pearlsfromparadise

Idag känns det som om jag börjar bli lite bättre iaf, men vi får väl se om jag går till skolan imorrn eller inte.
Jag har iaf ägnat större delen av dagen åt att städa, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.
Inte för att jag tror att någon som inte bor i mitt rum skulle märka nån skillnad, för det ser ut ungefär som förut, bara det att det inte ligger massa kläder överallt. För mitt rum behöver inte städas så mycket ytligt sett, plocka undan lite och damsuga typ, men jag har städat på ställena man inte lägger märke till.
Tagit bort alla plastgalgar i garderoben och bytt ut mot trägalgar, städad mina hemliga låsta lådor, sorterat mina böcker etc.
Ingen enorm synlig skillnad för det ovana ögat, men för mig är det ett helt nytt rum.
Hihi juste, jag har bytt plats på alla mina grejer som jag inte vill att fel personer ska hitta, så om ni nån gång har haft nån aning om vart jag har haft såna saker så kan jag garantera att dom inte ligger kvar på samma ställe längre;)


(Jag tycker det har varit lite torrt på bildfronten ett tag nu, men eftersom jag inte gör nåt speciellt tar jag inga bilder heller, så ni får nöja er med en bild på Saga från i somras)

Btw, jag fick ett nytt visakort idag, helt random.
Jag fattade ingenting.
Sen kollade jag på mitt gamla, och det visade sig att det går ut den här månaden.
Där ser man vilken koll man har.
Ska jag vara ärlig visste jag inte ens att bankomatkort hade ett bäst-före-datum.
Så nu kan jag skriva min namnteckning som den ser ut idag, istället för den jag skrev när jag var 13.
Det nya kortet är blått istället för guldigt, som det gamla, så det är ju inte lika "fancy" kanske, men det är inte repigt och man ser vad det står på det:)
Eller guldigt och guldigt. Det var guldigt från början, nu har det väl tappat det mesta av det och och är mera gröngult.
Ett nytt kort var nog bra att få iaf.

Här satt jag som bäst och pluggade inför EU-provet som vi har imorrn, när jag tänkte att jag skulle ta en liten paus.
Då började jag sortera alla artister i alla mina spotyfi playlists i alfabetisk ordning.
Lite nördigt, men jag gillar faktiskt (tro det eller ej!) att ha lite ordning runt omkring mig.
Det gick jättebra ända tills jag kom till Disney listan.
Då tog det lite stopp, för då kom jag på att jag ville leta reda på min absoluta favoritdisney sång på youtube.
Den är från anastasia, när hon har hittat tillbaka till det gamla slottet i St Petersburg och börjar sin resa mot att ta reda på sitt förflutna.
Jag skulle jättegärna länka till klippet, men eftersom jag alltid får problem när jag ska göra det så slänger jag bara in den utan att länka till den.
Det är inget problem att fixa länken, det går hur bra som helst, problemet är att den blir vit.
Den syns alltså inte, men den finns där.
Det stör jag mig lite på.

Hur som helst så var det här det bästa klippet på svenska som jag hittade.
Ganska kass kvalitet, men ända sen jag såg filmen första gången så har det varit min stora dröm att uppleva just det här ögonblicket.
Kommer aldrig att hända, men drömma kan man ju alltid få göra:)

http://www.youtube.com/watch?v=VQ5hZQZwcEA

Och juste, idag fick jag reda på att den stora Göteborgsbloggaren som flyttat till Stockholm, som jag så kärleksfullt hatade för några månader sen totalt har omvänt sig, och blivit riktigt gill-bar i mina ögon, äntligen kommit ut ur garderoben!

Vi gillar't!

Nu har jag legat och tyckt synd om mig själv hela dagen, och jag tänker fortsätta göra det ett bra tag till.
Jag mår dåligt.
Då får jag ligga på soffan hela dagen och hosta så att jag får andnöd och ligger där och kipar efter luft.
Det får jag göra faktiskt.

Ikväll blir det Desperate Housewives såklart, och så tänkte jag kolla på premiären av Cougar Town.
Det är min kväll.
Jag är riktigt uttråkad nu, och hade jag inte duschat imorse (när en liten fågel skrek i mitt öra före kl9) så skulle jag lätt duscha nu, bara för att fördriva tiden.
Men jag tänker ju på barnen i Afrika så det blir inte mer än en dusch om dagen för min del.

Och föresten, jag bara måste skryta lite om att jag drack Absinte för första gången i mitt liv i söndags!
Och det var inte särskillt äckligt, trots lakrits smaken:)

---

Jag har känt mig så kreativ de senaste dagarna.
Igår till exempel så gjorde jag en skitsnygg meny.
Ritade en massa roliga saker och så. Bl.a. en elefant.
Och vi hade inget lim hemma så jag tog till med min klassiska nödlösning: tejpen!;)

Och idag hittade jag mina gamla pärlor i bokhyllan, så jag tänkte att jag kunde ju göra ett armband.
Så det gjorde jag.
Och när jag var klar med det ville jag göra ett till.
Så det gjorde jag.
Och sen när jag endå höll på med nål och tråd tänkte jag att jag kunde ju sy igen alla hål jag har i mina leggings.
Så då gjorde jag det, för det är fan så mycket lättare att sy för hand än att släpa fram vår knappt fungerande symaskin och det är billigare än att köpa nya.
Snyggt blev det inte, men jag har inga sneakpeak hål mellan benen längre;)

Vi får se vart kreativiteten för mig imorgon!

JAG HATAR PYTTIPANNA!
Bara så att ni vet om det, ifall jag ska äta hemma hos er någon dag. Då är det ett total nono.
Bara lukten av det ger mig kväljningar och för att inte tala om smaken och konsistensen!
Vidrigt är vad det är!
Men jag har inga som helst problem att äta typ stekt kött med kokt potatis och lök och morötter och allt sånt till, men hackat i små bitar och stekt tillsammans...det går bara inte.

Så var det avklarat.

Idag har dagen flutit på bra. Andrews lektioner var lite påfrestande som vanligt men inget man inte överlevde. På samhällskunskapen hade jag faktiskt riktigt kul, och det är inte ofta det händer.

Just nu sitter jag här med en tallrik fil, banan, vindruvor och müsli och lite apelsin juice och jag funderar på att dra mig mot duschen för att värma mig lite.

Puss

Btw, ekologiska vindruvor är mycket godare än vanliga!

Ingen kan väl låta bli att älska Sveriges senaste hunk, Erik Saade!?
Visst, han var väl inget megastjärnskott i melodifestivalen förra veckan, och jag tror inte att så många fattade grejen med vattnet (?), men snygg som ett helvete är han och sjunger bra gör han också.



Men to bad för alla singles där ute, he is already taken.
Så vi får väl gratta lilla sångfågeln Molly som lyckades vinna hans hjärta före nån av oss andra;)

Men ni bara måste lyssna på Sleepless med honom!

Finns på både youtube och spotify, men jag tänker inte vara en sån geek som länkar till det, utan ni får leta reda på honom själva.
Precis som jag gjorde.

Puss.

Idag när jag kom hem låg det ett brev från nån fönstergrej här hemma, och då kom jag att tänka på att jag hade ingen aning om ifall vi har bytt våra gamla typ 50-talsfönster till nyare.
Det hade vi inte upptäckte jag.
Men sen kom jag också att tänka på att jag och Malin hade ett särskilt ord för just såna fönster, för hon hade (eller har kanske :s) såna hemma hos sig också.
Majonäsfönster.
Det är ju lite udda namn, men så är ju vi två lite udda också.
Nej, men back to my point.
Vi kallade dom för majonäsfönster för att när man tittade ut genom dom på de vita grejerna som sitter på kanterna på tak och rörde lite på huvudet så såg det ut litegrann som majonäs.

Det var dagens meningslösa historia.
Idag så redovisade Ross och Robin om dyslexi på svenskan och då var ett av symptomen att man inte kan höger och vänster.
Jag kan inte höger och vänster.
Och många av de andra symptomen stämde in på mig också.
Så vem vet, jag kanske har dyslexi??

Guuuuddagens.
Fredag idag.
Jättebra humör hela dagen, och sen ett bombnedslag.
Så nu är jag sänkt.
Mamma och pappa undrar varför jag är arg och ledsen, men eftersom inte ens den personen som jag är arg på verkar förstå mig så känns det lönlöst att försöka förklara för nån annan.
Och nu är min fredag förstörd.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Finns inget att göra.
Så jag kan knappt vänta tills imorrn då jag förhoppningsvis får lite tröst och medlidande och uppmuntran från mina tjejor.
Trösten lär jag väl få från nåt annat också iof.
Tila tequila, fast utan den lilla lesbiska asiaten.

Så, nu ska jag återgå till mitt tråkiga ensammma liv.

Puss.

Jaa, det sa allas våran drömhunk från Grey's i filmen Valentines Day. Det kunde man inte tro va?;)
Nu har jag precis kommit hem från stan. Jag, Emma och Manda kollade på just Valentines Day då, och jag kan säga att var jag inte tillräckligt kär innan så är jag definitivt det nu!
Åh, man blir kär bara av att titta på den filmen.
Bara en massa kändisar i rollerna och det bästa, en massa snyggingar!
Väldigt mycket kopia av Love Actually, men åh vad jag gillade den!
Jag kan säga att mina förväntningar inför alla hjärtans dag på söndag har ökat avsevärt.

Under hela filmen satt man och höll händerna mot hjärtat och jag kan säga att det fälldes nog en och annan tår ibland, och jag bara älskar när hela biosalongen samtidigt säger "aaaaw" eller gapskrattar. Man får sån skön feeling av det. Och när filmen var slut kunde jag inte sluta le!
Så att gå hem helt ensam i mörkret var inte så farligt som det brukar vara.
Utan jag trippade leende och sjungande hem genom den glittrande snön och var bara helt jätteglad!
Och glädjeruset sitter i än.
Jag förstår inte att jag kan bli så påverkad av en så egentligen dålig film.
Jag menar, kändisar, klichèer och telefonsex?
Men vilken fantastisk känsla man fick!

Nej nu ska jag ta och lugna ner mig angående filmen och dricka nåt innan jag ska sova.

Natinatti!

Jag måste bara säga att jag har haft så många ljuspunkter under den här tiden och mitt liv har inte varit ett helvete. Det har fan varit den bästa perioden i mitt liv!
Om man bortser från vad jag skrev i tidigare inlägg.
Jag älskar mitt liv och jag är lycklig!
Men stundvis så försvinner den lyckan och då tar det lite tid att hitta tillbaka.
Just nu är mitt liv ganska lugnt och bra och jag är lycklig för tillfället. Det är jag.
Och förhoppningsvis kommer jag fortsätta att vara det också.
Men det jag skrev om förut var mitt tidigare liv. Förra året.
Men som sagt, jag har sänkt kraven på mig själv, för den som dömmer mig hårdast är ingen annan än jag själv, och jag prioriterar annorlunda iår.

Jag mår bra, men jag tänkte att ni som ville veta nåt om hur jag mådde förut och kanske ville veta om en av alla mina gåtor kunde få lite svar nu.

Ha det gött nu sötungar!

Jaa ni, det här blir nog ett förvirrande inlägg men ge det ett försök iaf.
Tänkte att jag skulle försöka skriva av mig lite, för om man gör det så brukar det klarna lite i huvudet. Ungefär som när man går ut och gå en kylig vårkväll.

Sen jag började tvåan så har mitt liv inte varit på sin topp. Eller, jo det har det, men jag har haft väldigt mycket problem. Det är mest skolan som har orsakat dessa problem.
Jag älskar den linje jag går, och det finns inget bättre än att stå i köket ett par dagar i veckan. Det är inte det som har varit problemet. Teorilektionerna har inte heller varit så jättestort problem. Problemet är att skolan har tagit för mycket av min firtid. Varenda jävla dag har jag en hel hög med läxor som ska göras, och det är omöjligt att jobba i förväg eftersom vi har så mycket så man hinner inte göra det. Allt ska göras dagen innan.
Jag klarar av stress. Ett par timmar om dagen under service och så. Men jag klarar inte av att ha ett stressigt liv.
Sen att jag jobbade på donken nån månad i början på läsåret gjorde inte saken bättre, för då försvann all min fritid. Och det jobbet tog väldigt mycket kraft. Efter att ha varit i skolan mella 8.00 -15.30 så skulle jag stå och le mot en massa otrevliga kunder mellan 17.00-22.00, och sen hem och göra läxor. Det bröt långsamt och plågsamt ner mig, men inte skulle väl lilla jag visa omvärlden att jag mådde riktigt dåligt?
Nej för jag är tjejen som klarar av det mesta och inte klagar mer än det vardagliga.
Och ungefär samtidigt som detta hände började två av mina bästa vänners relation knaka och gå sönder. Så då skulle den lilla kraft och energi jag hade kvar gå åt till det.
(Ta inte åt er av det här, för jag skyller inget på er!)
Så mellan slutet av augusti till början av oktober var det nog väldigt många som kände sig försummade av mig.
Och jag mådde skit då.
När jag är stressad eller mår dåligt får jag svåra sömnproblem, så sömnbrist skapade bara ännu högre läxhögar och ännu mer säga till folk att nej jag hinner inte träffa dig för jag måste göra läxor och sen ska jag jobba.
Den enda som jag lyckades ta mig tid att träffa någon dag i veckan var Kalle, och det var de stunderna som mitt liv kretsade runt. Att bara få slippa vardagen några timmar och få slappna av.
Men det var ju inte nog med stress och press överallt ifrån. Nejdå. Under höstterminen hann jag få urinvägsinfektion fyra gånger, varav en gång spred det sig upp till njurarna så jag kunde inte gå, och jag fick självklart svininfluensan och var hemma i två veckor för det. Sen misstänktes jag ha salmonella och blev avstängd i en vecka. Så jag hamnade en månad efter och sänkte mig i i princip alla ämnen.
Att jag var borta så mycket gjore att jag sänktes från mvg i varmkök till vg, och det tog jag jävligt hårt.
Så den här terminen har jag enormt mycket efterarbete att göra efter alla mina sjukdomar...
Innan jullovet trodde jag att jag skulle gå under, så jag har aldrig varit gladare över att få lov!

Till slut blev det för mycket för mig. I oktober sa jag upp mig och sänkte alla krav på mig själv gällande betyg. Läxor gör jag numera bara halvhjärtat och det är få prov jag pluggar till.
Jag sätter mer tid och tillit till mina vänner och min pojkvän och försöker verkligen att ta hand om mig.
Än har jag långt kvar tills jag är i mål med allt jag vill, men jag är på rätt väg nu.
Och jag kan känna ibland att jag faktiskt är lycklig.
Och det är det jag satsar på nu.
Att bli lycklig.
Så jag ska få mer energi, leva lite hälsosammare, börja träna lite mer regelbundet (inte bara när jag har tid och lust), prioritera rätt saker och personer.
för som jag skrev i början på januari så ska det här bli ett killer-år!
Inledningen på ett nytt decenium. En ny start i mitt liv.

Det här året är det mitt eget välmående som står överst på att-göra-listan.
Jag hoppas att ni vill hjälpa mig med det!
För även om jag sällan visar det så behöver jag ert stöd och förståelse mer än ni tror.

God kväller.
Nu ska jag ta och förklara gårdagens sista inlägg.
Precis som jag skrev så var jag väldigt besviken, och då börjar jag försvara mig själv med dåliga minnen om personen i fråga.
Det borde förklara mycket av det jag skrev.
För det är inte bara jag som anstränger mig för att få vårat förhållande att vara mer än en vardag.
Och jag vet att om han kunde så skulle han mer än gärna möta mig i skolan efter att jag slutat och han skulle göra mycket, bara det inte tog sån tid att åka.
Det var inget problem innan snön, men nu är det så mycket förseningar så det är ingen som gärna ger sig ut för att åka pendel frivilligt.
Och jag kommer inte i andra hand hela tiden. Det vet jag.
Man kan inte komma i första hand hela tiden. Det skulle nästan vara lite creepy. Typ stalker.
Och han kommer inte i första hand hela tiden heller, så det är inget konstigt med det alls.

Men jag var seriös med att jag var besviken och arg. Det var jag. Och jag antar att jag fortfarande är det egentligen. Jag var fortfarande väldigt arg idag, men vem kan vara arg på någon så underbar person som min Kalle?
Jag smälter så fort jag ser honom.
Lite klichè kanske, men så är det.
Och vårat förhållande är mest en vardag. Det bara finns lixom. Och vi tar varandra för givet.
Det är slut på det nu.
En nystart.
Från och med nu så ska vi anstränga oss för varandra.
Eller hur?


Med hela mitt hjärta Kalle, jag älskar dig mer än du kan förstå!

Shot throuh the heart
and you`re to blame
you give love a bad name
I play my part and you play your game
you give love a bad name

En relativt bra dag blev helt plötsligt en dålig dag. Eller iaf en relativt bra dag som avslutades inte lika bra.
Jag är trött på att bli besviken hela tiden.
Visst, det är inte ditt fel, men det spelar ingen roll.
Jag känner mig hur som helst åtsidosatt.
Det finns inget att göra åt.
Jag är sårad.
För när jag blir besviken startar min försvarsmekanism, så att jag inte ska bli mer sårad.
Det enda jag tänker på är dåliga saker och minnen om personen som gjort mig besviken.
Och då blir det lätt så att jag överreagerar.
Men så funkar jag, så har jag alltid funkat och kommer alltid funka.
Så det enda jag har i huvudet nu är alla gånger du har gjort mig besviken eller sårad, så just nu tycker jag inte alls om dig.
Eller jo, det är klart jag gör.
Jag älskar dig mer än allt annat.
Men i såna här stunder skyms de känslorna för att jag inte ska bli mer sårad.
Jag säger elaka saker då, och du blir säkert sårad av dom och det ber jag om ursäkt för.
Det gör jag verkligen!
Men jag är trött på att gång på gång så är det något annat som kommer före mig.
Och jag är trött på att jag är den enda som verkar anstränga mig för att göra det vi har lite mer intressant. Inte bara en vardag.
Jag menar, till och med de fulaste tjejerna i min skola har pojkvänner som möter dom efter skolan och åker hem med dom.
Det har inte jag.
Jag har en pojkvän som inte har tid, eller inte orkar åka.
Och han är som en hemlighet, för det är i princip ingen som har träffat honom.
Aldrig något impulsivt, aldrig något nytt, bara samma gamla vana.

Men vad är det man brukar säga?
De man älskar mest är de som kan såra oss mest.

Jag älskar dig Karl.
Tro aldrig något annat.
Men idag är jag arg på dig.

Förlåt<3

"Jag kom, jag såg, jag segrade" som Julius Caesar sa för 2057 år sedan.
Ja, det känns bra idag. Veni, vidi, vici. Passande lixom. Även fast jag inte har åstadkommit några särskilt stora segrar idag. Men det ger mig lite hopp om framtiden i denna mörka vinterkyla, på något konstigt sätt.
Jag är på ganska bra humör idag faktsikt, även fast vi bara har haft tråkiga lektioner idag.
Men livet är väl som temperaturen på Jorden nu under den globala uppvärmningen. Det går upp och ner så in i helvete. Men man njuter ju av topparna.
Hande är fortfarande lika brännskadad som igår, men jag har inte fått några blåsor än så det är ju bra.
Det är bara frågan om hur bra det kommer gå att servera imorrn, men det är ett problem som jag får ta itu med då. Var dag har nog av sin egen plåga.

Puss och hej!

Japp, det är vad vi kom hem med efter att ha åkt tillbaka till jourmottagningen i Gullmars. Så nu är jag medicinerad mot min lilla infektion.
Men jag är lite skrämd nu. För jag har hört att om man har urinvägsinfektion för ofta så kan det till slut bli så att man blir steril!
Och världen skulle fan gå under för mig om jag blev steril, eftersom min stora dröm i livet är att få leva ett lyckligt Svensson-liv med en stor familj och väldigt mycket tillräckligt med pengar. Jag ska ha barn, så jag ska inte bli steril!
Men fem gånger sen i höstas är ganska mycket....

Jaja, det får vi låta framtiden avgöra, och vi hoppas att fru Fortuna är med mig!
Lite läxor har jag ändå hunnit med mitt i allt åkande hit och dit, så nu har jag gjort klar min filmgrej till engelskan på onsdag, men jag har ingen aning om hur han vill ha den så jag har helt enkelt gjort mitt bästa, och jag håller på att försöka göra en EUflagga.
Men det var lite onödigt att jag stressade med att få det klart, för inget av det ska in förrän på onsdag men jag ville vara klar med det imorrn när Kalle kommer så jag skulle kunna ägna mig åt honom, men eftersom han nu inte ska stanna kvar här hade jag lika gärna kunnat göra det imorrn.
Jaja, nu är det gjort och det är ju bra.

nej, en dusch och sen tranbärsjuice för att bota infektionen framför Paradise Hotel.

Ibland blir jag lite sur när jag hör att folk tror sig veta så jävla mycket om kompicerade saker.

"Det finns ingen som kan säga att dom vet vad kärlek är förrän man ligger på dödsbädden med den man har varit gift med i 35 år. Då vet man vad kärlek är. Innan dess tror man bara att man har en liten aning om vad det innebär att älska någon, men man har egentligen ingen aning. Oftast så lurar vi oss själva bara, för att vi söker bekräftelse och vill ha någon att bry oss om som tar hand om oss."

Vem kan säga så?
Är inte känslor individuellt för var och en av oss?
Personen som tycker så här är ingen jag känner personligen, men jag kan säga att lilla gumman du har så himla fel.
Okej att du inte har kommit på det än, men du ska inte tro att du vet allt om livets alla under och gåtor för det.
Jag tror att det finns många som vet vad äkta kärlek är, medans andra har haft otur och inte har upplevt det än. Men att säga att ingen vet vad ordet kärlek innebär är bara korkat.
Det är sant att ingen annan kan säga vad kärlek är för just dig, det är det bara du som vet, men låt alla ha sin egen tolkning av det.
Kärlek är inget som står förklarat i Svenska Akademiens Ordlista, eftersom det inte går att förklara, men man kan fortfarande känna inom sig vad det är.
Kärlek är olika för alla, men jag vet vad kärlek är för mig.
Många olika sorters kärlek dessutom, och på det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.
Så jag tycker verkligen synd om dig, som inte har nån aning om vad det innebär för just dig. Men tro inte att du vet allt om alla andras känslor för det.













Det här var då några av de personer som jag vet helt säkert att jag älskar. (Det finns många många fler, för jag är inte en sån som snålar med kärlek, jag ger och tar och jag älskar alla som förtjänar att älskas av mig. Och det är alltså ganska så många fler än de som är med på dessa bilder, men jag vill ju inte tråka ut er med en massa bilder.)
Och det kan ingen säga emot.

Jag är inte fullt lika kokande rasande nu som för ett par timmar sen. Och det är ju bra nyheter.
Jag blir nästan lite skrämd av mig själv ibland, för jag vet aldrig hur jag ska reagera så det blir olika varje gång, en liten surpise lixom. Den här gången blev jag väldigt väldigt arg för ingenting, precis som en vanlig 17-åring kan bli. Men det roliga är ju att jag aldrig hade pms förut. Visst, litegrann har väl alla, men jag kunde iaf dölja det för omvärlden (inte inräknat min familj, för dom har fått ta mycket skit genom åren).




Meeen man säger ju att tiden läker alla sår. Lögn helt igenom, men tiden gör så man glömmer. Så nu är jag på bättre humör.
Har lyssnat på en massa musik som får mig att må bra.
En låt har jag lyssnat speciellt mycket på, och det skäms jag verkligen över!
För det råkar vara en ful liten Hannah Montana-låt. Själva låten är inte bra, men texten är det faktiskt.
Första gången jag hörde den var i skolan då vi kollade på en skitdålig youtube inspelning där en...vi får väl säga könlös person, för det är ingen som har lyckats lista ut om det är en tjej eller kille, gör ett fantastiskt fult framträdande av just denna låt. Nobody's perfect.

Lång historia om en så meningslös sak, men jag blir glad av den låten.

Nu vill jag se på Paradise hotel, för det är en annan sak som gör mig på bra humör.

Och nej, jag hatar inte allt och alla.

Vet ni att ibland suger det att ha rummet mot solsidan. För på solsidan ligger även vårat badrum så det går en massa rör och ledningar och skit upp från källaren genom mina garderober in i badrummet.
Dessa fina små rör lämnar en öppen passage från källaren till mitt rum.
Eftersom min lille far försöker laga våran bil just nu, så stinker det bensin i mitt rum-.-
Och jag är endå två vångingar över honom.

If you want to know lixom.

Och jag kom att tänka på en grej!
Jag är skiiiitmörkrädd (så lampan är väl min bästa vän om man ska se det så), och jag har ganska så livlig fantasi. Så om jag skulle tro på allt som ploppar upp i mitt huvud skulle jag aldrig våga öppna mina garderober mer, för då skulle dom vara fulla av alla äckliga små källarmonster som har krupit upp längs rören och nu ska äta upp mig!

Det är tur att jag ser skillnad på fantasi och verklighet....eller?