Tonight's Gonna Be A Good

Nu tar vi de sista snabba stegen på 00-talet och de första staplande stegen ut i 10-talet.
2010 blir ett bra år. Det känner jag på mig.
Jag fyller 18, jag kommer ha en del av min APU (arbetsplatsutbildning eller nåt sånt, för er som inte visste. Praktik med lättare ord.), och den vill jag gärna göra utomlands, för det är mycket coolare. Jag kommer också förhoppningsvis få åka till nåt annat land som utbytesstudent och då kommer jag självklart ha en lite kines eller nåt här hemma också.
Ett bra år alltså. Ett äventyrsår.
2010 är väl det år som kommer vara ett litet steg närmare vuxenvärlden och mognad borde stå högt upp på listan. Men barnslig som jag är så trivs jag med att vara omogen, så jag lär väl fortsätta med det ett tag till antar jag.

Jag ska dessutom försöka sluta göra av med alla mina pengar första veckan, för min budget är något som jag inte har så bra koll på. Jag tänker att "jo jag kan köpa den här tröjan, jag har ju flera hundra kvar och jag har inte köpt så mycket den här månaden". Det kan jag säga är bara bullshit. Jag har alltid köpt mycket även om jag envisas med att inbilla mig att jag inte har det.
Jaja, det är ett problem som ska lösas.

2010 är ju som sagt året för nya möjligheter och en nystart. Det står överallt i alla tidningar och så, så det måste ju va sant.
Right?

Hur som helst.
Idag har jag kastat lite snö på pojkvännen och duschat. Längre än så har jag inte kommit.
Men det känns som om det kanske börjar bli dags att förbereda lite för ikväll.

Puss på er och
GOTT NYTT ÅR!

The Final Countdown

Året börjar ta slut, och även 00-talet.
Tur, för jag tycker synd om alla ungar som är födda det här decenniet. Det finns lixom ingen klang i att säga att man är född 01 eller 07 eller så. Det ska va två riktiga siffror istället för fusksiffror som 0. Fast 10-talet är inte det mest klangfulla heller, men då närmar vi oss ju iaf 20-talet.
Fast det vill jag egentligen inte göra, eftersom det är på 20-talet som min lilla årgång börjar bli gamla.
Och old is never new.

Hur som helst. 10-talet börjar imorrn kväll och min nyårsväska är färdigpackad. Snart ska jag hälsa på hos Emma en stund och sen ska jag åka den långa vägen tillbaka till min älskling.
Det är kallt ute och det är ju lovande eftersom vi vill väl inte ha slask på en så stor dag som morrondagen?

Nej, vattna blommorna och prata en stund med mina föräldrar var det.

See you later

Nyårsplaner Och Väckning

Den 29:e december och min namnsdag.
Sitter hemma hos Kalle just nu och han ligger bredvid mig och sover (och snarkar litegran;p). Han måste verkligen vara trött för det funkar inte att muta honom med nånting!
To bad för honom då.
Imorrn ska jag träffa Emma inne i stan och vi ska äta midag och catcha upp litegrann om senaste tiden. Känns som om det var år sen jag träffade henne!
Sen har jag nu kommit fram till att världen är endå inte helt orättvis. Ibland kan man ju få som man vill litegrann iaf:)
Och det fick jag.
Så nyår kanske kommer funka lite hur som helst.

Förresten så köpte jag en massa roliga grejer igår på mellandagsrean, och som den tjej jag är så får jag ju alltid en liten kick av att köpa nya grejer. Behöver egentligen inte ens vara fina eller bra grejer. Bara nytt, nytt, nytt duger lixom.
Men jag köpte fina grejer den här gången.

Nej, nu ska jag gå och hälla vatten på min älskling för det brukar få upp honom;)

Puss



Finns Det Nån Rättvisa Här I Världen??

Vet ni att jag hatar att vara liten. Även fast jag inte är särskilt liten, men folk (...hrm..20+) verkar tycka att jag är väldigt väldigt liten.
"Nej du är för liten!", "Nej jag köper bara till dom jag känner", "jag köper bara till dom jag själv har druckit med så jag vet hur dom reagerar.".
Varför ska alla plötsligt precis vid nyår av alla tillfällen vända sig emot mig och bli spyfulla av moraliskta ansvarskänslor. Bullshit är vad det är!
Dom vet väl själva hur det va att va 17 för så jävla länge sen är det inte!

Fuck you!

Storstaden Väntar

Jaha, jag måste säga att jag känner mig lite övergiven faktiskt.
Det är ju inte som om jag inte klarar mig eller så, för ta hand om mig själv har jag alltid kunnat, men jag har inget ställe att kalla hemma nu.
Jag är på resande fot, och har ingenstans att känna mig hemma.
Such is life sometimes.

Nog om det.
Nu ska jag på mellandagsrea och shoppa upp alla julklappspengar!
Och sen verkar det som att det blir bio ikväll.
Och jag har en känsla av att jag kommer behöva se Avatar igen-.-
Inte för att den var dålig, tvärt om!
Men att se samma film flera gånger på bio är bara slöseri med pengar, och det är aldrig samma upplevelse.
Hur som helst så ska jag iaf få roligare sällskap idag än min shoppinhatande pojkvän så det blir nog kul:)



The Road You Never Go

Vet ni att ibland suger det att ha rummet mot solsidan. För på solsidan ligger även vårat badrum så det går en massa rör och ledningar och skit upp från källaren genom mina garderober in i badrummet.
Dessa fina små rör lämnar en öppen passage från källaren till mitt rum.
Eftersom min lille far försöker laga våran bil just nu, så stinker det bensin i mitt rum-.-
Och jag är endå två vångingar över honom.

If you want to know lixom.

Och jag kom att tänka på en grej!
Jag är skiiiitmörkrädd (så lampan är väl min bästa vän om man ska se det så), och jag har ganska så livlig fantasi. Så om jag skulle tro på allt som ploppar upp i mitt huvud skulle jag aldrig våga öppna mina garderober mer, för då skulle dom vara fulla av alla äckliga små källarmonster som har krupit upp längs rören och nu ska äta upp mig!

Det är tur att jag ser skillnad på fantasi och verklighet....eller?

Sagostund

Jag ska berätta en saga för er.

Det var en gång en liten flicka som satt i sitt rum.
Plötsligt kom hennes mamma in och gav henne ett paket. Flickans ögon lyste upp och hon fyrade av ett av sina varma leenden.
Hon öppnade snabbt paketet och såg att det va hubbabubba.
Hon tackade mamman som leende gick iväg för att fortsätta med tvätten eller nåt annat meningslöst.
Hennes roll i sagan är hur som helst slut.
Flickan satte sig på sängen och läste på förpackningen. Där stod det "Mjuka tuggummin + överraskning inuti!"
Flickan blev nyfiken och öppnade försiktigt förpackningen för att inte förstöra vad det nu var som låg i det. Hon virade långsamt upp det rosa pappret med nerverna på helspänn.
Vad kunde det vara?!
Har ni några gissningar?

Det var ett klistermärke.

Som ni säkert förstår så är det här en sann historia, som ni ska berätta för era barn, som dom i sin tur ska berätta för sina osv.
En vandringssägen som kommer leva länge.

Problem i snölandet

Jag har ett problem.
Jag har redan börjat få ångest för att det känns som om jullovet snart är slut, och jag orkar inte skolan just nu.
Fast den där ångesten tycker jag är lite tidig iår. Den brukar komma när det är två dagar kvar av lovet, inte två veckor.
Det kanske känns så just för att lovet inte riktigt har fått nån fart.
Det känns inte så lovigt lixom. Men det löser sig imorrn, då det börjar på riktigt.

Sen har jag bestämt mig för att jag vill göra om i mitt rum också, så nu ska jag bara övertala pappa att göra det åt mig.
Jag vill för det första måla om, för jag kan helt ärligt säga att jag har tröttnat på de blommiga tapeterna som jag valde när jag var fem. Jag vill ha nåt i svart och lila så det matchar alla detaljer jag har.
Sen vill jag bygga ihop mina två garderober och ta bort en dörr så det blir en liten klädkammare. Jag vill slänga ut min fula bokhylla och sätta upp två långa, mörka, fristående hyllor istället.
Sen är jag nog nöjd.
Kanske.


Men nu ska jag gå och bläddra lite i mina nya kokböcker och göra klart min meny som vi ska ha i varmköket nästa år.
Jag har valt frankst tema och jag har nu bara varmrätten kvar att planera. Förrätt och dessert är klart.
Jag måste komma på nåt franskt och fiskigt.

Have fun, och börja vara snälla mot varann redan nu!
Annars kanske inte tomten kommer nästa år..



Första Pärlan Från Paradiset

Nu ska jag skriva ett sånt här tråkigt "första inlägg" som alla skriver.
"Aa hej jag är ny med det här att blogga så jag tänkte pröva det ett tag. Vi får väl se hur det går...blablabla."
Ja, ni vet. Samma gamla vanliga bullshit som man läser i alla bloggar.
Jag antar att min blogg inte är något undantag. För jag kan ärligt säga att jag är blogg-oskuld och endast har skaffat den här bloggen i ett naivt infall av att kanske jag skulle kunna få ut något av det.
Upp till bevis säger jag bara.
Upp till bevis.
Hur som helst så kan jag ju tacka Emma som har hjälp lilla o-tekniska mig att få ihop den här bloggen, och det sparade mig många timmar av frustration över att inte fatta något.
Tusen tack!
Vi får väl se vad som kommer hamna på den här bloggen, för som sagt: den är helt oplanerad. Typ som när kondomen spricker och man sitter där med en unge.
Kondomen sprack och jag sitter här med en blogg. Så jag antar att jag måste ta hand om den för att den ska överleva.

I will do my best.

Over and out for tonight.


RSS 2.0