pearlsfromparadise

Igårkväll fick jag chockerande nyheter angående en av mina vänner.
Idag fick jag verkligt bra nyheter gällande en annan av mina vänner.
Dags att ställa upp.
Ge råd och tips om två helt skillda saker.
Jag har ingen lätt uppgift framför mig.
Det är den chockerande nyheten som tar störst plats i mina tankar.
Det är så overkligt.
Så totalt oväntat.

Det är som jag och Manda pratade om idag.
Killar ska inte tänka.
Det är dom inte gjorda för.
Då blir det oftast bara fel.
Det blev fel den här gången.
Och det hatar jag dig för.
Du måste inse vad du kastar bort.
Men det gör du inte.
Det här är ett beslut som man ska vara två om.
Du är självisk.
En anledning ska man väl endå kunna begära.
Att du inte vet vad du vill duger inte.
Skärp dig!
Det skulle vara ni två för alltid.

Kommer du ihåg vad Sanna sa i somras utanför kyrkan när våra konfirmander precis var klara?
Hon tittade på er två, och på mig och Kalle och sa:
"Det är så gulligt! Ni två är så söta för ni är helt nykära och ska börja ett helt nytt kapitel.
Och ni två, ni är ännu gulligare för ni är det där gamla paret som kommer finnas jämt. Man är så säker på er!
Man kan redan se er som gamla när ni sitter framför brasan och håller varandra i handen."

Vad hände med det?
Är det inte värt något att ni är så självklart rätt för varandra enligt alla förutom dig?