pearlsfromparadise

Söndagens alla sysslor är nu avbockade.
Jag har varit och handlat mat, bakat till måndagens måndagsfika (snickerskakor), jag har kollat upp lite olika festlokaler, menyer, priser etc och jag har varit nere och tränat. Det enda som är kvar att göra är att duscha.
Sen är jag färdigbakad för dagen.

Idag är det Förintelsens minnesdag.
Så kom ihåg att sända alla de som drabbats, både direkt och indirekt, av förödelsen som Andra Värlsdkriget skapade en extra tanke idag.

ÄNTLIGEN FREDAG!
Som jag har gått och väntat på att den här dagen skulle komma.
Hela veckan har bara varit en dålig vecka.
Inte det att saker har gått fel, att jag har varit på dåligt humör eller gjort illa mig.
Men något har varit fel hela tiden.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men fel har det varit.
Jag är helt slut, så helgen kunde inte ha kommit mer lägligt.
Ikväll har jag faktiskt tackat nej till att gå ut, för jag orkar faktiskt inte.
Och det gör mig lite orolig, för är det nånting jag kan taggat till mig själv för på en kvart så är det utgång. Men tydligen inte idag.
Imorgon däremot så är det en megadunderutgång planerad.
Jag är lite nervös faktiskt, för vi går ut med ett mission.
Ett mission som jag är nervös över att både lyckas med och misslyckas med.
Men kul kommer det bli.
Berns ryktas det om att vi ska till.
Och då hoppas jag på VIP (kontakter, kontakter, kontakter) för annars är Berns kanske inte det roligaste stället jag varit på hittills.
Men det lever säkert upp till mina förväntningar den här gången.
Btw så skulle jag jättegärna vilja på på Berns då Rebecca och Fiona spelar där.
Inte för att jag tycker att de är superbra, men de är helt okej och det är ändå kul att kunna söga att man har sett dem.

Träningen har kommit lite i bakgrunde den här veckan, i och med att allt bara har varit fel + att jag käkade middag med Malin i onsdags och vi hade APT igår så det har varit två sena kvällar.
Men jag har ändå kört tre pass, och räknar med ett idag och ett imorgon också.
Det måste jag.
För Carro hörde av sig idag och ville att jag skulle springa vårruset med henne.
Och det kunde jag ju inte tacka nej till.
Så där har vi ett av vårens mål satta och klara.

Puss.

Legenden om Lucifers kärlek är inget annat än Guds hämnd.

Jag förstår verkligen inte hysterin med semlor.
Det är ju inte gott någon stans?
Bara grädde på en torr bulle.
Är det något att hurra för?


Fy skäms Sverige att vi är så fast i tråkiga bakverk.
Ska man ha en typisk bakelse som representerar landet (nu är väl semlan knappast vår nationalbakelse, men den är ju jäkligt populär) så ska den väl i alla fall var lite intressant.
Ta napoleonbakelse.
Flera olika lager, med olika konsistenser och smaker.
Ser väldigt komplex ut, men är trots allt väldigt simpel i sin värdigthet.


I och för sig så är inget av dessa bakverk särskilt goda enligt mig, men det kan ju bero på att jag inte är så förtjust i grädde. Men hellre Napoleonbakelse än semla. Alla gånger!

Ungarna bara väller in och det blir mer och mer att göra på jobbet.
Skitkul är det!
Fast jag verkar vara den enda som tycker att det är kul.
Men då får ju jag vara glad så kan alla andra vara sura.
Sucks for them.

Spontatfikade på stammisstället efter jobbet med Manda, och trots att det bara är några dagar sen vi träffades sist så satt vi i flera timmar och pratade.
Härligt härligt!

Just nu väntar jag på att middagen ska bli klar, och sen ska jag ner och träna.

That's my monday.

Puss.

Bara för att ni ska lära känna mig lite, eller nåt sånt.

1. Jag gillar inte: pytt i panna, tacos, pannkakor, koriander, lakrits eller saffran. Och nej, det spelar ingen roll om det är er farmors mormors fasters recept, jag tycker inte om det ändå.
2. Jag gillar inte när folk tror att de kan mer än mig på de områden jag faktiskt är väldigt påläst och kan mycket om.
3. Jag gillar inte att säga hejdå till folk jag pratar med i telefon. Det är på något sätt bara jättekonstigt när man gör det för det blir så stelt och så väntar man på att det andra ska säga nåt och så blir det bara en massa skit sagt, alt. en massa viktiga saker osagda.
4. Jag gillar inte att ha kontakt med någon på morgonen. Doesn't matter hur jäkla snygg du är, eller om du är supertrevlig, eller lika morgonsur som jag. På morgonen gillar jag ingen som så mycket som tittar på mig.
5. Jag gillar inte att prata politik, för jag blir så jäkla upprörd när folk inte har samma åsikter som mig.
6. Jag gillar inte folk som är konservativa och fast i gamla mönster.
7. Jag gillar inte jeans med vågräta sömmar. Makes your legs look fat!
8. Jag gillar inte att åka nattbuss, trots att det är mycket närmare hem från den än från pendeltåget eller tunnelbanan.
9. Jag gillar inte mitt smeknamn (det är därför jag försöker avskaffa det, men det är lite svårt för dem som kallat mig för Sussi i 14 år att helt plöstligt gå tillbaka till Susanna, så oavsett vad jag tycker får jag nog leva med mitt fula smeknamn)
10. Jag gillar inte att slösa på annat än pengar. Mat, kläder, tid etc är jag jävligt snål med, samtidigt som jag slänger pengar omkring mig.

 

Det var det.

Har ni tur kanske det dyker upp 10 saker jag gillar sen också!

 

Puss.

There's a voice in my head
There's a ghost under my bead
Spooky mirror's hangning on the wall
Don't be scared, it's okay, talking to a living dead
Helpless people walking down the hall


Hear the bark at the moon
Midnight's coming up for soon
Shadows sneaking up behind your back
The vampire's wolfs' baked dinner is on you
Better be aware when they attack


Tänk att introlåtar till barnprogram kan fastna och göra sånt intryck!

Vad snackade jag om att jag kommit ut ur min svarta klädperiod?
Kvällens outfit är totalt kolsvart.
Med undantag får ett oranget skärp.
Men svart tröja svarta shorts och svarta strunpbyxor.
Svart, svart, svart.

Det kanske är så att jag tar det lite lugnt med färgen tills våren kommer?
Eller?
Det är upp till bevis.

Puss.

Idag har barnaskrik skärt in i mina öron från 08.00.
Gråt, gråt, skrik, gråt, skrik, skrik.
Men nu är det massa av mina små, ja idag vill jag nog inte kalla dem änglar egentligen, som vet vad jag heter.
Det skriks både Sanna och Susanna överallt.
Känner mig jättepoppis på jobbet för alltid är det någon som säger mitt namn.

Men nu byter vi barnagråten mot ett träningspass och sen after work inne i stan.

Thats my friday.

Puss.

Idag gick jag in på PUB medans jag väntade på att Manda och Jonatan skulle sluta jobba, och då gick jag in på Systrarna Voltaire.
Jag grät nästan när jag gick därifrån.
För jag fick inte ta med mig hela affären hem.
Jag har aldrig sett så mycket fina köksprylar och allt-i-allo-prylar.
I'm in love!
BIG TIME!
Jag vill ha hela affären. Alla skålar av kokosnöt, peppar och saltkvarnar av kanelbark, koppar, zestjärn, keramikknivar, flätade träfat och inbundna burkar.
I love it I love it I love it!
Köp grejer därifrån till mig!

Smakar det så kostar det.

Denna brödkorg är bara en av tusentals grejer jag föll för totalt.

Give it to me.
Kostar bara 995 kr.

Helt klart en pärla från paradiset.

Shampoot - slut.
Balsamet - slut.
Duschcremen - slut.
Till på köpet skar jag mig på benet.
Kan nog vara den sämsta dusch jag någonsin varit med om.

Januari är ju snart slut redan!
Det är vad jag har gått runt och tänkt i över en vecka.
Nu är det ju inte riktigt så, i och med att vi precis har passerat halvvägs, men man måste ju ha lite hopp om någon ljusare framtid.
Då menar jag ljusare som utomhus, inte med mig själv.
För mitt liv är ganska ljust just nu.
Har tränat järnet varenda dag ett tag nu, och det är så skönt när man både ser och känner resultatet.
Det ger denna omotiverade träningshatande själ lite anledning till att fortsätta med skiten. Jag är ju en sån som har börjat med stenhårda träningsscheman, kört en vecka eller två och sen tröttnat, mest hela livet, men nu har jag kört (utan schema då) i snart fem månader så det räknar jag som att jag har kommit igång, och kommit igång för att fortsätta.
Trots att jag ännu inte får in mer pengar än vad jag fått de senaste månaderna så känner jag mig oemotståndligt rik och på spenderarhumör, vilket är lite farligt, men vafan.
It makes me happy och då får jag hållas.
Dock inom lite halvt rimliga gränser.
Lät faktiskt bli att köpa både en klänning och ett par byxor idag. Istället fick jag med mig en träja, en kjol, ett par strumpbyxor och en parfym hem.

Men det kunde ju ha varit mycket mer.
Jag har haft en väldigt svartklädd period nu under vintern, men jag är på väg ut ur den nu. Med stormsteg. Nu är det oranget, turkost och grönt som regerar i mitt hjärta.
Lite synd är det ju att jag inte har någon snyggt neutral jacka, eftersom min knallröda jacka kan ha en tendens att skära sig mot andra färger, men det löser sig så småningom. Januari är ju slut snar så då behövs ju inte jackan nåt mer.
Toppen toppen.

November/decemberperioden gick jag igenom en fas också.
Jag trivdes inte i min säng.
Inte alls.
Det var något som var fel i den, så då spenderade jag ju såklart så lite tid i den som möjligt. Sov så lite som möjligt, sov gärna borta etc etc. Jag vet inte vad det var för fel, men fel var det.
Den fasen har jag nu klivit ut ur. Jag har nog aldrig trivts så bra i min säng som nu.
Och det är ju ganska bra, eftersom jag på senaste tiden har blivit så sjukt trött.
Spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig, eller om jag sover ikapp på helgen. Jag är lika trött ändå.
Så då är det ju bra att jag trivs i sängen.

Hahah herregud, jag skriver om att jag trivs i min egen säng....ja...

Jag har märkt att ju mer jag går upp i timmar på jobbet, desto svårare har jag att släppa det när jag går hem. Jag menar, recept och olika maträtter snurrar alltid runt i huvudet på mig, så det är inget ovanligt, men det har blandats in så mycket matte i det nu så jag har alltid en massa siffror som snurrar runt i min mattehatande hjärna. Dessutom är jag alltid på väg att svara som i jobbtelefonen när det ringer, både på mobilen och hemma.

Igår kväll ringde farfar, och precis innan jag började säga "Tegeludden, det är Susanna", så kom jag på mig själv så då blev det mest en hostning till svar i telefonen och farfar undrade nog vad jag egentligen höll på med innan jag till slut fick fram mitt "Hej det är Susanna"
Samma sak med mobilen.
Så det kan gå, så det kan gå.

Imorgon ska jag träffa Manda och Jonatan efter jobbet. Då kanske jag kan koppla bort jobbet lite snabbare.
Men det ska bli kul att träffa dem. Vi har ju alltid så jäkla kul tillsammans. Manda och jag är ju hur lika varandra som helst i sättet, och jonatan, som jag inte har träffat så överdrivet många gånger, ja vi avslutar varandras meningar redan.
Hihi så romantiskt.
Nej, men det är en oslagbar trio.
Så det ser jag fram emot.

Nu är jag sjukt sugen på att spela piano, har inte gjort det på flera veckor. Inte sen nyårsafton tror jag faktsikt.
Så nu är det fan på tiden.

Puss.

Angående rukbriken så har vi fått det citatet av ett par Östermalmsfruar, och jag måste säga att  jag gillare!
Jag ska gifta mig rikt med en bankman som sköter alla mina träkiga bankärenden och som tror på happy wife happy life teorin!
Thats my dream.

Jag gillar att det första man hör när man slår på Hestons Feast är "Oh my god, a bird just shit on my head!", plus att man ser en massa fåglar flyga runt bordet de sitter vid.
Vad ska det säga om en av århundradets största kockar egentligen?

Jahapp, ska vi köra en liten rapport kanske?
Vad är det som har hänt på senaste tiden?
Jo, i måndags var ju jag och Manda och Jonatan ute med en massa folk och kom hem alldeles för sent.
Hann hem och sova i ca 1 timme innan det var dags att kräla ur sängen och ta sig till jobbet.
På jobbet höll jag igång för allt jag var värd, tills 10 min innan jag slutade då jag kolappsade på en stol.
Onsdag och torsdag gick åt till träning och återhämtning av sömn och i fredags hade vi planeringsdag hela dagen.
Administration, dokumentation och planering av after work. Vi har ju nya kollegor som ska nollas in hos oss nu.
Efter jobbet blev det Harrys med Malin och Daniel, och senare fick vi uppslutning av både den ena och den andra.
Det som skulle blivit enbart middag blev istället middag med lång fortsättning.
Var hemma strax innan fyra tror jag.
Igår skulle vi ha haft vår årliga vintergrillkväll här hemma, men våra kära gäster drabbades av magsjuka så det blev inte så mycket av med det. Ska jag vara ärlig tycker jag faktiskt att det var skönt att bara få en hemmakväll med mamma och pappa och gladiatorerna, även fast det är synd att de blev sjuka.
Idag har jag pillat på min dator och försökt verka teknisk, utan större resultat och nu är jag faktiskt på väg ner i källaren för ytterligare ett träningspass.

Juste, jag har fått reda på att jag ska få gå upp i timmar, rejält, så det sätter ju fina spår på lönekontot, och dessutom stundar lönesamtal inom en snar framtid så på den fronten är all tiptop.
Imorgon börjar en massa nya barn så den här veckan blir Kaos med stort k.

Men vi har ju klarat av ett antal kaosveckor förut så det finns ingen anledning till varför detta kaoset skulle skapa mer kaos än vad vi är vana vid.

Nej, ner och springa var det ja...så fantastiskt roligt.


Puss.

Måndagar brukar ju vanligtvis vara träna och sen dö i soffandagen eftersom jag har öppningen då, men inte den här måndagen inte!
Dels så öppnade jag inte idag, så jag behöver inte dö i soffan, och dels blir träningen uppskjuten till morgondagen eftersom det vankas utgång!

Puss.

Som vanligt är det ett jäkla snack om nyårslöften så här i början på året, och jag brukar ju vara en av dem som har en hel lista med löften, men i år har jag faktiskt inte ett enda löfte till mig själv vilket ju gör att jag inte kommer bli besviken på mig själv heller.
Däremot så har jag några mål för året, som jag mer än gärna skulle vilja genomföra.

• Resa utomlands, dels på en partyresa som man enbart kommer ha bilderna som minnen ifrån, och dels en kulturell resa

• Flytta hemifrån - med eller utan någon
• Fortsätta min träningsnarkomani (tveksamt om det faktiskt är ett ord)
• Fortsätta med min no-regrets-livsfilosofi (har faktiskt aldrig mått så bra sen jag införde den i september)
• Köpa en katt eller två
• Gå en danskurs
• Trotsa ett par av mina fobier (bl.a. mörker, höjder, havet etc.)

 

Tja, det är nog mina mål det.

Inte så lite att leva upp till, men vi jobbar på det!

En liten flicka var fast i ett rum bakom ett galler.
Dag ut och dag in blev hon tvingad att slita som ett djur bara för att få mat nog för att nätt och jämt överleva.
Flickan var mycket ensam och övergiven i det lilla utrymmet och hade intet annat än maskinerna hon jobbade med att prata med.
En dag kom en liten pojke till grinden.
Han stod länge och tittade på flickan, innan han vinkade och gick därifrån och lämnade flickan ensam igen.
Dagen efter kom pojken tillbaka.
Flickan tittade på honom länge, länge, innan hon vågade presentera sig.
Pojken svarade inte, utan vinkade bara och gick därifrån igen.
Varje dag kom pojken till grinden, och varje dag upprepade flickan sitt namn.
Då morgonen åter grydde och flickan var som mest upptagen i sitt hårda arbete kom pojken till grinden, som vanligt.
Flickan tittade upp och log. Pojken tittade tillbaka.
De tittade länge på varandra, flickan och den lilla pojken.
Återigen höjde han handen och vinkade, och flickan kände ett sting i hjärtat, för hon visste att det betydde att han skulle lämna henne ensam igen.
Men pojken dröjde kvar.
Plötsligt lyser hela hans ansikte upp och han säger ett enda ord, innan han vänder sig om och går.
"Susanna"























Jag tänkte att det var dags att uppdatera kategorin "Sagostund" etfersom det är över ett år sedan ett inlägg skrevs Här.
Som ni kanske förstår så handlar denna saga faktiskt om mig, men inte om att jag är slav och fånge och olyckligt kär, som det nog verkar, utan att en av mina små ettåringar på jobbet kan säga mitt namn, och att det här är en väldigt överdramatiserad version av hur det gick till första gången han sa det.
I'm so proud of him!

Jag har nämligen en grind in till köket, så att barnen ska kunna se in till mig utan att komma nära några farliga maskiner, och där kommer de och går lite som de vill och pratar med mig på sitt eget språk. Från min köksdörr kan jag alltså följa deras språkutveckling ganska bra, och detta är helt klart ett kanonexempel.
Nu är jag ju inte ensam och övergiven i mitt kök, och jag slavarbetar inte för att överleva, men däremot pratar jag med maskinerna...

Nu är allt diskat och nystädat, marshallerna är tända och huset är i tip top för ikväll kommer mamma och pappa hem!
Just nu sitter jag här och kollar igenom bloggen 2011, för att se vad jag egentligen har gjort.
Sammanfattar och resumerar året som var.

• Året firades in i Märsta med snöstorm och raketer i massor
• Bara dagar senare började praktiken på chokladfabriken, jobbigt för den morgontrötte men sjuk lärorikt!
• Två dagar efter praktiken började blev jag pangsjuk och var hemma i över en vecka, good start (Y)
• Vinterkräken kom som vanligt, och som vanligt lyckades jag undvika den
• Jag blev nästan en tvstjärna
• Ordnade med världens skattjakt till alla hjärtans dag
• Blev nästan krossad i diskrummet på CF
• Fastnade i världens snöstorm, men lyckades på något mirakulöst sätt ta mig till Märsta på tvådagarsfest
• Praktiken tog slut och jag fick tillbaka mitt liv
• Jag var kulturell och gick på ett gäng museer och kom igång med projektarbetet
• Jag hittade min själsfrände i Maria Montazami
• Var på Malins skiva med 40 grades feber
• Tillbringade en hel lördag på akuten med Kalle, helt utan resultat
• Klassen lyckades nästa tända eld på hela skolan (ja vi gjorde mycket roligt tillsammans, min klass och jag)
• SKIVAAAAA!!!!!
• Provmatlagningar var och varannan dag
• Blev utslängd ur mitt rum och flyttade in i vardagsrummet
• Planerad och genomförde farfars 85årsfest med bravur
• Malin fyllde 19 och Niklas flyttade till Boden
• Min äslkling dog och var död i flera veckor innan det nya simkortet kom på posten och jag kunde återuppliva henne
• Baddade dagligen munnen med vodka (av medicinska skäl!)
• Kalle fyllde 18 och vi hade mösspåtagning och 18årsfest/valborgsfirande på en och samma dag
• Snön vräkte ner 3 maj
• PROJEKTMIDDAG och ännu fler skivor
• Vi överlevde jordens undergång (21/5-11)
• Promnight!
• Släkten kom ner över kristi himmelsfärdshelgen och vi sightseingade runt i Stockholm med dem
• Emil tog studenten och jag gick för första gången ut i Nynäshamn
• Årets händelse: STUDENTEN!!!!!
• Malin tog studenten och vi åkte på kryssning för att fira Carros 20årsdag
• Midsommar på långgarn med allt vad det innebär
• Min och Kalles tvåårsdag
• Jag fick jobb
• Lämnade storstaden för norrlands tysta skogar och en resa runt till hela släkten
• Jag och Carro var på 50talsfest
• Jobbade på bröllop
• Blev singel
• Fyllde år och firade det med pompa och ståt
• Blev ett träningsfreak
• Började jobba
• Åkte på kryssning igen
• Överlevde ytterligare en domedag (21/10-11)
• Klippte håret superkort
• Firade mamma och pappas 25årsdag
• Familjen var och såg på Monty Pythons spamalot
• Jag blev shoppingberoende och satte mig själv på en rehabbehandling (som inte höll många dagar)
• Jag och tequilan fick oss en liten törn som vi fortfarande håller på att reparera
• Jag insåg att jag levt singellivet alldeles för hårt och bestämde mig för att ta en paus på landet
• Jag kom tillbaka till stan och fortsatte mitt hårda singelliv utan minsta samvetskval
• Jag betalade mitt livs första räkning
• Hällde kokande kola över händerna, två gånger
• hade det traditionsenliga julbordet, både hemma och på jobbet
• Första ledigheten sen augusti!
• Julafton, mellandagar med shopping, fika, sista lillan för året och en massa hemlisar som inte hör till bloggen
• Rygg och nacke låste sig totalt mitt i allt stök inför nyårsafton
• NYÅRSAFTON med pizzabuffè hemma hos mig och party all night long hos Malin

Thats my 2011.

 

Nu återstår bara att se hur 2012 blir.

Bula i bakhuvudet, blå under hakan, sprucken läpp, blåmärken över hela benen...
Vad är det jag inte kommer ihåg från nyårsafton egentligen?
Till på köpet så har den onda axeln inte gett med sig och jag tror jag håller på att få öroninflamation.
Bra start på det nya året (Y)

Nyårsafton har kommit och gått, och vad säger vi om det då?
Top notch.
Helt klart minnesvärd kväll, och jag har tänt mitt livs första raket!
Toppen, toppen!
Nyårsdagen däremot...Vad ska man säga om den?
Jag har alltid sån sjuk ångest på nyårsdagen, oavsett om jag gjorde något kvällen innan som gör att jag borde ha ångest eller inte, så nyårsdagen är aldrig en bra dag.
När jag väl kom hem på eftermiddagen var det bara att ta ett krafttag och börja sanera köket efter den superlyckade nyårsmiddagen.
Hemmagjord pizzabuffè och mississippi mud pie.
När jag sen äntligen kunde lägga mig i soffan så kände jag den där nyårsdagsångesten komma rejält, så jag tänkte att jag ringer till mamma och pappa, för de brukar alltid få mig att känna mig lite bättre till mods.
Inget svar.
Så då fick jag nöja mig med min käre bror. Det funkade det också.
Idag hade jag öppningen på jobbet.
Där det spökar.
Och ingen har varit där på över en vecka.
Snacka om att jag var lite nervös.
Men spökena höll sig i shack som tur var.
Nu har jag ätit lite grillkyckling och blåbärspaj med vaniljsås, och om en timme eller två är det dags att krypa ner i sängen för att återhämta mig från de senaste nätterna som inte har innehållt många timmars sömn.

Men jag tror på 2012.
Jag tror att det blir ett bra år.
Jag menar, folk har pratat om just 2012 i flera tusen år.
Då måste det ju vara ett jäkligt speciellt år, så jag hoppas det lever upp till mina förväntningar!
Top Notch på det också!

Puss.