pearlsfromparadise

Nu har jag i princip packat färdigt, men istället för att måla började jag sortera alla mina bilder på datorn, och göra nya mappar.
Och sen duschade jag.
Nu har jag ont i nacken och ryggen.
Så jag ska lägga mig på soffan.


Min och Niklas present till mormor och morfar.

Jajuste!
Överraskningen till Kalle som jag skrev om för någon dag sen!
Det var inget märkvärdigt.
Bara ett påskägg.
Men som den godisgris han är visste jag att han skulle tycka om det.
Eftersom sista gången jag var hemma hos honom innan påsk var i helgen så var jag ju tvungen att ta med det och gömma det, så han skulle hitta det på påskafton.
Allt går perfekt.
Han lämnar mig ensam i sitt rum utan problem och jag hittar världens bästa gömställe.
Ett ställe där han aldrig ens petar, eller så mycket som kastar en blick på.
The perfect place alltså.
Han kommer tillbaka och märker ingenting.
Helgen går och så kommer söndag kväll, och det är dags för iaf mig att gå och lägga mig.
Vi pratar lite innan och kommer in på hans bästa vän när han var liten.
Anna eller nåt hette hon.
Och han kom på att han hade fått en båt eller nåt av hennes pappa, och den ville han såklart visa.
Tror ni inte att första stället han letar på är där jag har gömt hans jäkla ägg???


Självklart-.-
Men han blev glad iaf.
Och han lovade att inte röra det förrän påskafton, men jag känner lille Karl ganska väl.
Finns det något ätbart och sött eller fettigt i hans närhet äter han det.
Så när han gick ut en stund gömde jag om det.
Och mycket riktigt.
Igår när han kom till mig, så berättade han att han inte kunde hålla sig, och bara var tvungen att se om det låg kvar.
Det gjorde det ju inte;)

Haha.
That's the story.
Antar att det här blir sista inlägget på ett tag.
Så enjoy.
Puss

Jag kan inte sluta tänka på det som får magen att knyta sig i krampsom närmar sig med stormsteg.
Men det spara vi till ett annat inlägg.

Vet ni vad jag har kommit på?
Varje gång jag ska åka bort och det är dags att packa, så börjar jag städa.
Frenetiskt.
Och jag börjar ändra på saker i mitt rum, lägga undan alla kläder, komma på nya sätt att bädda sängen osv.
Min första tanke varför jag gjorde det, var att jag helt enkelt vill undvika att packa.
Jag hatar att packa.
Jag hatar att lämna det jag känner som min egen hand.
Nu är det inte så att jag inte vill åka till mormor och morfar, för det ska faktiskt bli kul att träffa lite av min släkt på mammas sida, men jag hatar att åka hemifrån.
Jag trivs i Stockholm, och det är här jag hör hemma.
Men sen kom jag att tänka på att det inte alls är för att undvika packandet, utan det är för att när jag väl kommer hem, så är den värsta känslan man kan få att se ett ostädat rum.
För då har man fantiserat om hur underbart det är där hemma och hur fantastisk det ska bli att komma tillbaka.
Och så kommer man hem, och ser ett totalt bombnedslag.
Den känslan hatar jag.
Så just därför börjar jag alltid städa när jag ska åka bort.
För att känna mig mer välkommen när jag kommer tillbaka.

Jag hittade mina oljefärger när jag städade, eller pastellfärger kanske det är, eller heter det akvarell?
När jag tänker efter så kanske det är samma sak???
Äsch, sak samma.
Jag hittade mina fancy färger kan vi säga istället, mina akvarellpapper (det vet jag att det heter!) och mitt stativ.
Och då fick jag en sån otrolig lust att plocka upp det och bara måla.
Plockade upp det gjorde jag, men jag har inte målat än så länge, för som sagt: packningen måste bli klar först.
Så nu ser mitt rum lite annorlunda ut för jag var tvungen att flytta lite grejer till andra ställen för att få in ett litet bord att ställa grejerna på.

Så nu ska jag packa klart så fort som möjligt och sen testa mina painting skills.

Puss

Vi har håltimme.
Har haft det sen typ 10.
Börjar inte igen förrän 2, eller kanske 10 över.
Jag vet inte.
Det är inte så kul att sitta i skolan i fyra timmar.
Men vad ska man göra?
Kan ju inte dissa min "älskade" Rita.

Min mentor är dessutom tjänstledig fick jag reda på idag.
Så hon har totalt skitit i min ledighetsansökan.
Så jag har sprungit runt i hela skolan nu för att få tag på nån som kan ge mig ledigt.
Jag tror iaf att jag har lyckats med det nu.
Men vi får väl se på nästa frånvarorapport.
Vet bara att jag hade över 135 frånvaro hittills.
Och då var inte förra veckan medräknad.

Skit samma.
Ska springa in till centrum och köpa kört och presnet till mormor och morfar nu.

Puss.

Efter det där långa och seriösa inlägget kan vi ju ta ett kort och lite lättsammare inlägg om min dag.
Idag var vi i kallköket på flisa, och det var riktigt najs att vara där.
Så slappt och kul på samma gång.
Och till skillnad från Terrassen så kommer det faktiskt folk dit och äter.
Jag gjorde nån strömmingsgrej som jag var färdig med redan före lunch.
Och jag berättade en sak som fick alla killar att stöna, krypa ihop lite och rynka på näsan av obehag ;)
Sen hade vi idrott.
Vi hade teori om stess, och det var faktiskt ganska intressant, och sen hoppade vi på trampoliner och studsmattor!
Det var ASKUL!
Dom har en hel hall med bara såna grejer där vi har idrott.
Sen åkte jag hem och duschade, Kalle kom, Kalle åkte och jag åt middag, och nu väntar jag på att Kalle ska komma tillbaks.

Det var min dag i korta drag.
Bra har den varit iaf:)
Puss.

Nu har jag läst lite om vad några av mina vänner tycker om vissa saker.
Mobbing ska jag inte säga så mycket om.
Barn ska jag inte säga så mycket om.
Vuxna ska jag inte säga så mycket om.
Skvaller ska jag inte säga så mycket om.
Vad jag däremot ska säga något om är tonåringar.

Att tonåringar är respektlösa är ett internationellt känt problem.
Det finns överallt där det finns tonåringar.
Ända sen man slutade slå barnen för att uppfostra dom så har vi testat gränserna, alltid gått lite, lite längre än vad som kanske är tillåtet.
Det hör till att växa upp.
Man kan inte skylla dåligt beteende på att det är hormoner, att man håller på att bli vuxen, är i trotsåldern eller vad som helst.
Det finns ingen ursäkt.
Men det finns en förklaring.
Killar är generellt sätt stökigare än tjejer.
Så har det definitivt alltid varit, det är inget nytt.
Hormoner gör så att man gör saker man annars inte skulle göra medvetet.
Det är något som händer alla som håller på att växa upp.
Trotsåldrar har man många gånger.
Då testar man gränserna mer än vanligt.

Inget av det här går att ändra på.
Och inget av det här kommer förmodligen ändras.
Det går inte att få folk att sluta snacka skit om varann.
Det går inte att få skoltrötta elever att sluta säga elaka kommentarer bakom ryggen på lärare.
Det går inte att stoppa folk som startar bloggar, skvallerbloggar.
Polisanmäl dom eller vad ni vill, så länge dom inte gör något olagligt så kommer dom finnas.
Vare sig det gäller kändisar, fjortisbloggare eller min egen skola.
Mobbing talar jag absolut inte för.
Det borde verkligen inte få finnas, men vad ska man göra åt det?
Fram med piskorna igen och slå ungarna när dom gör fel?
Det var ju så samhället var förut, när folk säger att ungdomar och barn hade mer respekt för vuxna.
Men inte ens detta stoppade ju mobbing.
Så vad kan man göra?
Det är upp till varje individ att ta sitt personliga ansvar, men tyvärr är det många som inte gör det, och inte heller jag har någon lösning på detta.
Så detta ämnet ska jag lämna så gott som osagt förutom det jag skrivit ovan

Och sen att folk kallar varann för hora, slampa, bög, fitta.
Det är bara tomma ord.
Om någon kallar mig slampa säger dom inte att jag är en slampa.
Antingen säger personen det för att ordförrådet var lite för kort i det sammanhanget, eller också kanske jag gjorde något som kan uppfattas lite slampigt.
Tro mig, jag har blivit kallad mycket i mitt liv, hora, slampa, white trash, fitta, pussy, you name it.
Men det är bara en ända gång som jag har tagit illa upp för det.
Jag menar, fitta, som betyder våt ängmark, är det något att ta illa upp för?
Jag tycker inte det.
Att bli kallad hora eller bög är inte kul, men det är en trend som inte kommer att försvinna än på många år, och för mig har innebörden av dessa ord försvunnit.
Det är som sagt bara tomma ord.
Livet är som jag skrev i min svenskauppsats igår: vi måste lära oss att sortera bort det som är totalt ovidkommande och lära oss att acceptera oss själva för dom vi faktiskt är.
Och så tror jag det är.
Om man tror på sig själv, känner sig själv och vet var man har människor så kan man leva i den värld som är högst verklig för oss idag.
Samhället är inte så fantastiskt som många vill tro, men vi måste anpassa oss till samhället, för samhället kommer aldrig att anpassa sig till oss.

Det här är nog hårda ord för många, och för mina vänner som läser det här och kanske kommer bli arga och besvikna på mig säger jag: jag ber inte om ursäkt för mina åsikter. Jag ber inte om ursäkt för att jag inte har samma erfarenheter och kunskaper av det här som ni kanske har. Kalla mig dum eller blåst eller ignorant, men det här är verkligheten, och som ni vet är jag bra på att kasta verkligheten i ansiktet på folk.
Det ber jag inte om ursäkt för.
Vad jag däremot ber om ursäkt för är att jag tror att ni kommer tänka att jag inte alls förstår er, och att det här är en sida av mig som ni inte känner. Och nej, jag förstår inte hur det är att ha varit den som ingen bryr sig om, att ha varit den som inte syns och jag förstår heller inte hur det är att komma som helt ny och ensam till en stor okänd stad med andra vanor än därifrån man kommer.
Jag förstår inte det, för jag har aldrig varit i den situationen. Däremot så kan jag försöka förstå hur ni känner, försöka sätta mig in i vad som pågick och även pågår i era huvuden.
Det kan jag göra. Och tro mig, det skär i hjärtat bara jag tänker på det.
Men just för att ni har de erfarenheter ni har, så ser ni väldigt annorlunda på samhället än vad jag gör.
Och det ni har skrivit är för mig som hatbrev till hela mänskligheten och att ni ser er själva som de som ska försöka rädda den.
Så är det inte, för ingen kan tro att man ska kunna förändra en hel värld. Det måste man vara Hitler för att göra.
Men jag blev ganska upprörd av vad ni skrev, för att ni ser samhället från den negativa sidan.
Det är klart att den finns, och den är högst reell. Men vad hände med de bra sakerna?
Världen är inte så dålig som ni beskriver den, och vi gör framsteg varje dag.
Allt som ni klagar på (och även jag ska jag säga) jobbar många med varje dag.
Världen är inte sån som ni föreställer er.

Jag ska bara tillägga att det här är min åsikt, det är vad jag tycker personligen och jag säger inte att någon annan ska tycka som jag.
Men det här är min verklighet.

Förlåt om jag sårat någon.
Det var inte min mening att göra det.

Är det bara jag som inte visste att det finns en skvallerblogg om vår skola?

http://sthlmhorskvaller.blogg.se/

Check it out, ni kanske finns med.

Här har det varit lite stillastående nån dag ser jag.
Men det är bara att get used to it.
Kommer bli tomt och dammigt under lovet iaf.

Hur som helst.
Sitter hemma hos min prins just nu och funderar på om jag ska gå ner och äta något.
Prinsen i fråga ligger fortfarande och sover, men så kanske det blir när man inte går och lägger sig före kl 6.
(fast han försökte lura i mig att klockan bara var två när han kom och la sig;))
Igår hade jag huvudvärk hela dagen, men jag tror att den har försvunnit nu, äntligen.
Vi hade en mysig dag tillsammans men gjorde inte sådär himla mycket.
Men sånt kan behövas, och laddas upp med när man inte ska ses på ett tag.
Idag vet jag inte vad som ska hända.
Vi får väl helt enkelt se.
Men hörni, det är dags att ställa fram klockorna en timme.
Det är nämligen sommartid!

Puss

Var det bara jag som njöt som en katt av värmen och solskenet idag?
Det var bara på med vårskorna och av med pälskragen från jackan!
Och pricken över i:et var att jag och Kalle köpte glass och satt och åt det i solen!
Det finns hopp om att vi ska få en sommar iår också!

Och idag fick Kalle mig verkligen att inse hur mycket jag saknar sommaren.
Han blen så glad för vädret idag.
Så glad att han kan använda sin tunna jacka och slipper kängorna.
Han hoppade runt och pratade om att det var så mycket kärlek i luften, och åh.
Nu kommer jag verkligen ihåg vem det var jag föll för.
För även fast vintern är mysig och helt underbar, så blir alla lite dystrare.
Men idag fick han tillbaka den där glöden i ögonen.
Underbart!

Snart blir det sena nätter på stränder, massa hemmafester, sola, bada och bara SOMMAR!

Igår firade mamma och pappa nylonbröllop, för den som är intresserad.
Det är alltdå 21 år.
Igår var även Kalle här.
Igår hade jag världens mensvärk + vanligt ont i magen så jag låg mest på golvet och gnällde, medans han berättade om en massa grejer.
Vi åt hur som helst våfflor, eftersom det var våffeldagen igår.
Skam den som inte vet att 25/3 är våffeldagen!
Och så åt vi tårta också.
När kvällen nalkades och det blev dags att säga nattinatti bestämde vi oss för att vi nog skulle sova i gästrummet, i stora sängen.
För ni förstår, min 90 säng blir ganska trång och varm efter ett tag.
Speciellt med konkurens från tre stora kuddar och lite gosedjur.
Så det blev bara att ta med sitt lilla pick och pack och bädda ner sig i stora sängen.
Måste säga att det är mycket mysigare att sova i en stor säng.
Då kan man lixom ligga klistrade mot varann och och ändå veta att om man vill så kan man lägga sig en bit ifrån så man får lite utrymme. Fast man kommer ju inte för långt eftersom att täcket inte är större bara för att sängen är.
Men det är ju bra.
Man får både plats och närhet på samma gång:)
Jag vill ha en större säng.

Imorse låg vi och myste och pratade i sängen flera timmar.
Såna mornar gillar jag.
Och jag vill ha fler av dom.
Det slutade med lite vattenkrig och lite slagsmål;)
Sen åt vi frukost och gick mot stationen.
Kalle åkte till sin skola och jag åkte för att lämna in min menyuppgift som jag har tjatat så mycket om.
Sen har jag kollat på sex and the city filmen på min dator eftersom att tv:n på övervåningen har varit trasig fram tills för några minuter sen, så jag lär väl sluta på soffan där om ett tag.

Kanske ska träffa Emma och Manda ikväll, för det var jävligt längesen, men jag vet inte om det är en sån bra idè...kanske ska försöka bli frisk nån gång?
Hur som helst så ska jag till Kalle imorrn och jag hörde ryktas om att Emmy kanske skulle vara där också så då blir det ännu mer kul att åka dit, och jag ska gömma en överraskning i hans rum.
Eftersom hans dator eller nåt sånt är trasig så behöver jag ju inte oroa mig att han ska läsa det här, men jag säger iaf inte vad det är;)
Det får ni veta när jag kommer hem från mormor och morfar.
För jag ska ju till dom över påsk.
Vet inte hur länge jag stannar där, men jag måste säga att jag ser fram emot det:)
Även fast jag är hur avundsjuk som helst på min klass som får åka till Italien på lovet.

men sånt är livet.

"Man ska alltid vara försäkrad, annars kan man bli hemlös"

Jag kommer ihåg det som om det var igår, den 11 juli 2009.
Jag kommer ihåg att jag hade på mig den gröna klänningen som du sa att du tyckte så mycket om.
Jag kommer ihåg Tammy som hoppade omkring oss.
Jag kommer ihåg att du tyckte att jag var lite konstig som inte fick ont i fötterna av att gå barfota på småstenarna.
Jag kommer ihåg att solen sken ner på oss där vi satt och väntade på glassbilen.
Jag kommer ihåg hur mycket jag skämdes.
Jag kommer ihåg hur mycket jag trodde att jag förstört allt det vi hade.
Jag kommer ihåg hur mycket jag trodde att det var slut mellan oss.
Jag kommer ihåg hur lycklig du gjorde mig.
Jag kommer ihåg att du stod där, och tittade in i mina ögon och sa att du hade något att säga.
Jag kommer ihåg att du var så osäker, och sa att det nog var för tidigt.
Jag kommer ihåg att jag själv stod där, säkert ännu mer osäker, och bara väntade på att få höra de förödande orden.
Men de kom aldrig.
Istället sa du det som jag själv inte hade modet att säga då.
Du sa att du älskade mig.
Jag kommer ihåg hur all nervositet försvann ur mig.
Jag kommer ihåg hur jag tittade upp i dina blå ögon.
Jag kommer ihåg hur hårt mitt hjärta dunkade.
Jag kommer ihåg att jag kysste dig.
Och jag tror nog att du kommer ihåg att jag sa att jag älskade dig också.
För det gör jag.
Jag älskar dig, säkert mer än vad du kan förstå.
Och jag är fortfarande lika lycklig nu som jag var den dagen du sa att du älskade mig för första gången.
Jag är fortfarande lika kär i dig.
Lika förälskad.

Den dagen, då krossade du min skyddande barriär.
Du bröt igenom allt mitt försvar som jag har mot alla människor.
Du tog mig med storm.
Du bevisade för mig att jag kan lita på dig.
Att även om jag gör något som inte är så himla smart så finns du kvar ändå.
Du bevisade att du var min.
Du är min!
Och du kommer vara min länge till.
Det är jag säker på.

Har inte så mycket att säga.
Låg på soffan hela dagen igår och mådde skit.
Sen kom Kalle och tyckte lite synd om mig.
Jag kollade på Coraline.
Han var på boxning.

Idag är jag också hemma.
Mår bättre än igår, men inte särskilt bra iaf.
Så jag får inte spela squash idag.
Det hade jag faktiskt sett fram emot.
Men så blev det inte.
Var tvungen att ställa in mitt utvecklingssamtal idag också.
Men ikväll ska jag släpa mig iväg till Högdalen.
Ska på ungdomsgruppen.
Jag lovade Malin det.
Så då är det bara att ta en massa piller och klä på sig ordentligt.

Over and out.

Igårkväll fick jag chockerande nyheter angående en av mina vänner.
Idag fick jag verkligt bra nyheter gällande en annan av mina vänner.
Dags att ställa upp.
Ge råd och tips om två helt skillda saker.
Jag har ingen lätt uppgift framför mig.
Det är den chockerande nyheten som tar störst plats i mina tankar.
Det är så overkligt.
Så totalt oväntat.

Det är som jag och Manda pratade om idag.
Killar ska inte tänka.
Det är dom inte gjorda för.
Då blir det oftast bara fel.
Det blev fel den här gången.
Och det hatar jag dig för.
Du måste inse vad du kastar bort.
Men det gör du inte.
Det här är ett beslut som man ska vara två om.
Du är självisk.
En anledning ska man väl endå kunna begära.
Att du inte vet vad du vill duger inte.
Skärp dig!
Det skulle vara ni två för alltid.

Kommer du ihåg vad Sanna sa i somras utanför kyrkan när våra konfirmander precis var klara?
Hon tittade på er två, och på mig och Kalle och sa:
"Det är så gulligt! Ni två är så söta för ni är helt nykära och ska börja ett helt nytt kapitel.
Och ni två, ni är ännu gulligare för ni är det där gamla paret som kommer finnas jämt. Man är så säker på er!
Man kan redan se er som gamla när ni sitter framför brasan och håller varandra i handen."

Vad hände med det?
Är det inte värt något att ni är så självklart rätt för varandra enligt alla förutom dig?

Idag har jag suttit hela dagen med prislistor och mise en place listor och recept och tillagningsmetoder och nu är äntligen hela mitt varmköksarbete klart!
Jag har mina recept, prislista, ingridienslista, prisberäkning, mise en placelistor, receptkostnader, totalkostnad, värsta uppsatsen och datum för utförande.
Den 20 maj ska alla komma och äta på Terrassen i min skola, för då är det min helt egna meny som lagas där!
Kom då=)

Igår var vi på middag hos några vänner till familjen och det var väldigt trevligt. I fredags firade jag och Kalle och hans kompisar Elias som fyllde 18, även det var trevligt och kul, och nu alldeles strax ska jag iväg och kolla när Malins kör ska sjung. Blir nån grej med massa stämmor och sången är tydligen 40 minuter lång om dom får till den rätt.
Det blir nog väldigt intressant att höra tror jag, ska iaf bli kul att se Malin sjunga live i en så stor kör, för det har jag inte sett sen vi gick på kör tillsammans i kanske...2an?
Och Kalle kommer hit ikväll också.
Så det verkar i mitt huvud som att det har varit en väldigt produktiv söndag som kommer avslutas med vänner och kära:)

Puss

Det är aldrig förräns någon annan går in på toaletten som man upptäcker hur kissnödig man verkligen är.

Hellu hellu,
jag håller på att jobba med Sussis nya design, men då jag tar allt pö om pö så får ni allt stå ut med att det kommer att se lite konstigt & fult ut de närmsta dagarna, iallafall tills jag får det att klicka någorlunda! Måste ju stämma överens med Sussis önskemål, plus att jag jobbar på det när jag får tid. Wellwell, nog med bortförklaringar - just nu är det svart och vitt, detta kommer att förändras. Klart slut, punkt slut.

PUSSSSSSSSSSSSSSSSSS FRÅN EMMAAAAAAAAAAAAAAAA

 

Kom precis hem från Malin efter en kul middag.
När jag kom dit satt vi som vanligt en stund på hennes rum och snackade bara, sådär som alla vänner gör när dom ses, och sen skulle vi ner och laga mat.
Spaghetti och köttfärssås.
Det första problemet vi stötte på var att det inte fanns någon lök.
Sen hittade vi en halv minilök som fick duga.
Sen upptäcker vi att det finns varken tomatpurè eller krossade tomater, så hur skulle såsen nu bli till?
Lite improvisation räddade dagen.
Köttfärssåsen blev lite annorlunda idag.
Den bestod av:

• Lök
• Köttfärs
• Kryddor (paprikapulver, cayennepeppar, svartpeppar)
• Köttbuljong
• Chilisås
• Soya
• Ketchup

Jag tror det var allt.
Det fick en ganska underlig färg, såg nästan lite bränt ut för att det var så mörkt, men otroligt nog smakade det ganska bra:)
Även fast ketchupsmaken var genomträngande.
Till detta fick vi då spaghetti och sallad med avokado och fetaost.
En riktigt bra måltid faktiskt, med tanke på förutsättningarna.
Sen var det dags för dessert.
Det mest klassiska i Bokströmshushållet är chokladpuddig, halvfabrikat i pulverform, så jag tyckte det var dags att uppdatera efterrättsvanorna.
Det blev en väldigt mäktig choklad-och nöt kaka, som verkligen uppskattades.

Det var mina middagäventyr det.
Lite kul att vara uppdaterad på örbyfronten för en gångs skull.

Nu ska jag titta en stund på troja och sen ska jag gå och lägga mig.

Min älskade pojkvän är väldigt osocial för tillfället. Den lille sjuklingen.
Synd om han är det.
Har tydligen inga pengar på mobilen.
Så han hör inte av sig längre.
Finns väl andra sätt än mobilen att höra av sig på.
Man kan ju faktiskt anstränga sig lite, även fast man är jättesjuk och håller sin flickvän vaken hela natten genom att vara genomsvettig och samtidigt frysa som om han låg naken på en glaciär på sydpolen.
Men jag älskar honom även fast han inte vill höra av sig.
Det kommer han inte undan!

Den här veckan har jag slutat två av dom jobbigaste kurserna!
Det är gaaanska så najs:)
EU och servering.
Så istället för dom två ska jag ha kallkök, näringslära och mat teori.
Inte det roligaste heller kanske, men bättre.

Nu ska jag strax iväg till mallsibrallsi och äta middag och sen ska jag gå hem och gosa ner mig i min ensamma lilla säng och sova.
Så ser min kväll ut.
Låter inte helt fel i mina öron iaf.

Pappa tyckte jag såg snygg och fräsch ut idag.
Det är inte varje dag man får höra det från honom.
Mamma säger det ofta, men inte min lille far, så det var guld värt:)

Puss.

Jag vaknade imorse och hade panik.
Jag var så nervös och arg på mig själv för att jag var så nervös så jag låg och storgrät i säkert en halvtimme.
Det är tur att man har en mamma som vet hur hon ska övertala sin vettskrämda dotter att gå till skolan och hålla tal, och att man har en pojkvän som kramar en och säger att ingen kan tvinga mig att göra något jag inte vill.
Efter mycket om och men åkte jag till skolan och höll mitt jävla tal.
Och shit va mycket beröm jag fick!
MVG dessutom;)
Så nu känns livet inte så svårt längre.
På eftermiddagen fick vi tillbaka våra EU-prov som vi gjorde förra veckan.
4 fick G, resten IG.
Jag tillhörde inte dessa 4 lucky ones.
Jag fick MVG i kursen, IG på provet och VG i slutbetyg.
Det är bättre än vad jag trodde att jag skulle få, men det känns ju lite snopet att snubbla på mållinjen.

Nu ska jag skriva en argumenterande text, ett engelskaprov och göra prisberäkningar och skit till min meny.
Sen är det påsklov.

Men nu ska jag bara sitta på soffan och vara stolt över mig själv ett tag.

Ikväll är ingen bra kväll.
Jag övar på mitt tal som jag ska hålla på onsdag.
Utan stödord.
På sofistikerad engelska.
Jag kommer ihåg senaste gången jag behövde göra det.
Det slutade med att jag kom gråtande hem från skolan och hatade läraren som tvingade mig att göra det för all framtid.
Fast det var på spanska.
Själva talet som jag ska hålla är inte så jättesvårt, det är allt runt omkring som är svårt.
Retorik, kroppspråk m.m.
Så jag övar som en jävla galning.
Men eftersom jag får kalla fötter av att bara hålla det för mamma, har jag en känsla av att onsdag är en dag som jag kommer vilja radera ur historien.
Jag sitter nästan och gråter för att jag är så frustrerad.
Eller nästan och nästan, här droppar nog en och annan tår.
Min nerver är tunnare än spindelväv och mina händer har redan börjat darra.
JAG HATAR DET HÄR!

Och inte får jag höra det jag vill höra heller.
Ingen av dom jag berättar det för för att få stöd förstår hur allvarligt och svårt det här är för mig.
Jag kommer svimma.
Och det är ingen överdrift.
Den enda som förstår mig är mamma, men vad hjälper det att höra att hon vet att jag kommer klara det, och med ett djupt andetag så går allt bra?
Jag funkar inte så.
Jag skulle behöva en varm famn att krypa upp i, men ingen har jag som ställer upp.
Gnäll om era egna problem bäst ni vill, men jag bryr mig inte om er just nu.
Det enda som finns i mig just nu är scenskräck.
Och då finns ingen plats att ta hand om era problem eller prata om era känslor.

Jag överdriver inte.
Folk säger att deras största skräck är att bli ensamma.
Min största skräck är scenskräck.
Och jag skulle göra så mycket för att ha nån som satt bredvid mig och lugnade mig.
Men nej.
Nån sån finns ju inte.

Jag kan inte sluta titta på den på youtube.
Den går om och om igen här.
Helt underbar är den.
Folk säger att texten är djupare på engelska,
men vafan, det är en översättning ju!
En jävligt bra sådan också.
I love it!

Och faktiskt så är den svenska ganska djup.
Jag börjar iaf fundera på det eviga sökandet efter vem man verkligen är.
Det är en gåta som ingen kan svara på.
Man måste söka svaret själv.

Jag älskar den här låten och jag i princip drömmer om den här scenen varje natt!
Det är min livsdröm typ att få uppleva just den scenen.
Åh, jag är nästan kär alltså.

Och som ni ser så är bloggen under ombyggnad för tillfället.
Det var verkligen på tiden!
Ny design kommer snart.

Och varför tar alla melodifestivalen på så stort allvar?
Vi har inte vunnit, eller ens fått en bra placering, på åratal.
Varför skulle vi få det iår?
Äsch, det är bara en tävling för att hålla igång nåt mellan länder för att få lite sammanhållning.
Och pengar såklart.
Vi kommer inte vinna iaf.
Så sluta gnäll.
Vi hade inte vunnit med Salem heller, eller Saade.
Face fact.
Det är bara kul med en tävling, inget blodigt allvar:)

Idag har jag varit i stan med tjejorna.
Kul att komma ut lite efter att ha suttit inne i två veckor.
Och UNDERBART med lite vårsol!
Även fast det vart riktigt kallt efter ett tag.

Sen åkte jag på födelsedagsmiddag.
Min farbror och hans fru fyller 50.
Deras släkt och jag har gaaanska olika åsikter.
Mamma och pappa är beredda att hålla med mig till 1000%.
Dom är så höger man kan bli, medans  vi nog mer lutar lite åt vänster.
Inget som jag tänker ta upp här, för då skulle det här inlägget aldrig ta slut.
Men det var trevligt stundvis.

Har varit i full gång sen 10 imorse, och nu tänker jag slänga mig ner på soffan och kolla på nån dålig lördagsfilm och hoppas att min pöjk ska höra av sig nån gång.
Det är väl inte så jättetroligt.
Men jag tänker inte göra det förräns han gör det.
Så det så.
Spelar ingen roll att han sitter i en källare.

Puss.

Jag har tittat igenom lite papper från högstadiet, och jag måste säga att jävlar va jag var smart då!
Speciellt inom NO ämnena, fast det kan ju bero på att jag gick matte/NO klass.
Jag orkade bara läsa igenom mitt genetikprov, och jag fattade typ nada av vad jag hade skrivit men det lät smart och jag fick MVG så det måste ju ha varit bra, men jag fick VG+ och MVG på alla prov.
Tänk om jag kom ihåg allt jag kunde då, då skulle ni inte va så kaxiga och tro att ni var så mycket!

Haha, nej men hur som helst, när jag tittade igenom mina NOprov så hittade jag min absoluta stolthet från hela högstadiet.
Eller ja, jag hittade det läraren hade skrivit om det.
I slutet av nian fick vi i uppgift att spela in ett radioprogram, om vad som helst tror jag. Jag kommer inte riktigt ihåg.
Hur som helst, jag tyckte den här uppgiften var jättejobbig och jättetråkig men jag ville få bra på den för om jag fick MVG på det skulle jag få MVG i svenska, så jag valde ett ganska svårt ämne.
Nämligen sorg.
Ett jättetråkigt ämne kan man tycka, men om ni skulle hört mitt radioprogram skulle ni inte ha tyckt att det var tråkigt, för jag var GRYM!
Tyvärr så kommer ingen av er få höra mitt program för jag lämnade kvar det hos min lärare, men ni kan ju få se vad han skrev om det.


Står bara en massa bra saker=)

Ja, när jag har tråkigt så går jag genom lite olika stadier.
Första stadiet:
Gnälla på allt och alla.
Andra stadiet:
Städa.
Tredje stadiet:
Kolla igenom gamla skolgrejer.
Fjärde stadiet:

Jag har kommit ganska långt så ni förstår nog hur uttråkad jag är.
Och om nån har någon idè om vad det kan bli så är jag öppen för förslag.

Nu glämde jag ju!:o
Det förra inlägget "Bloggare For Life" var mitt hundrade inlägg.
Alltså har jag skrivit 100 (101 med det här) på bara 77 dagar.
Det ni.

Jag har precis kollar på Bella & Tyra Show och jag måste erkänna att jag gillade det!
Det fanns lixom så mycket av det jag gillar med och det var humor och intervjuer och Kenza var med, och henne måste jag säga att jag gillar starkt! Där kan man snacka om en tjej som lever livet som man ska när man är 18!
Fast hon pratar lite som mina kusiner och det gillar jag inte riktigt...

Iaf så pratade dom om vårens mode, och det är ju inte helt nytt för mig för jag har ganska bra koll på det även fast jag inte alltid förljer alla trender.
Pastell har ju kommit tillbaka i mängder och jag tycker verkligen inte om pastell.
Jag har inte många pastellfärgade plagg i min garderob, för jag tycker man ser så blek ut i det, man har lixom ingen personlighet i pastell.
Det finns självklart undantag, men ja.
Sen en annan grej som jag inte har fattat vad som är så snyggt med är att man ska ha små sexiga bustiers under en kavaj.
T.ex en pastellfärgad bustier, en söt liten pastellfärgad kjol och en svart kavaj.
Vad är grejen med det?
Jag måste säga att jag tycker det ser lite slampigt ut.

En som har greppat denna trend är ju paow, och det är ju så roligt, för hon har ju minismå tuttar och gör allt för att få dom att verka som om dom är i Kissie-storlek, och nu när hon så flitigt använder sig av bustiers och kavaj så trippar hon runt med sina A-kupor och tror att hon är skitsexig.
Jag tycker det är kul.

Och bland bloggare verkar trenden att färga sitt sönderblekta blondvita hår brunt ha kommit tillbaka pckså.
Ja, många udda trender kommer vi se i vår, men vad gör man inte?
Man kan ju inte hoppa över en trend heller?
Nej, allt måste följas till punkt och pricka.


;)

Idag känns det som om jag börjar bli lite bättre iaf, men vi får väl se om jag går till skolan imorrn eller inte.
Jag har iaf ägnat större delen av dagen åt att städa, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.
Inte för att jag tror att någon som inte bor i mitt rum skulle märka nån skillnad, för det ser ut ungefär som förut, bara det att det inte ligger massa kläder överallt. För mitt rum behöver inte städas så mycket ytligt sett, plocka undan lite och damsuga typ, men jag har städat på ställena man inte lägger märke till.
Tagit bort alla plastgalgar i garderoben och bytt ut mot trägalgar, städad mina hemliga låsta lådor, sorterat mina böcker etc.
Ingen enorm synlig skillnad för det ovana ögat, men för mig är det ett helt nytt rum.
Hihi juste, jag har bytt plats på alla mina grejer som jag inte vill att fel personer ska hitta, så om ni nån gång har haft nån aning om vart jag har haft såna saker så kan jag garantera att dom inte ligger kvar på samma ställe längre;)


(Jag tycker det har varit lite torrt på bildfronten ett tag nu, men eftersom jag inte gör nåt speciellt tar jag inga bilder heller, så ni får nöja er med en bild på Saga från i somras)

Btw, jag fick ett nytt visakort idag, helt random.
Jag fattade ingenting.
Sen kollade jag på mitt gamla, och det visade sig att det går ut den här månaden.
Där ser man vilken koll man har.
Ska jag vara ärlig visste jag inte ens att bankomatkort hade ett bäst-före-datum.
Så nu kan jag skriva min namnteckning som den ser ut idag, istället för den jag skrev när jag var 13.
Det nya kortet är blått istället för guldigt, som det gamla, så det är ju inte lika "fancy" kanske, men det är inte repigt och man ser vad det står på det:)
Eller guldigt och guldigt. Det var guldigt från början, nu har det väl tappat det mesta av det och och är mera gröngult.
Ett nytt kort var nog bra att få iaf.

Idag har varit en riktigt jobbig dag.
Jag var jättestressad på morgonen för Kalle vägrade vakna och gå till skolan så jag kunde plugga ifred.
Iof uppskattar jag att han stannar hemma längre för min skull, men jag blev stressad eftersom jag var jättenervös inför provet.
Han åkte hur som helst vid halv elva kanske?
Och då åt jag lite och pluggade och sen skulle jag ta mig till skolan.
Fan vad det var jobbigt!
Jag har ju knappt rört på mig på en och en halv vecka, så att åka till skolan tog på krafterna.
Jag skrev provet och det kändes som att det gick bra iaf.
Sen vet man ju inte vad lilla Andrew tycker.
Sen skulle jag åka hem och träffade Anna på tåget.
Det var kul att prata av sig lite, men när jag kom hem var jag nära på att svimma för jag var helt slut!
Det blir nog ingen skola för mig imorrn heller.

nu ska jag fortsätta min återhämtning.

Puss

Här satt jag som bäst och pluggade inför EU-provet som vi har imorrn, när jag tänkte att jag skulle ta en liten paus.
Då började jag sortera alla artister i alla mina spotyfi playlists i alfabetisk ordning.
Lite nördigt, men jag gillar faktiskt (tro det eller ej!) att ha lite ordning runt omkring mig.
Det gick jättebra ända tills jag kom till Disney listan.
Då tog det lite stopp, för då kom jag på att jag ville leta reda på min absoluta favoritdisney sång på youtube.
Den är från anastasia, när hon har hittat tillbaka till det gamla slottet i St Petersburg och börjar sin resa mot att ta reda på sitt förflutna.
Jag skulle jättegärna länka till klippet, men eftersom jag alltid får problem när jag ska göra det så slänger jag bara in den utan att länka till den.
Det är inget problem att fixa länken, det går hur bra som helst, problemet är att den blir vit.
Den syns alltså inte, men den finns där.
Det stör jag mig lite på.

Hur som helst så var det här det bästa klippet på svenska som jag hittade.
Ganska kass kvalitet, men ända sen jag såg filmen första gången så har det varit min stora dröm att uppleva just det här ögonblicket.
Kommer aldrig att hända, men drömma kan man ju alltid få göra:)

http://www.youtube.com/watch?v=VQ5hZQZwcEA

Och juste, idag fick jag reda på att den stora Göteborgsbloggaren som flyttat till Stockholm, som jag så kärleksfullt hatade för några månader sen totalt har omvänt sig, och blivit riktigt gill-bar i mina ögon, äntligen kommit ut ur garderoben!

Vi gillar't!

Det var en gång en liten flicka som låg i sin säng.
Det var en sån där typisk amerikansk säng med gavlar på båda kortsidorna och rosa sidenlakan med spets.
Icke att förglömma alla piffiga små kuddar.
Flickan kände sig lite hungrig och satte sig upp.
Hon kunde förnimma att något underligt var påväg att hända.
Helt plötsligt så börjar sängen ställa sig på högkant, och flickan ramlar med en hög duns ner på golvet.
Men sängen är inte nöjd med att stå upp utan förtsätter att ramla, rakt ner på den lilla flickan som låg så hjälplöst på golvet.
Då hände något som kanske var ytterligare lite mer underligt än en säng som ställer sig upp.
Istället för att en massa kuddar och täcken och madrasser faller ner på flickan, så dränks hon nästan av en stor ost-och-skink paj!
Allt i sängen hade förvandlats till en enorm fyrkantig paj!
Fullkorn dessutom.
Flickan behövde inte vara hungrig längre.


Lite apropå konstiga drömmar bara

Just för ögonblicket råkar det vara så att mitt liv är väldigt tråkigt.
Jag har varit sjuk i en vecka nu, sitter hemma och borde plugga till det megasvåra provet vi har imorrn.
Men eftersom vår skrivare här hemma la av efter att jag hade skrivit ut naturarbetet som skulle vara inlämnat igår, så kan jag inte plugga.
Jag får vänta till Kalle kommer hit, för han har förhoppningsvis fått mitt mail och skrivit ut det i skolan.
Iof vet jag inte ifall jag ska gå till skolan imorrn, men provet ska göras hur som helst, och eftersom det är sista lektionen får jag väl släpa mig dit iaf.

Just nu sitter jag och läser skvallerbloggar.
http://gossips.se/ är lätt en av mina favoritbloggar.
Jag funderar på om jag ska äta en apelsin, eller om jag ska dricka apelsinjuice, men jag kan inte riktigt bestämma mig.
Dagens i-landsproblem.

Natten till igår drömmde jag så sjukt konstiga drömmar de få timmar jag lyckades sova, fast jag kommer inte ihåg en enda av dom.

Apelsin var det ja.
Puss

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade, men jag kan väl inte påstå att så mycket har hänt de senaste dagarna.
Ifredags skulle jag ha träffat Emma, men hon kunde inte, så då åkte jag och Kalle till Pizza House och åt och sen åkte vi hem till honom. Och där har jag stannat.
Inte rört mig ur fläcken på hela helgen.
Eller jo, i lördags gick vi ut i det fina vädret och köpte godis, och igår lagade jag middag.
Det var helgens stora äventyr.

Just nu sitter jag fortfarande hemma hos Kalle för jag fick inte åka härifrån för honom imorse.
Det började med att jag knappt kom upp ur sängen för jag mådde så illa, och när jag äntligen gjorde det var det bara att ta sig till en toalett så snabbt som möjligt.
Jag blev jätteledsen för att jag inte fick åka hem, för tro det eller ej, men är jag riktigt sjuk (magsjuk räknas klart till riktigt sjuk), så vill jag inget hellre än hem till mamma.
En sån liten mammagris jag är, men that`s life.

Nu har jag sovit några timmar och har släppt ut Tammy några minuter medans jag satt på trappan och tittade på henne.
Sen fick hon en köttbulle.
Jag tror att jag skämmer bort henne lite för mycket faktiskt, men eftersom jag inte är här så himla ofta kan det ju inte göra så mycket skada.

Nu ska jag försöka hitta något att äta och sen krypa ner i sängen och fortsätta kolla på Desperate Housewives.
Puss

Idag mår jag lite bättre, fast jag har nog fortfarade feber. Eller så mycket som jag kallsvettas så vore det konstigt ifall jag inte hade det.
Hur som helst så har min Karlsson varit här några timmar, men nu är han på thaiboxningen och kommer tillbaka runt 8, alldeles svettig och hungrig.
Har jag någonsin sagt att jag avskyr svett?
Jag tål det verkligen inte.
Därför tycker jag såklart att jag själv är ganska äcklig för tillfället, men det finns inget att göra åt.
Eller jo, jag kan ju knapra i mig fler tabletter och mediciner än vad jag redan gör.

I alla fall. Just nu väntar jag på att middagen ska bli klar, för tro det eller ej men jag håller på att få tillbaka min aptit!
Det är ett gott tecken.
Medans jag har väntat så har jag roat mig med att sätta små klisterlappar på tangenterna på min keyboard, så att den lille pöjken nån gång ska lyckas lära sig grundaccorden så att han så småningom kan gå över till att lära sig spela guitarr.

Puss

Nu har jag tagit min dos av ipren, bisolvon, nezeril, morfinmedicin och p-piller, så nu kan jag lugnt lägga mig framför tv:n med min choklad och fortsätta ha det segt och gött.

Nattinatti mina små änglar:)

Idag mår jag dåligt.
Punkt slut.
Idag har jag gjort läxor.
Punkt slut.
idag är jag avundsjuk på alla som får göra roliga saker på lovet.
Punkt slut.
Idag blev pappa arg på mig.
Punkt slut.
Idag blev jag arg på pappa.
Punkt slut
Nu är han och köper choklad åt mig.

Over and out.

Nu har jag legat och tyckt synd om mig själv hela dagen, och jag tänker fortsätta göra det ett bra tag till.
Jag mår dåligt.
Då får jag ligga på soffan hela dagen och hosta så att jag får andnöd och ligger där och kipar efter luft.
Det får jag göra faktiskt.

Ikväll blir det Desperate Housewives såklart, och så tänkte jag kolla på premiären av Cougar Town.
Det är min kväll.
Jag är riktigt uttråkad nu, och hade jag inte duschat imorse (när en liten fågel skrek i mitt öra före kl9) så skulle jag lätt duscha nu, bara för att fördriva tiden.
Men jag tänker ju på barnen i Afrika så det blir inte mer än en dusch om dagen för min del.

Och föresten, jag bara måste skryta lite om att jag drack Absinte för första gången i mitt liv i söndags!
Och det var inte särskillt äckligt, trots lakrits smaken:)

---

Första mars är det idag och snön vräker ner utanför fönstret.
Igår åkte jag hem från Kalle vid tre, efter att ha ätit en massa popcorn och kollat på Up (urgullig film!) och jag måste ha slagit nytt rekord för jag lyckades gå från Älvsjö station till Willys, in på Willys och köpa lite grejer och gå hem på bara en halvtimme!
Snacka om speed!
Jag kom hem och bytte lite kläder och så innan jag åkte till Sara.
Vi hade lite kul hemma hos henne och sen drog vi oss vidare mot Natha.
Där hade vi jättekul!
God mat, kul folk, kul lekar, god dricka. Ja allt var bra helt enkelt.
Det var en jättelyckad kväll.

Nu har jag lyckats släpa mig upp ur sängen och kollat lite på Byggare Bob.
Han skulle bygga ett hus av yoghurt.
Jag borde nog ta en snabbdusch nu innan jag ska dra in till stan, men jag tror jag sparar det till ikväll för jag har precis lyckats dra på mig dagens kläder.
Jaja, bara sminket som fattas och sen är jag klar.

Puss