pearlsfromparadise

Januari är ju snart slut redan!
Det är vad jag har gått runt och tänkt i över en vecka.
Nu är det ju inte riktigt så, i och med att vi precis har passerat halvvägs, men man måste ju ha lite hopp om någon ljusare framtid.
Då menar jag ljusare som utomhus, inte med mig själv.
För mitt liv är ganska ljust just nu.
Har tränat järnet varenda dag ett tag nu, och det är så skönt när man både ser och känner resultatet.
Det ger denna omotiverade träningshatande själ lite anledning till att fortsätta med skiten. Jag är ju en sån som har börjat med stenhårda träningsscheman, kört en vecka eller två och sen tröttnat, mest hela livet, men nu har jag kört (utan schema då) i snart fem månader så det räknar jag som att jag har kommit igång, och kommit igång för att fortsätta.
Trots att jag ännu inte får in mer pengar än vad jag fått de senaste månaderna så känner jag mig oemotståndligt rik och på spenderarhumör, vilket är lite farligt, men vafan.
It makes me happy och då får jag hållas.
Dock inom lite halvt rimliga gränser.
Lät faktiskt bli att köpa både en klänning och ett par byxor idag. Istället fick jag med mig en träja, en kjol, ett par strumpbyxor och en parfym hem.

Men det kunde ju ha varit mycket mer.
Jag har haft en väldigt svartklädd period nu under vintern, men jag är på väg ut ur den nu. Med stormsteg. Nu är det oranget, turkost och grönt som regerar i mitt hjärta.
Lite synd är det ju att jag inte har någon snyggt neutral jacka, eftersom min knallröda jacka kan ha en tendens att skära sig mot andra färger, men det löser sig så småningom. Januari är ju slut snar så då behövs ju inte jackan nåt mer.
Toppen toppen.

November/decemberperioden gick jag igenom en fas också.
Jag trivdes inte i min säng.
Inte alls.
Det var något som var fel i den, så då spenderade jag ju såklart så lite tid i den som möjligt. Sov så lite som möjligt, sov gärna borta etc etc. Jag vet inte vad det var för fel, men fel var det.
Den fasen har jag nu klivit ut ur. Jag har nog aldrig trivts så bra i min säng som nu.
Och det är ju ganska bra, eftersom jag på senaste tiden har blivit så sjukt trött.
Spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig, eller om jag sover ikapp på helgen. Jag är lika trött ändå.
Så då är det ju bra att jag trivs i sängen.

Hahah herregud, jag skriver om att jag trivs i min egen säng....ja...

Jag har märkt att ju mer jag går upp i timmar på jobbet, desto svårare har jag att släppa det när jag går hem. Jag menar, recept och olika maträtter snurrar alltid runt i huvudet på mig, så det är inget ovanligt, men det har blandats in så mycket matte i det nu så jag har alltid en massa siffror som snurrar runt i min mattehatande hjärna. Dessutom är jag alltid på väg att svara som i jobbtelefonen när det ringer, både på mobilen och hemma.

Igår kväll ringde farfar, och precis innan jag började säga "Tegeludden, det är Susanna", så kom jag på mig själv så då blev det mest en hostning till svar i telefonen och farfar undrade nog vad jag egentligen höll på med innan jag till slut fick fram mitt "Hej det är Susanna"
Samma sak med mobilen.
Så det kan gå, så det kan gå.

Imorgon ska jag träffa Manda och Jonatan efter jobbet. Då kanske jag kan koppla bort jobbet lite snabbare.
Men det ska bli kul att träffa dem. Vi har ju alltid så jäkla kul tillsammans. Manda och jag är ju hur lika varandra som helst i sättet, och jonatan, som jag inte har träffat så överdrivet många gånger, ja vi avslutar varandras meningar redan.
Hihi så romantiskt.
Nej, men det är en oslagbar trio.
Så det ser jag fram emot.

Nu är jag sjukt sugen på att spela piano, har inte gjort det på flera veckor. Inte sen nyårsafton tror jag faktsikt.
Så nu är det fan på tiden.

Puss.

Angående rukbriken så har vi fått det citatet av ett par Östermalmsfruar, och jag måste säga att  jag gillare!
Jag ska gifta mig rikt med en bankman som sköter alla mina träkiga bankärenden och som tror på happy wife happy life teorin!
Thats my dream.