pearlsfromparadise

Ni kanske är sugna på lite bilder från Rhodos?
Ska ta och slänga upp ett par stycken, dock inte i rätt ordning. Dagarna flöt ihop ganska mycket där nere så det är ingen som vet vilken dag nånting hände.
Enjoy!



Utsikten från vårt rum

Och solnedgång



















Bilder från hotellet



























Massa himlar, hav, landskap och lite kultur








Och så lite nattliv


Så mycket får ni veta, resten är censurerat.
Haha.
Och ja, jag vet att vissa bilder är med mer än en gång, men such is life.

Nu måste jag ringa Hågelby för att ta reda på detaljerna och ge dem detaljerna om mammas fest där nästa helg.

Tempo tempo jobba jobba!

Nu har jag hämtat ut min ziperall och den är så myyyysig!

Har ni sett något så vackert som denna skål?
Så fulländad.
Så in i den minsta detalj perfekt.
Så GRYM.
Så självklart att den ska bli min.

Det är bara det att Le creuset inte är världens absolut billigaste.
Det är långt ifrån svindyrt, men med min nuvarande ekonomi, med Rhodosresan, tatueringen, spara till en eventull sommarresa (iaf ett garanterat sommaräventyr) och en lägenhet på det, så funkar det inte att springa och köpa en massa superduperfina grejer till köket.
Så jag smygsparar lite för att någon dag då jag känner mig rikgit nere kunna gå och köpa denna helt suväränt vackra och underbara skål utan att känna att det svider ens litegrann i plånboken!

Just nu är denna skål min dröm.
En dröm som inom en månad ska ha gått i uppfyllelse!

Det är iknte bara systrarna Voltaire som har stulit mitt hjärta, utan även serien Le Creuset.
Jag är så kär, så kär så att det är alldeles obeskrivligt. Jag kan fördriva timmar med att stå i affären och bara titta på de olika delarna.
De senast upptäckta tillskotten av moi är deras smörfat och taginegryta!

SÅ fina!
















Dessa delar står högt i rang på min önskelista, tillsammans med deras olivskål och vitlöksskål, som jag tyvärr inte hittade några bilder på.

Men det som står allra högst upp på min önskelista förtjänar faktiskt ett alldeles eget inlägg.

Puss.

SÅ. JÄVLA. UNDERBART.

Nu är allt diskat och nystädat, marshallerna är tända och huset är i tip top för ikväll kommer mamma och pappa hem!
Just nu sitter jag här och kollar igenom bloggen 2011, för att se vad jag egentligen har gjort.
Sammanfattar och resumerar året som var.

• Året firades in i Märsta med snöstorm och raketer i massor
• Bara dagar senare började praktiken på chokladfabriken, jobbigt för den morgontrötte men sjuk lärorikt!
• Två dagar efter praktiken började blev jag pangsjuk och var hemma i över en vecka, good start (Y)
• Vinterkräken kom som vanligt, och som vanligt lyckades jag undvika den
• Jag blev nästan en tvstjärna
• Ordnade med världens skattjakt till alla hjärtans dag
• Blev nästan krossad i diskrummet på CF
• Fastnade i världens snöstorm, men lyckades på något mirakulöst sätt ta mig till Märsta på tvådagarsfest
• Praktiken tog slut och jag fick tillbaka mitt liv
• Jag var kulturell och gick på ett gäng museer och kom igång med projektarbetet
• Jag hittade min själsfrände i Maria Montazami
• Var på Malins skiva med 40 grades feber
• Tillbringade en hel lördag på akuten med Kalle, helt utan resultat
• Klassen lyckades nästa tända eld på hela skolan (ja vi gjorde mycket roligt tillsammans, min klass och jag)
• SKIVAAAAA!!!!!
• Provmatlagningar var och varannan dag
• Blev utslängd ur mitt rum och flyttade in i vardagsrummet
• Planerad och genomförde farfars 85årsfest med bravur
• Malin fyllde 19 och Niklas flyttade till Boden
• Min äslkling dog och var död i flera veckor innan det nya simkortet kom på posten och jag kunde återuppliva henne
• Baddade dagligen munnen med vodka (av medicinska skäl!)
• Kalle fyllde 18 och vi hade mösspåtagning och 18årsfest/valborgsfirande på en och samma dag
• Snön vräkte ner 3 maj
• PROJEKTMIDDAG och ännu fler skivor
• Vi överlevde jordens undergång (21/5-11)
• Promnight!
• Släkten kom ner över kristi himmelsfärdshelgen och vi sightseingade runt i Stockholm med dem
• Emil tog studenten och jag gick för första gången ut i Nynäshamn
• Årets händelse: STUDENTEN!!!!!
• Malin tog studenten och vi åkte på kryssning för att fira Carros 20årsdag
• Midsommar på långgarn med allt vad det innebär
• Min och Kalles tvåårsdag
• Jag fick jobb
• Lämnade storstaden för norrlands tysta skogar och en resa runt till hela släkten
• Jag och Carro var på 50talsfest
• Jobbade på bröllop
• Blev singel
• Fyllde år och firade det med pompa och ståt
• Blev ett träningsfreak
• Började jobba
• Åkte på kryssning igen
• Överlevde ytterligare en domedag (21/10-11)
• Klippte håret superkort
• Firade mamma och pappas 25årsdag
• Familjen var och såg på Monty Pythons spamalot
• Jag blev shoppingberoende och satte mig själv på en rehabbehandling (som inte höll många dagar)
• Jag och tequilan fick oss en liten törn som vi fortfarande håller på att reparera
• Jag insåg att jag levt singellivet alldeles för hårt och bestämde mig för att ta en paus på landet
• Jag kom tillbaka till stan och fortsatte mitt hårda singelliv utan minsta samvetskval
• Jag betalade mitt livs första räkning
• Hällde kokande kola över händerna, två gånger
• hade det traditionsenliga julbordet, både hemma och på jobbet
• Första ledigheten sen augusti!
• Julafton, mellandagar med shopping, fika, sista lillan för året och en massa hemlisar som inte hör till bloggen
• Rygg och nacke låste sig totalt mitt i allt stök inför nyårsafton
• NYÅRSAFTON med pizzabuffè hemma hos mig och party all night long hos Malin

Thats my 2011.

 

Nu återstår bara att se hur 2012 blir.

Ja, som jag skrev i föregående inlägg så förväntade jag mig en oförglömlig kväll, och det är precis vad det blev!
Vi var nog runt i hela stan innan vi bestämde oss för att stanna på ett och samma ställe. Hellan, Ambassadeur, Ace, Entourage m.m. och till slut hamnade vi på Ego.
Över ett år sen jag var där sist!

Vilka ord ska vi använda för att beskriva den här kvällen då?
Kalvin Klein modell, supersöt kille i skitsnygg tröja, lättsam och enkel, okomplicerad och totalt kaos!

Eftersom det var onsdag gick ju inte tunnelbanan och taxi har jag skämt bort mig med för mycket de senaste månaderna så det blev nattbuss!
Intressant upplevelse, helt klart!

Efter två timmars sömn rycks man upp ur sängen med rödsprängda ögon för att säga hej då till mamma och pappa som tuffade iväg till norrland och mormor och morfar.
Sen har Niklas och jag tittat på Ronja Rövardotter, och nu ska jag ner och nöta lite på bandet.

Thats my life.
Kunde varit värre liksom.

Puss.

Tvåårsdagen kanske ni vill veta lite om!
Eller kanske inte, vad vet jag. Jag tänker hur som helst berätta om den nu.
Det började med att vi möttes upp i Centralen, och väl där insåg vi att vi suttit på samma tåg. Haha.
Anyway, sen skulle vi leta reda på rätt buss, för att åka mot Kaknästornet till Museivägen. Det perfekta stället att spendera en grymt varm dag eftersom det i regel är ganska svalt på museer.
Sagt och gjort. Tanken var att vi skule gå på polismuseet, men där var vi bara inne och vände, så litet och tråkigt som det var. Vi hamnade till slut på Tekniska museet, och tittade bl.a. på en utsällning om kvinnliga uppfinningar. Jag är stolt över att vara kvinna och brukar oftast försvara oss när det kommer till manligt och kvinnligt, men när jag gick runt på utställningen skämdes jag nästan över oss. Det är inte många uppfinningar som är värda att ha som kvinnor har uppfunnit inte.Jag kan säga att vi verkligen lever upp till de gamla kvinnliga idealen.
Bara "kvinnogöra"-grejer.
Exempel på uppfinningar var:
Allergivasen
Dörrhandtagsutsmyckningar
Bindor, tamponger etc.
Pulversåser
Fingerledsstöd (?)

Sen fanns det ju faktiskt några bra doktorsgrejer som är uppfunna av kvinnor också, men faktiskt?
Kom igen, vi måste väl ha åstadkommit något mer än pulversås?

Hur som helst, när vi kände att vi var klara var det dags att hitta en gräsplätt i skuggan så vi skulle kunna ha picknick utan att förgås av värmen.





Där låg vi länge innan vi till slut orkade resa på oss och börja fundera på hur vi skulle komma därifrån.
Medans vi var där gav vi varandra små presenter också, faktsikt.
Kalle fick silverkedjan som är med på bilderna, eftersom hans andra har blivit snodd, och jag fick världens gulligaste berlock,, som jag konstigt nog inte har tagit kort på...?
Det får komma upp någon senare gång.
Jag fick två silverhjärtan som han satt ihop, den ena med en röd pärla i (för juli då vi blev tillsammans, och den andra med en blå pärla i, för september som är helt och hållet min månad!). På ettårsdagen fick jag ett rött hjärta, och själva armbandet, och nu fick jag två hjärtan för två år. Nästa år kanske det blir tre hjärtan ;)

Vi tog oss in till stan, och upptäckte sedan att med sommartidtabellerna går tågen till Nynäs en gång i timmen på helgen och vi hade precis missat det, så det var bara att gå och köpa glass och snällt vänta på att tåget skulle komma.
Väl hemma hos Kalle blev jag bannlyst från köket innan vi gick ner till sjön. Där fick jag i princip sitta stilla på ett ställe och stirra på en fläck tills Kalle var klar med allting.

Dit ut skulle vi, lite fransk känsla med kristallglas och röd och vit rutig duk!

Champagne och jordgubbar

The grillmaster

Det franska bordet med min snygga icke-franska prins

Efter middagen badade vi (och då tappade jag tyvärr en av mina gamla berlocker, dessutom en av mina absoluta favoriter! Så det vart lite ledsamt) Och sen var det ganska skönt att undfly myggorna och få gå in i boden till det här och värma sig!

Titta så fint han har gjort det åt mig!

Min Karl!
Han kan, han!

Puss.

Det är lite komiskt, hur saker och ting sker och blir här i livet.
För två sommrar gick jag och Kalle in i ett förhållande som vi båda antog var en sommarflirt, och vi hade även inställningen att här skulle det minsann inte bli något seriöst inte.
Folk runtomkring hade nog inte heller så stor tro på att vi skulle hålla ihop, jag har fått höra att det var många som trodde att vi skulle hålla max två månader.
IN YOUR FACE!
Nu närmar vi oss vår tvåårsdag med stormsteg. På lördag smäller det.
Kort och gott, livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Puss.

Sitter här och lyssnar på en av mina absoluta favoritlåtar från när jag var kanske...tio?
Helt och hållet inte alls min musiksmak, men gud vad jag älskade den!
http://www.youtube.com/watch?v=LNy8r-ZgKgQ

Hur som helst, när jag nu har en sån här dag som jag bara ska ägna åt att vila upp mig bilr det precis som vanligt att jag börjar tänka.
På livet och allt och ingenting.

Och som vanligt när jag tänker p livet och allt och ingenting och ska skriva ett blogginlägg så kommer det handla om mig och min prins.
Surprizing hu?
Men så kan det bli.
Jag tänker alltid när jag läser mina vänners och andras bloggar hur mycket de längtar efter att ha någon att älska och dela vardagen med, och då tänker jag på hur lyckligt lottad jag är.
Jag minns när vi var kanske fyra fem månader in i vårt förhållande vilken panik jag fick över att det inte var så speciellt längre, det där att ha en pojkvän och att den där nykära känslan faktiskt inte var så påtaglig. Jag var rädd för att vi skulle bli vardag. Att vi inte längre skulle vara speciella för varandra utan bara en del av livet.
Jäklar vad jag jobbade för att få tillbaka den nykära känslan och det där suget att det skulle bli så fantastiskt när vi träffades.
Det lyckades inte, och det är jag nästan glad för.
För när man är nykär och allt runt omkring förhållandet är så jäkla speciellt finns det inte tillräckligt med tillit och trygghet.
Det finns alltid en osäkerhet där nånstans långt bak i magen.
Ta det inte fel, att vara nykära var helt fantastisk, vi hade en sommar tillsammans som helt och hållet handlade enbart om oss och det var väl tur att vi hade lov så vi hann med att lära känna varandra eftersom allt gick så jäkla fort.
Men det var den sommaren, som var till för oss och den tid vi hade att vara nykära.
Sen hade vi inget annat val än att bli en del av varandras vardag för att ens hinna med att ses.
Och det är inget negativt, för som jag förstår det så vill alla singlar som söker ett förhållande ha just det: någon att dela vardagen med.
Någon att komma hem till, någon som lyssnar när man klaga på hur elak chefen är eller dylikt, någon som delar alla ens tankar och upplevelser villkorslöst.
Och det har jag.
För även om det är ett evigt klagande från både mig och honom, så har vi det jäkligt bra tillsammans.
Folk får uppfattningen om att vi bråkar konstant, att vi är på gränsen att göra slut och att vi nästan inte alls tycker om varandra.
Titta lite djupare under ytan, för allt det där som ni uppfattar som bråk och nära slutet för oss, det är mest vår jargong. Vi är lite råa mot varandra, men det mesta sägs med humor och det är så vår vardag ser ut. Det är så vi hanterar vårt förhållande efter de förutsättningar vi har.
Vi är fattiga, vi bor långt ifrån varandra, vi har få möjligheter att ses i veckorna för att vi inte kan ta oss till varandra, vi har inte tid och vi har inte ork för vi har båda så fullt upp.
Då kan man ju tycka att vi borde vara jättemesar som gulligullar hela tiden när vi ses, men när ska vi då hinna med att småtjafsa och bli sura på varandra?
Gulligullet får vänta tills lamporna släcks.
För är det en sak som jag har lärt mig så är det att att vara ifrån varandra ett tag stärker faktiskt och bygger starkare band, och att tjafsa och bli sura på varandra, ja det visar bara att vi är mänskliga.
Dessutom måste jag tillägga att inte en endaste gång under våra nästan 20 månader tillsammans har vi bråkat på riktigt, och det måste jag säga är en bedrift.
Jag tror att det är för att vi tar ut saker på varandra i små doser lite titt som tätt istället för att ha jättebråk.
Men det funkar för oss.

Min poäng är alltså att det är just vardagen man vill ha. Man vill ha perioden då man är nykär och allt är fantastiskt, men sen vill man bli en del av den andra personens liv på riktigt, och allts åbli en del av dens vardag och att den blir en del av din egen vardag.
Nu låter det nästan som om jag pratar om äktenskap, men det gör jag inte. Eller ja, det beror väl på hur gammal du som läser det här är, för för just dig kanske det är aktuellt med äktenskap och ni får ju tolka det här som ni vill, men själv är jag ju uppenbarligen för ung för det.
Jag tycker att man ska vänta med alla dessa förbindelsekontrakt tills man har upplevt livet lite. Ni vet, skaffa barn, förlova sig, gifta sig, flytta ihop, allt det där har sin tid, och man behöver inte göra det mer komplicerat än vad det är.
Visst, jag går ut skolan snart och att flytta hemirfrån är väl ganska aktuellt för mig inom de närmaste åren, och finns Kalle kvar då, så är det ju mycket möjligt att vi flyttar ihop, men det är ju inget som vi planerar redan nu.
Så för guds skull folket ha inte så bråttom!!!
Att stressa igenom livet är inte bra, så jag ska njuta av den vardag vi delar tillsammans.
Det är inte att jag "nöjer" mig med det, utan det är det jag vill ha.
Åka på familjemiddagar ihop, fira födelsedagar, åka nåntsans på loven tillsammans, äta middag med familjen en onsdag eller nåt, titta på big brother (xD) tillsammans och bara vara en del av varandras liv.
Det är det jag vill.
Jag vill itne vara nykär.
Jag vill inte att allt ska vara så speciellt så att man går runt och nästan är nervös innan man ska ses.
Den känslan kan gärna få komma på besök lite då och då om vi har planerat något romantiskt eller något som är speciellt för oss.
Men att ha det så helta tiden är inget jag är intresserad av just nu.
Jag vill ha det precis som jag har det.
Eller ja, det skulle inte skada om han flyttade lite närmare stan och att vi hade lite mer tid för varandra, men man får lov att kompromissa, som vi har kommit fram till i helgen.
Just nu får vi kompromissa angående våra förutsättningar att ses.
Och det är fine by me eftersom vi har gjort det jäkligt länge nu.

Men jag älskar dig mitt hjärta och jag längtar tills du kommer hit imorgon! <3

Alla hjärtans dag vet jag att några är nyfikna på att få veta hur det gick för oss.
Så here we go.
Först spenderade jag dagen med att göra hjärtformade praliner, tårtor, macroner, kakor etc så jag var helt uppfylld av hjärtan när jag kom hem (inte av att jag ätit för många, för som sagt: choklad är inte my cup of tea, utan känslan).
Karl banan mötte mig i Högdalen och vi gick sakta hem.
Eftersom alla grejer till skattjakten var utlagda så fick han inte gå till så många ställen i huset. Vardagsrummet och toaletten var faktiskt de ända rum hann fick vara i.
Vi låg tillsammans på soffan och myste en stund som vilken dag som helst, och sen satt det igång.

Tanken var att medans jag lagade middagen, som var noga utplanerad efter Kalles smak och tycke (meny kommer nedan), så skulle han få gå skattjakten. Lagom till att han kom till sista ledtråden skulle jag vara klar och ha dukat upp värsta picnicen på mattan i mitt rum, men riktigt så blev det inte.
Jag tänkte att Kalle är ju smart och tänker logiskt i vått och torrt så därför får han vänta med startskotten till skattjakten tills jag är nästan klar med maten.
Så blev det, men grejen var den att han var verkligen inte snabb alls.
Inte nånstans, förutom den gången då han hittade ett blindspår som inte ledde nånstans.
Så medans maten stod på golvet i mitt rum och kallnade fick jag hjälpa honom med skattjakten.
Tillslut hade han hittat alla saker han skulle hitta och kommit till sista ledtråden: att gå in till den största skatt han någonsin fått. Den ledtråden klarade han förvånansvärt fort.
Så när han kom in till mig satt jag på golvet med massa kall mat, alla mina kuddar uppuffade längs sängkanten så vi skulle få det mjukt och skönt, och vartenda ljus jag äger tänt.

Meny

Plättar (en av Kalles favoriter och en av mina absoluta hatobjekt, men vad gör man inte för den man älskar?) men vaniljglass och blåbär (Kalles favoritbär, men det visste jag faktiskt itne, jag tog blåbär för att jag tyckte att det skulle passa till plättar)
Creme Brulee med karamelliserad ananas (speciellt önskat av honom själv)
Och gott och blandat (för att jag skulle ha något gott i skålen som jag skrev om i föregående inlägg)




Kalle fick ett kort som jag tycker passar perfekt för att beskriva oss (främst honom)




Dessutom köpte jag en penna med osynligt bläck, och den enda ledtråden han fick var att han skulle lysa med lampan för att hitta nästa ledtråd.
Han tänkte först att jag hade skrivit med en osynlig penna och att han skulle hitta texten genom att lysa på den, men sen tänkte han att jag inte var smart nog att komma på något sånt!!!!


Jag fick den här nallen, och en liten berlock av en änglavinge till mitt armband.
Jag fick en vinge för att jag är en sån ängel, men jag kunde inte få den andra än, för då skulle jag ju flyga upp till himlen.
Han gör det inte ofta, men han kan när han vill!

Jag fixade dessutom kort till ramen jag fick av honom i julklapp.

(Kortet på mig ska helt klart bytas ut, för inte för att vara taskig, men Daniel har inget att göra i den ramen, men det kort jag hade planerat att ha på mig visade sig vara för stort, så jag fick ta ett provisoriskt tills jag hittar ett bättre)

Kvällen avslutades med att vi satte ihop fotbollsspelet som jag köpt till oss för att vi skulle ha något att göra tillsammans, när vi inte kommer på något annat, och sen fick jag en massage!
Det händer inte heller sådär jätteofta, så jag måste faktiskt säga att min extremt oromantiske pojkvän ansträngde sig för min skull, och för det är jag stolt över honom.

Puss.

Emma ringde nyss.
Från ett engelskt nummer som såg jättekonstigt ut, ochj ag är inte så duktig på att känna igen röster.
Ungefär såhär lät vår konversation i början:
S- Hallå?
E- Hej!
S- Hej?
E- Ja, hej
S- Eeh...
E- Hehe
S- Vänta lite...
E- Okeeej
S- Ööh, vem är...
E- Men hallå, det är ju jag!
S- Jaha är det Emma!!! Hej gud va kul att du ringer!!!

Einstein kallar dem mig!
Sjukt härligt att höra hennes röst, även om samtalet inte blev så jättemånga minuter eftersom min täckning helt försvann, men otroligt skönt att prata lite Emma/Sussi snack.

S - Jag mår inte bra :(
K - Det gör inget, jag kommer ju och tar hand om dig!
S - Gör du? :) trodde du skulle hem och plugga svenska
K - Men jag vill ta hand om dig!

Ibland gör han mig glad :)

Men nu tror jag det är god tid att plocka fram morfinmedicinen!

Igår va jag, Manda och Emma ute och faan va kul vi hade!
Vi var på Hellströms, Patricks, Privilege och så slutade vi på The Bridge (enbart för att det var schlagerkväll!)
Vi kom hem runt fem efter en lång natts äventyr.
Idag ska jag på bio med Malin och Daniel, och sen ska jag hem till Karl banan.
Jag har föresten lagat mina första lunchlådor idag!
Vuxenpoäng!

Puss.

Jag och Malin åkte till Nacka forum idag och vi skrattade så mycket så vi fick ont i magen.
För att återberätta några av dagens händelser får vi nog ta dem i punktform.

• jag råkade rycka ut säkert 20 nummerlappar när jag skulle ta nummerlapp på Kjell & Kompany, istället för bara en.
• Malin backar in i en liten blind flicka och kliver på hennes stav, och hon såg jätterädd ut.
• Vi såg en kille på Burger King som satt och åt selleri. Där har vi verkligen användning för uttrycket "men det går lika bra med selleri!".
• vi hittade ett par enorma trosor

Och nu kommer jag inte ihåg något mer, men jag vet att jag har glömt några saker. Jaja, jag får väl låta Malin skriva det is in blogg så länkar jag dit om det är värt att läsa det.

Jag köpte iaf en nyårsklänning, som inte blev den jag ville ha, men lika bra var väl det, för den jag ville ha vart inte ens hälften så fin som jag kom ihåg den.
Sen köpte jag en t-shirt på The New Yorker och ett par plast champagneglas som jag och Kalle ska skåla in det nya året i.
Två flaskor sprite, två granatäpplen, en citron och 4 wasa knäckebrödmackor köpte jag som proviant för de kommande dagarna också.

Nu sitter jag bara och väntar på att Karl banan ska komma hem från Åre och komma hit!

Ja, det kändes som att jag och Malin behövde den här tiden att bara vara vi två, för det händer inte så ofta längra. Det är nästan alltid någon annan med, oftast Daniel, och det är inget illa mot honom, men vi behöver ju faktisk lite alonetime vi också ibland.
Men nu ser jag verkligen fram emot morgondagen, och jag hoppas och tror att dte kommer bli riktigt lyckat!

Puss.

Vi tänker ganska lika du och jag.
Fast det är klart, vi har ju haft typ 13 år på oss att lära känna varandra också, så det gör väl lite skillnad.

Och så tänkte jag, bara för att göra oss rättvisa, att jag tar en riktigt ful bild på oss och en riktigt fin bild, bara för att visa alla våra sidor.
Haha.

Puss.