte säga nej.



Där blev det såna här drinkar innan vi än en gång drog vidare.
Mango bar eller Privilege, who cares. Det blev en drink där och sen gick vi för det var så jäkla kasst ställe.
Vi slutade på bryggan as usual, eftersom det var schlagerkväll.




Sen blev det Burger King vid tretiden och sen satte i Emma i en taxi hem och jag släpade med mig Manda hem till mig.

Thats our night.
Kul hade vi!

Okej, nu har jag lagt in lite bilder, så nu kan jag kanske lyckas åstadkomma nåt som ska likna ett inlägg.

Vi kör i kronologisk ordning, så får vi se om det blir ett inlägg för varje dag, eller ett låååångt.
Nyår.
Där har vi starten.
Karl banan och jag åt en stadig middag för att ladda upp inför en lång kväll - Pizza. Resterna tog vi med oss och jag varnade honom att ifall han åt upp min pizza så skulle jag slå honom.
Han sålde den.
Utan att ta betalt.
Meeeen hur som. Vi åkte till Markus i Märsta och där var det vanliga gänget ++. Dans, spel, musik, skratt prat och massor med skoj hade vi innan vi gick ut vid tovlslaget, drack champagne, smällde rakterer på varandra, tappade bort glas i snödrivorna och blev helt genomblöta av snön.
Sen gick vi in och fortsatte med ovanstående till ungefär halv fem.






Det var några av de bra bilderna.
Här kommer bilder tagna av moi! Eller iaf med min kamera.





Det må vara riktigt kassa bilder, men det är ju iaf lite liv och rörelse i dem!

Det var mitt nyår!

Jag orkar inte riktigt lägga in några bilder på datorn, men jag känner att utan bilder så blir det bara skitinlägg?

Igår va jag, Manda och Emma ute och faan va kul vi hade!
Vi var på Hellströms, Patricks, Privilege och så slutade vi på The Bridge (enbart för att det var schlagerkväll!)
Vi kom hem runt fem efter en lång natts äventyr.
Idag ska jag på bio med Malin och Daniel, och sen ska jag hem till Karl banan.
Jag har föresten lagat mina första lunchlådor idag!
Vuxenpoäng!

Puss.

Mamma och pappa är på date.
Tänk va söta de är som fortfarande är lite romantiska med varandra nån gång ibland!

Ikväll ska jag träffa Manda och Emma, och jag känner på mig att det kommer bli en hel del klagande eftersom vi alla har saker som står oss nära hjärtat att klaga på just nu.
Vi är nog lite småförbannade alla tre.
Men det är därför det är så skönt att träffas, för de förstår alltid mig, och vänder det aldrig till att det är mitt fel när det inte är det. Och jag mår bra av att hjälpa dem med det som tynger deras sinnen, så jag tror att vi kommer komma hem med lättade hjärtan ikväll.
Det är även vår hejdå kväll för Emma, för på måndag åker hon till England, och ska bo i samma rum som jag bodde i i 7 veckor.
Jag tror, eller vet snarare, att vi kommer få en toppenkväll!

Puss.

Ska det vara så jävla svårt för dig att sätta mig i första hand, oavsett vad det gäller, en enda gång?

Är det bara jag som tycker att dte är kul att läsa min egen blogg?
Eller är alla som har bloggar lika intresserade av sina egna tankar som jag är av mina?
Just a question liksom.

De senaste dagarna har spenderats mestadels i Kalles säng. Rätt skönt att vara helt oberoende av rum och tid i några dagar, men nu ringer verklighetsklockan igen.
Det var bara att sätta sig på tåget hem med Daniel och Markus för att ringa till praktiken och presentera mig.
Jag visste att jag skulle behöva börja 7 varje morgon, så det kom inte som någon överraskning, men jag var ganska så säker på att jag bara skulle behöva åka till söder.
Men nu visar det sig att de två första veckorna jobbar jag på östermalm, så det blir tidiga mornar för mig de närmaste månaderna.
Jaja.
I will survive.

Imorgon ska jag göra ultraljud på mina njurar.
Intressant.

Puss.

Den här fina väckarklockan har stört vår skönhetssömn de senaste dagarna.
Fast jag har väl mig själv att skylla eftersom det var jag som köpte fanskapet.
Men den fyller sin funktion bra.
Man vaknar.
Kanske inte på rätt sida, men att komma upp i tid till skolan borde inte vara ett så stort problem för min käre Karl längre.

Jag som lovade mig själv att ringa till praktiken idag!
Det gick ju helt åt skogen kan man säga, för på min käre Karls moderna dator kan man inte öppna skolans dokument, så jag ghar ingen aning om vad min handledare heter, och det känns ju ganska dumt att ringa dit utan att veta vem man ska fråga efter.
Så det får vi ta imorgon.

Men igår var det min och Kalles 1&½ årsdag iaf. Så nu har vi nåt ännu en etapp.

Ja, thats it for now.

Puss.

Det nya året har kommit, och jag och Kalle ligger helt utslagna på sängen.
Det får räcka för att sammafatta nyårsafton så länge.

Puss.