Sagostund VII
En liten flicka var fast i ett rum bakom ett galler.
Dag ut och dag in blev hon tvingad att slita som ett djur bara för att få mat nog för att nätt och jämt överleva.
Flickan var mycket ensam och övergiven i det lilla utrymmet och hade intet annat än maskinerna hon jobbade med att prata med.
En dag kom en liten pojke till grinden.
Han stod länge och tittade på flickan, innan han vinkade och gick därifrån och lämnade flickan ensam igen.
Dagen efter kom pojken tillbaka.
Flickan tittade på honom länge, länge, innan hon vågade presentera sig.
Pojken svarade inte, utan vinkade bara och gick därifrån igen.
Varje dag kom pojken till grinden, och varje dag upprepade flickan sitt namn.
Då morgonen åter grydde och flickan var som mest upptagen i sitt hårda arbete kom pojken till grinden, som vanligt.
Flickan tittade upp och log. Pojken tittade tillbaka.
De tittade länge på varandra, flickan och den lilla pojken.
Återigen höjde han handen och vinkade, och flickan kände ett sting i hjärtat, för hon visste att det betydde att han skulle lämna henne ensam igen.
Men pojken dröjde kvar.
Plötsligt lyser hela hans ansikte upp och han säger ett enda ord, innan han vänder sig om och går.
"Susanna"
Jag tänkte att det var dags att uppdatera kategorin "Sagostund" etfersom det är över ett år sedan ett inlägg skrevs Här.
Som ni kanske förstår så handlar denna saga faktiskt om mig, men inte om att jag är slav och fånge och olyckligt kär, som det nog verkar, utan att en av mina små ettåringar på jobbet kan säga mitt namn, och att det här är en väldigt överdramatiserad version av hur det gick till första gången han sa det.
I'm so proud of him!
Jag har nämligen en grind in till köket, så att barnen ska kunna se in till mig utan att komma nära några farliga maskiner, och där kommer de och går lite som de vill och pratar med mig på sitt eget språk. Från min köksdörr kan jag alltså följa deras språkutveckling ganska bra, och detta är helt klart ett kanonexempel.
Nu är jag ju inte ensam och övergiven i mitt kök, och jag slavarbetar inte för att överleva, men däremot pratar jag med maskinerna...
Dag ut och dag in blev hon tvingad att slita som ett djur bara för att få mat nog för att nätt och jämt överleva.
Flickan var mycket ensam och övergiven i det lilla utrymmet och hade intet annat än maskinerna hon jobbade med att prata med.
En dag kom en liten pojke till grinden.
Han stod länge och tittade på flickan, innan han vinkade och gick därifrån och lämnade flickan ensam igen.
Dagen efter kom pojken tillbaka.
Flickan tittade på honom länge, länge, innan hon vågade presentera sig.
Pojken svarade inte, utan vinkade bara och gick därifrån igen.
Varje dag kom pojken till grinden, och varje dag upprepade flickan sitt namn.
Då morgonen åter grydde och flickan var som mest upptagen i sitt hårda arbete kom pojken till grinden, som vanligt.
Flickan tittade upp och log. Pojken tittade tillbaka.
De tittade länge på varandra, flickan och den lilla pojken.
Återigen höjde han handen och vinkade, och flickan kände ett sting i hjärtat, för hon visste att det betydde att han skulle lämna henne ensam igen.
Men pojken dröjde kvar.
Plötsligt lyser hela hans ansikte upp och han säger ett enda ord, innan han vänder sig om och går.
"Susanna"
Jag tänkte att det var dags att uppdatera kategorin "Sagostund" etfersom det är över ett år sedan ett inlägg skrevs Här.
Som ni kanske förstår så handlar denna saga faktiskt om mig, men inte om att jag är slav och fånge och olyckligt kär, som det nog verkar, utan att en av mina små ettåringar på jobbet kan säga mitt namn, och att det här är en väldigt överdramatiserad version av hur det gick till första gången han sa det.
I'm so proud of him!
Jag har nämligen en grind in till köket, så att barnen ska kunna se in till mig utan att komma nära några farliga maskiner, och där kommer de och går lite som de vill och pratar med mig på sitt eget språk. Från min köksdörr kan jag alltså följa deras språkutveckling ganska bra, och detta är helt klart ett kanonexempel.
Nu är jag ju inte ensam och övergiven i mitt kök, och jag slavarbetar inte för att överleva, men däremot pratar jag med maskinerna...
Sagostund VI
Lisa gick till IKEA för att köpa en garderob. Hon hittade en som passade hennes smak, köpte den och åkte hem.
När hon kom hem monterade hon ihop den. Precis när den var klar åkte en buss förbi på gatan utanför fönstret.
Garderoben ramlar ihop.
Lisa blir lite fundersam, men kommer fram till att hon nog inte använt alla skrivar, så hon monterar ihop garderoben igen.
Återigen åker det förbi en buss, och samma sak händer. Garderoben faller samman.
Lisa får nog, och ringer kundservice, och talar om problemet.
Mannen som hon pratar med skrattar lite försynt åt henne och säger att hon måste ha glömt att skruva i några skruvar, men när Lisa nekar går han med på att skicka en av sina reparatörer för at ta en titt på den.
Reparatören kommer dit och skrivar ihop garderoben. En buss åker förbi utanför, och garderoben faller ihop.
- Om vi skruvar ihop den igen, och så testar jag att ställa mig i den när bussen äker förbi, så ser vi vad som händer, säger reparatören.
Sagt och gjort, när garderoben är ihopsatt igen ställer han sig i garderoben och stänger dörren.
Lisas man kommer hem och vill såklart titta på den nya garderoben, så han öppnar dörren, och där står reparatören.
- Jag vet att du inte kommer tro mig när jag säger det här, säger reparatören generat, men jag väntar faktiskt på bussen.
När hon kom hem monterade hon ihop den. Precis när den var klar åkte en buss förbi på gatan utanför fönstret.
Garderoben ramlar ihop.
Lisa blir lite fundersam, men kommer fram till att hon nog inte använt alla skrivar, så hon monterar ihop garderoben igen.
Återigen åker det förbi en buss, och samma sak händer. Garderoben faller samman.
Lisa får nog, och ringer kundservice, och talar om problemet.
Mannen som hon pratar med skrattar lite försynt åt henne och säger att hon måste ha glömt att skruva i några skruvar, men när Lisa nekar går han med på att skicka en av sina reparatörer för at ta en titt på den.
Reparatören kommer dit och skrivar ihop garderoben. En buss åker förbi utanför, och garderoben faller ihop.
- Om vi skruvar ihop den igen, och så testar jag att ställa mig i den när bussen äker förbi, så ser vi vad som händer, säger reparatören.
Sagt och gjort, när garderoben är ihopsatt igen ställer han sig i garderoben och stänger dörren.
Lisas man kommer hem och vill såklart titta på den nya garderoben, så han öppnar dörren, och där står reparatören.
- Jag vet att du inte kommer tro mig när jag säger det här, säger reparatören generat, men jag väntar faktiskt på bussen.
Sagostund V
Det var en gång en liten flicka som skulle åka hem till sin pojkvän.
Hon åkte tåg lääänge innan hon kom fram.
Hon gick till busshållsplatsen och kollade när bussen gick.
Den gick om en halvtimme.
Den lilla flickan satte sig tjurig ner på bänken och tog upp mobilen.
Hon ringde sin pojkvän och gnällde lite.
Medans de pratade började det åska.
Och sen regna.
Det blev bara värre och värre för varje minut som gick.
Det blixtrade och mullrade och åskvädret kom närmare och närmare.
Helt plötsligts bryts samtalet och den lilla flickan är lämnad ensam åt sitt öde.
Hon kryper ihop på bänken, kramar sina knän och försöker övertyga sig själv om att det inte är någon fara.
Den lilla flickan är den enda som är kvar ute.
Plötsligt slår blixten ner alldeles i närheten.
Max 50 meter ifrån henne.
Och hon hör smällen när den slår ner.
Efter blixten kommer ett högt dån.
Den lilla flickan skriker till och tårarna börjar rulla ner för hennes kinder.
Hon undrar vart hennes mamma och pappa är när hon behöver dem.
Och hon funderar på om hon ska vänta ut ovädret och ta nästa buss, för aldrig att hon skulle våga gå tre kilometer över ängar och åkrar i det vädret.
Efter mycket om och men kommer bussen och den lilla flicka går på.
När hon går av bussen tio minuter senare och ska börja gå är det strålande solsken och fåglarna kvittrar igen.
Den lilla flickan börjar gå, livrädd även fast vädret är bättre.
Och hon har aldrig blivt så glad i hela sitt liv över att höra den gamla moppen komma brummande på vägen framför henne!
Sagostund IIII
Det var en gång en liten flicka som kom hem från skolan en sen eftermiddag.
Den lilla flickan pratade lite med sin mor innan hon gick för att ta av sig ytterkläderna.
Flickans mor ropar då efter henne att hon har fått ett brev.
Det ligger inne i köket.
Flickan tänker att det nog bara är nåt vanligt tråkigt bankbrev eller så, så hon ägnar inte många fler sekunder åt att tänka på det.
Men medan hon knyter upp skorna kommer hon att tänka på en sak.
Stadsdelsförvaltningen skickar ut svar ifall man har fått jobb, i maj.
Det var nu maj.
De skickar dessutom ut brev först till de som har fått jobb.
De som inte fått något får snällt vänta till slutet på maj.
Det var nu början på maj.
Den lilla flickan går in i köket med andakt.
Långsamt går hon fram till köksbänken, och får syn på brevet.
Hon tar upp det och läser på det.
Det är från stadsdelsförvaltningen.
Flickan går bort till knivstället, och drar upp en kniv.
Försiktigt sprättar hon upp kuvertet och tar långsamt ut pappret.
Hej! Du har fått sommarjobb!
Så står det på översta raden.
Flickan skriker högt av glädje och rusar in till sin mor och skriker högt: JAG HAR FÅTT SOMMARJOBB!
Det var historien om när den lilla flickan som oroat sig så mycket för att gå sysslolös hela sommaren fick sitt sommarjobb.
Den lilla flickan pratade lite med sin mor innan hon gick för att ta av sig ytterkläderna.
Flickans mor ropar då efter henne att hon har fått ett brev.
Det ligger inne i köket.
Flickan tänker att det nog bara är nåt vanligt tråkigt bankbrev eller så, så hon ägnar inte många fler sekunder åt att tänka på det.
Men medan hon knyter upp skorna kommer hon att tänka på en sak.
Stadsdelsförvaltningen skickar ut svar ifall man har fått jobb, i maj.
Det var nu maj.
De skickar dessutom ut brev först till de som har fått jobb.
De som inte fått något får snällt vänta till slutet på maj.
Det var nu början på maj.
Den lilla flickan går in i köket med andakt.
Långsamt går hon fram till köksbänken, och får syn på brevet.
Hon tar upp det och läser på det.
Det är från stadsdelsförvaltningen.
Flickan går bort till knivstället, och drar upp en kniv.
Försiktigt sprättar hon upp kuvertet och tar långsamt ut pappret.
Hej! Du har fått sommarjobb!
Så står det på översta raden.
Flickan skriker högt av glädje och rusar in till sin mor och skriker högt: JAG HAR FÅTT SOMMARJOBB!
Det var historien om när den lilla flickan som oroat sig så mycket för att gå sysslolös hela sommaren fick sitt sommarjobb.
Sagostund III
Det var en gång en liten flicka som låg i sin säng.
Det var en sån där typisk amerikansk säng med gavlar på båda kortsidorna och rosa sidenlakan med spets.
Icke att förglömma alla piffiga små kuddar.
Flickan kände sig lite hungrig och satte sig upp.
Hon kunde förnimma att något underligt var påväg att hända.
Helt plötsligt så börjar sängen ställa sig på högkant, och flickan ramlar med en hög duns ner på golvet.
Men sängen är inte nöjd med att stå upp utan förtsätter att ramla, rakt ner på den lilla flickan som låg så hjälplöst på golvet.
Då hände något som kanske var ytterligare lite mer underligt än en säng som ställer sig upp.
Istället för att en massa kuddar och täcken och madrasser faller ner på flickan, så dränks hon nästan av en stor ost-och-skink paj!
Allt i sängen hade förvandlats till en enorm fyrkantig paj!
Fullkorn dessutom.
Flickan behövde inte vara hungrig längre.
Lite apropå konstiga drömmar bara
Det var en sån där typisk amerikansk säng med gavlar på båda kortsidorna och rosa sidenlakan med spets.
Icke att förglömma alla piffiga små kuddar.
Flickan kände sig lite hungrig och satte sig upp.
Hon kunde förnimma att något underligt var påväg att hända.
Helt plötsligt så börjar sängen ställa sig på högkant, och flickan ramlar med en hög duns ner på golvet.
Men sängen är inte nöjd med att stå upp utan förtsätter att ramla, rakt ner på den lilla flickan som låg så hjälplöst på golvet.
Då hände något som kanske var ytterligare lite mer underligt än en säng som ställer sig upp.
Istället för att en massa kuddar och täcken och madrasser faller ner på flickan, så dränks hon nästan av en stor ost-och-skink paj!
Allt i sängen hade förvandlats till en enorm fyrkantig paj!
Fullkorn dessutom.
Flickan behövde inte vara hungrig längre.
Lite apropå konstiga drömmar bara
Sagostund II
En dag när en liten flicka var på väg hem från skolan hände något som kanske inte händer varje dag.
Flickan satt på en bänk och väntade på att "tuff tuff" tåget skulle komma.
Men istället för ett tåg kom det en duva hoppande mot henne.
Instingtivt tänkte hon:
- Usch, försvinn härifrån! Jag vill inte ha några av dina sjukdomar!
Men duvan försvann inte, utan den hoppade skyggt närmare och närmare, som om den sökte efter vänlighet och omtanke.
Flickan rynkade på näsan och var på väg att skrämma iväg den, då hon plötsligt upptäckte att duvan bara hade en "tå" på ena foten, och haltade ganska svårt.
Även fast skadan verkade gammal och läkt så fylldes flickans hjärta av medlidande och hon ville inget annat än att ta upp den i famnen, försiktigt stryka den över huvudet och viska att allt skulle bli bra.
Men det gjorde hon såklart inte, sjukdomar som sagt.
Fågeln tittade nyfiket på flickan och hon log vänligt tillbaka.
Då tåget kom blev duvan skrämd och flög iväg.
Flickan skulle aldrig mer se duvan igen.
En sorglig Legend som kommer gå till historien.
Flickan satt på en bänk och väntade på att "tuff tuff" tåget skulle komma.
Men istället för ett tåg kom det en duva hoppande mot henne.
Instingtivt tänkte hon:
- Usch, försvinn härifrån! Jag vill inte ha några av dina sjukdomar!
Men duvan försvann inte, utan den hoppade skyggt närmare och närmare, som om den sökte efter vänlighet och omtanke.
Flickan rynkade på näsan och var på väg att skrämma iväg den, då hon plötsligt upptäckte att duvan bara hade en "tå" på ena foten, och haltade ganska svårt.
Även fast skadan verkade gammal och läkt så fylldes flickans hjärta av medlidande och hon ville inget annat än att ta upp den i famnen, försiktigt stryka den över huvudet och viska att allt skulle bli bra.
Men det gjorde hon såklart inte, sjukdomar som sagt.
Fågeln tittade nyfiket på flickan och hon log vänligt tillbaka.
Då tåget kom blev duvan skrämd och flög iväg.
Flickan skulle aldrig mer se duvan igen.
En sorglig Legend som kommer gå till historien.
Sagostund
Jag ska berätta en saga för er.
Det var en gång en liten flicka som satt i sitt rum.
Plötsligt kom hennes mamma in och gav henne ett paket. Flickans ögon lyste upp och hon fyrade av ett av sina varma leenden.
Hon öppnade snabbt paketet och såg att det va hubbabubba.
Hon tackade mamman som leende gick iväg för att fortsätta med tvätten eller nåt annat meningslöst.
Hennes roll i sagan är hur som helst slut.
Flickan satte sig på sängen och läste på förpackningen. Där stod det "Mjuka tuggummin + överraskning inuti!"
Flickan blev nyfiken och öppnade försiktigt förpackningen för att inte förstöra vad det nu var som låg i det. Hon virade långsamt upp det rosa pappret med nerverna på helspänn.
Vad kunde det vara?!
Har ni några gissningar?
Det var ett klistermärke.
Som ni säkert förstår så är det här en sann historia, som ni ska berätta för era barn, som dom i sin tur ska berätta för sina osv.
En vandringssägen som kommer leva länge.
Det var en gång en liten flicka som satt i sitt rum.
Plötsligt kom hennes mamma in och gav henne ett paket. Flickans ögon lyste upp och hon fyrade av ett av sina varma leenden.
Hon öppnade snabbt paketet och såg att det va hubbabubba.
Hon tackade mamman som leende gick iväg för att fortsätta med tvätten eller nåt annat meningslöst.
Hennes roll i sagan är hur som helst slut.
Flickan satte sig på sängen och läste på förpackningen. Där stod det "Mjuka tuggummin + överraskning inuti!"
Flickan blev nyfiken och öppnade försiktigt förpackningen för att inte förstöra vad det nu var som låg i det. Hon virade långsamt upp det rosa pappret med nerverna på helspänn.
Vad kunde det vara?!
Har ni några gissningar?
Det var ett klistermärke.
Som ni säkert förstår så är det här en sann historia, som ni ska berätta för era barn, som dom i sin tur ska berätta för sina osv.
En vandringssägen som kommer leva länge.
