pearlsfromparadise

Min.
Det är ett ord som jag gillar.
Lixom, det är så powerful.
Även fast det är så litet.
Min.
Det ger mig makt.
Det ger mig det jag vill ha.

Jag blir förvirrad av dagarna nu för tiden.
I onsdags var det fredag för mig.
Samma sak i torsdags.
Igår var det lördag och idag är det söndag.
Men tänk va glad man blir sen när man kommer på att det inte alls är söndag utan att det är lördag.
Då är man helt plötsligt ledig två dagar till!
Det är nice.

Just nu läser jag en bok som heter Tvära kast, eller på originalspråket Born confused. Den handlar om en tjej med indiskt ursprung som försöker finna sin plats i Amerika.
Jag ska inte berätta hela bokens handling, men det jag ville säga var att den här boken har gett mig väldigt många fina visdomsord.
Och jag har grundat många av mina inlägg på dessa.
Även detta ska handla om något ur boken.
Nämligen Sanningens speglar, eller The mirrors of truth.

Livet rusar förbi i stormfart och själv hänger man bara med och gör sitt bästa för att vara alla till lags och 'leva livet som man ska'. Men ibland kanske man ska stanna upp, och ta sig en titt i sanningens spegel.
Se sig själv för den man är.
Se hur man egentligen är under ytan.
Vad som döljer sig bakom den dagliga fasaden.
Lära sig hur mycket man klarar av, och när man tagit sig vatten över huvudet.
Första gången man tittar in i spegeln ser man allt suddigt.
Man vill inte se vad som finns där, och förnekar vad som än skulle kunna finnas där.
Att se sig själv avklädd och sårbar är inte lätt.
Men det är något som alla människor någon gång i livet måste göra, vissa fler gånger än andra.
Ibland vet man inte själv när man är ärlig eller ljuger för sig själv.
Och det är dessa stunder man inte vill upptäcka i spegeln.
Man vill inte se det dolda.
Men så småningom tittar alla människor in i spegeln med klar blick och ser sanningen om sig själva.

Sanningens speglar.
Återblicken av ditt inre.

Sitter och väljer kurser till trean just nu.
Det är ganska svårt, för det finns inga kurser som lockar sådär överdrivet mycket.
Vi ska välja 100 poäng, så antingen väljer jag drycker och psykologi A, filosofi A och psykologi A, eller engelska C.
Men innan jag väljer måste jag veta vad alla andra väljer, för jag vill inte riskera att hamna i nån mongoklass.
Klasserna görs ju om vartenda år i min skola.
Fast det är inte bara det individuella valet som avgör vilken klass man hamnar i, det har även stor betydelse vilken APUplats man får. Och den ska jag välja idag också, eller välja och välja, man får göra ett önskemål och sen motivera som fan varför just jag ska ha den platsen och sen be till gud att man får den.
Eftersom dom ligger olika tidpunker på året, och kurserna startas olika tidpunkter på året, så spelar det stor roll för hur klasserna görs.
Jag kan säga att jag inte är avundsjuk på den som ska göra klasserna.
Verkar skitkomplicerat.

Men en bra nyhet är att min mormor, som opererades på Umeås sjukhus i torsdags, mår bra. Dom knäckte av hennes axel.
Förhoppningsvis lagade dom den sen igen, men det vet jag inget om.
Vad jag däremot vet är att hon mår bra och sitter i en taxi påväg hem just nu.

Puss.

Jag har precis insett att jag är beroende av andras liv.
Jag läser typ flera ton bloggar, kollar facebook och liknande sidor flera gånger om dagen, och blir på jättedåligt humör om jag inte får göra det.
På dessa ställen läser jag saker om folk som jag inte ens känner, men är det något som fångar mitt intresse så letar jag på något sätt reda på mer fakta om personen/händelsen.
Kan ju inte påstå att jag stalkar någon, jag är bara extremt nyfiken när det gäller andras problem.
Jag är en sån där som lägger näsan i blöt.
Jag vet det mesta om mina vänner (vem gör inte det iof?), deras vänner/pojkvänner/flickvänner, folk i skolan, folk jag träffat en gång osv.

Men sen är jag ju också en sån där som alla berättar allt för, så jag får reda på det mesta utan att anstränga mig särskillt mycket.
Det är ju iaf positivt för mig, när jag har det här beroendet.
Fast jag har bättrat mig lite på senaste tiden.
Har inte orkat läsa alla bloggar, och inte orkat kolla igenom vad alla har skrivit överallt.
Så kanske den här perioden i mitt liv börjar avta, svalna litegrann?
Nääää.
Skulle inte tro det va.
Jag kommer bli skvallerkärringen i mitt kvarter när jag flyttar hemifrån.
Eller ja, när det gäller mina nära och kära så är jag ju självklart inte den som skvallrar om sånt som har berättats i förtroende till mig.
Just so you know.

Nu ska jag ringa Kalle innnan jag går och lägger mig.

Puss.

Igår hade jag två lektioner.
Sen åkte jag till Handen och väntade på Kalle i tre timmar. Ensam.
Två timmar var okej, för jag visste att jag skulle få vänta så länge.
Men han kom en timme senare.
Då vart jag lite putt.
Det är ett ganska gulligt ord by the way.

Imorse gick vi upp tidigt allihopa för att sjunga för födelsedagsbarnet.
Jag gick upp lite tidigare än alla andra bara för att ordna frukost på sängen åt honom.
Det verkade som att han blev glad för presenten också.
Fast jag vet inte.
Han var ju ganska trött så jag fick ingen större reaktion.

Idag stannade jag i skolan till lunchen, men jag mådde inge vidare så det var bara att ta sitt pick och pack och dra därifrån.
Jag åkte till Kalles skola, som för övrigt är sjukt stor! Och hämtade nycklarna så jag kom in.
Jag köpte lite tårtgrejer, och sen när jag väl kommit hem och duschat satte jag igång med tårtbaket.
Nu står tårtan färdig inne i kylen och väntar på att ätas.
Ni skulle fått se en bild på den, men jag har ingen usb kabel här så tyvärr.
Jag städade hela köket också, ordentligt.
Bara för att jag inte hade så himla mycket att göra.
Sen st ädade jag litegrann i Kalles rum också.
Och plockade en liten bukett vitsippor.
Sen åt jag en falukorvsmacka för den som vill veta, och nu sitter jag här och väntar på att nån ska komma hem.

Kalle har fått en tårta i huvudet fick jag veta precis.

Puss.

Nu har jag sökt minst 10 jobb idag.
Ska fortsätta i veckan då det kommer upp nya.
Och gå runt och ge ut mitt cv.

Det är en misslyckad lördag hittills.
Jag vill bara att dagen ska ta slut.
Jag vill glömma.
Drömma mig bort och inte komma tillbaka förräns allt är förbi.
Jag vill göra saker ogjorda.
Jag ångrar så mycket.
Jag vill inte ha de erfarenheter jag har.
Jag vill vara mammas och pappas lilla oskyldiga ängel.
Jag vill vara den lilla söta som aldrig gör en fluga förnär.
Jag vill inte veta om livets hårdare sidor.
Jag vill fan va barn igen.
Gå på dagis och inte ha några bekymmer i hela världen.
Men så kommer det aldrig att bli igen.
Den tiden är förbi.
Nu är det dags att växa upp.
Och jag har fått göra det på den hårda vägen på många sätt.
Det är jag inte tacksam för.
Men jag har haft en riktigt bra uppväxt ändå.
En fantastisk familj, underbara vänner, bra hus, nära till allt jag vill.
Men det räcker inte idag.
När minnena spökar och tankarna snurrar runt i huvudet.
Jag vill vara någon annan.
Jag vill inte vara mig själv idag.
För idag, är en dålig dag.
Och det finns inget som nån kan göra för att göra den bättre.
För ni har inte att göra med det här.
Det är på mitt samvete.
Mitt fel.
Min dumhet.
Jag hatar mig själv ibland.

Idag klämde jag min hand på ett väldigt konstigt sätt som jag inte ens tänker försöka förklara här.
Allt jag kan säga är att det gjorde jävligt ont, och att det är ett rött sträck med en massa svart/blått runtomkring.
Alltså ett riktigt jävla blåmärke som gör sjukt ont.
Livet känns som att det kommer bli lite lättare nu till våren. Bara maj kommer med det vädret som maj vanligtvis har.
Dvs. sol, värme och årets första dopp ;)
Det sista tror jag inte blir av.

Snart kommer Kalle hem från boxningen. Då är det en varm dusch som väntar.
Igår tappade han bort sin ryggsäck. Med alla dyra boxningsgrejer i, och framför allt: halsbandet från Taizè som han fick av mig!
Jag fick en klump i magen när jag hörde det.
Tro det eller ej, men det halsbandet betydde faktiskt något för mig.
Det var nåt tecken på det (vet ej vad för tecken) som betyder tillit.
Det är inte många som vinner min tillit, men han har lyckats och därför köpte jag just det halsbandet.
Och jag trodde att han hade tappat bort det!

Men ryggsäcken låg i hans skåp, så det är lunch.

Jag vill också få nåt sånt där av nån någon gång.
Något som har en riktigt tanke och mening bakom sig.
Inte bara att det är fint eller passar mig, utan lite djupare lixom.
Det skulle va kul.

Nej, nu tar jag sikte mot duschen.

Och ja, min blogg heter ju pearls from paradise just för att jag skriver om pärlorna i mitt liv.
Både de slipade och de oslipade.
Och sen skriver jag en massa annan bullshit däremellan, men det hör inte till saken.
Min poäng är iaf att på senaste tiden så har pärlorna verkligen haglat ner.
Det händer speciella saker varje dag.
Varesig det är bra eller mindre bra saker.
Det är minnesvärda saker.
Och pärlor, det är något man kommer ihåg.
Det var min poäng.

Puss.

Jag är trött och det snöar.
Vad är det för jävla vår egentligen?
Jag köpte ett par nya skor idag.
Och jag hade faktiskt roligt hela dagen i skolan idag.
Så brukar det inte vara på onsdagar.
Provet kanske gick åt helvete, kanske inte.
Man vet aldrig med dom proven.
Men jag hade en bra dag.
Och det är jag tacksam för.
Men jag tycker att jag är jättertrött varenda dag när jag kommer hem nu för tiden, och det går trögare än någonsin att komma upp på morgonen.
Jag vet inte vad det är för fel, för jag går ju och lägger mig jättetidigt varje dag.
Tror att det är stressen som börja sätta sina spår.
Jag är inte speciellt stressad just nu, snarare lättad.
Men jag tror att det är den tidigare stressen som tar ut sin lön nu.
Dessutom har jag ett par tuffa dagar som kommer snart, och det kanske också sätter sina spår redan nu.
Vem vet, kroppen är ju en konstig sak.

Puss.

Igår var kanske inte den bästa dagen i mitt liv, men jag fick iaf sitta i samma rum som min älskling hela dagen, och man ska ju vara glad för det lilla.
Som sagt så var han grinig och irriterad hela dagen, och inget gick bra för honom.
Men man ska ju ha såna dagar någon gång också.

Jag mådde illa från det ögonblicket jag slog upp ögonen imorse tills för en liten stund sen.
Gick över ganska nyligen, men jag åkte hem från skolan för jag vile inte spy där.
Så jag sitter och skriver på mitt film manus nu.

Förut hittade jag på en helt egen historia, som var riktigt B.
Typ drama komedi.
Nu har jag börjat om.
Tagit en idè från en film jag sett och gjort den till min egna version.
Så nu är det en skräck komedi istället.

Känns lite lättare nu när jag har kommit igång, för detär ingen som vet om den ska vara inne den här onsdagen eller nästa.
Så jag vill satsa på att ha den klar till den här.
Och imorrn kommer ju Kalle hit, så då har jag inte tid att sitta och fantisera ihop ett manus.

Jaja.
Kanske ska äta något nu.
FÖRESTEN!
Igår fyllde världens bästa Malin 18!!! <3 <3 <3

Har inte lika tråkigt längre.
Sitter i fönstret och skjuter med Kalles soft air gun!
Och som av en händelse så 'råkade' jag skjuta honom på låret;)
Vilken elak flickvän jag är.
Jag gillar det ordet förresten.
Flickvän
Me like it.

Det kan inte vara sant!
Ingen kan väl ha missat att det pågår ett stort vulkanutbrott på Island just för ögonblicket, och att det enorma askmolnet som bildats är påväg in mot Sverige och resten av Europa.
Molnet beräknas täcka hela Sverige kl 20 ikväll, och kl 18 stägdes all flygtrafik till och från Sverige av, förutom på Gotland.
Kl 20 kommer totalt flygförbud införas.
Flera andra länder har stängt sin flygtrafik också, bl.a. Belgien, Danmark, Norge och Frankrike.
Bara det här tyckte jag var läskigt, för jag gillar inte naturfenomen.
Jag tycker det är creepy vad jorden kan hitta på, och på Island är det här molnet inte bara farligt för flygtrafiken, utan även för allt levande.
Där ska man hålla sig inne, och även fast forskare säger att det är ofarligt i Sverige så tänker jag följa samma råd, och stanna inne!

Men det är inte nog med detta, det jävla askmolnet kan sänka temperaturen ytterligare, så vi kommer få en ännu kallare sommar!
F A N!
Har vi det inte tillräckligt kall redan nu?

Åh, jag som var så glad förut!

Det blir inget 'Puss.' i det här inlägget.
Det blir ett BLÄÄÄÄÄÄ!

Verkar som att de flesta har blivit deppiga nu på sista tiden.
Och det verkar som att de flesta dumpar sina pojk/flickvänner nu också.
Konstig period i mångas liv.
Men jag, som alltid har varit lite udda, följer inte strömmen.
Jag har verkligen 'flyt i livet' nu som min näringslära lärare skulle säga, fast jag vet inte om vi syftar på samma saker när vi säger så;)
Jag mår bra, jag är lycklig, jag har planer för framtiden.
Ja, mitt liv är alltså precis så som det borde vara på våren.
Och jag har heller inga planer på att dumpa Kalle, så ni ser, lite udda är jag allt.

Det var en bra dag i köket för min del, fast Fretardet förstörde en massa som vanligt.
Min lärare pressar mig lite om jobberbjudandet på Öland, men jag vet inte vad jag ska svara, så nu har resten av klassen fått samma erbjudande.
På svenskan var jag nog ganska jobbig.
Satt och fnissade och skrattade konstant hela lektionen.
Men jag hade kul(Y)

Och jag måste säga att jag tycker det nästan var bra att jag inte följde med till Italien, för jag älskar att vara den alla berättar om sina små 'äventyr' för.
Jag älskar hur de målar upp bilder för mig och berättar om allt de gjort.
Självklart, hade jag velat vara med, men samtidigt....
Jag tror inte att ni förstår mig, men det skiter jag faktiskt i.

Vid åtta kommer Kalle, och innan det ska jag ha hunnit äta middag, duscha och göra mig ren och len, och tejpa mina skor.
Det glömde jag göra igår, men nu är det hål rakt igenom, så nu måste det göras.

Pappa säger att det ska bli +2 och snöslask imorrn:s

Om det nu finns nån gud så tycker jag att vi ska be till honom allt vad vi har att det inte ska bli på det viset!

Please!?

Puss.

Hela jag snurrar.
Det är ingen skön känsla.
Som att ha åkt popexpressen på grönan några gånger för mycket.
Blääää känner jag mig just nu.
Banan och apelsinjuice är en bra dagen efter kur, och jag ska försöka peta i mig ett äpple också, så jag orkar ta mig till tåget och åka till ösmo sen.
Det här är nackdelen med att ha kul.

Vet ni vad jag har kommit på?
Varje gång jag ska åka bort och det är dags att packa, så börjar jag städa.
Frenetiskt.
Och jag börjar ändra på saker i mitt rum, lägga undan alla kläder, komma på nya sätt att bädda sängen osv.
Min första tanke varför jag gjorde det, var att jag helt enkelt vill undvika att packa.
Jag hatar att packa.
Jag hatar att lämna det jag känner som min egen hand.
Nu är det inte så att jag inte vill åka till mormor och morfar, för det ska faktiskt bli kul att träffa lite av min släkt på mammas sida, men jag hatar att åka hemifrån.
Jag trivs i Stockholm, och det är här jag hör hemma.
Men sen kom jag att tänka på att det inte alls är för att undvika packandet, utan det är för att när jag väl kommer hem, så är den värsta känslan man kan få att se ett ostädat rum.
För då har man fantiserat om hur underbart det är där hemma och hur fantastisk det ska bli att komma tillbaka.
Och så kommer man hem, och ser ett totalt bombnedslag.
Den känslan hatar jag.
Så just därför börjar jag alltid städa när jag ska åka bort.
För att känna mig mer välkommen när jag kommer tillbaka.

Jag hittade mina oljefärger när jag städade, eller pastellfärger kanske det är, eller heter det akvarell?
När jag tänker efter så kanske det är samma sak???
Äsch, sak samma.
Jag hittade mina fancy färger kan vi säga istället, mina akvarellpapper (det vet jag att det heter!) och mitt stativ.
Och då fick jag en sån otrolig lust att plocka upp det och bara måla.
Plockade upp det gjorde jag, men jag har inte målat än så länge, för som sagt: packningen måste bli klar först.
Så nu ser mitt rum lite annorlunda ut för jag var tvungen att flytta lite grejer till andra ställen för att få in ett litet bord att ställa grejerna på.

Så nu ska jag packa klart så fort som möjligt och sen testa mina painting skills.

Puss

Nu har jag läst lite om vad några av mina vänner tycker om vissa saker.
Mobbing ska jag inte säga så mycket om.
Barn ska jag inte säga så mycket om.
Vuxna ska jag inte säga så mycket om.
Skvaller ska jag inte säga så mycket om.
Vad jag däremot ska säga något om är tonåringar.

Att tonåringar är respektlösa är ett internationellt känt problem.
Det finns överallt där det finns tonåringar.
Ända sen man slutade slå barnen för att uppfostra dom så har vi testat gränserna, alltid gått lite, lite längre än vad som kanske är tillåtet.
Det hör till att växa upp.
Man kan inte skylla dåligt beteende på att det är hormoner, att man håller på att bli vuxen, är i trotsåldern eller vad som helst.
Det finns ingen ursäkt.
Men det finns en förklaring.
Killar är generellt sätt stökigare än tjejer.
Så har det definitivt alltid varit, det är inget nytt.
Hormoner gör så att man gör saker man annars inte skulle göra medvetet.
Det är något som händer alla som håller på att växa upp.
Trotsåldrar har man många gånger.
Då testar man gränserna mer än vanligt.

Inget av det här går att ändra på.
Och inget av det här kommer förmodligen ändras.
Det går inte att få folk att sluta snacka skit om varann.
Det går inte att få skoltrötta elever att sluta säga elaka kommentarer bakom ryggen på lärare.
Det går inte att stoppa folk som startar bloggar, skvallerbloggar.
Polisanmäl dom eller vad ni vill, så länge dom inte gör något olagligt så kommer dom finnas.
Vare sig det gäller kändisar, fjortisbloggare eller min egen skola.
Mobbing talar jag absolut inte för.
Det borde verkligen inte få finnas, men vad ska man göra åt det?
Fram med piskorna igen och slå ungarna när dom gör fel?
Det var ju så samhället var förut, när folk säger att ungdomar och barn hade mer respekt för vuxna.
Men inte ens detta stoppade ju mobbing.
Så vad kan man göra?
Det är upp till varje individ att ta sitt personliga ansvar, men tyvärr är det många som inte gör det, och inte heller jag har någon lösning på detta.
Så detta ämnet ska jag lämna så gott som osagt förutom det jag skrivit ovan

Och sen att folk kallar varann för hora, slampa, bög, fitta.
Det är bara tomma ord.
Om någon kallar mig slampa säger dom inte att jag är en slampa.
Antingen säger personen det för att ordförrådet var lite för kort i det sammanhanget, eller också kanske jag gjorde något som kan uppfattas lite slampigt.
Tro mig, jag har blivit kallad mycket i mitt liv, hora, slampa, white trash, fitta, pussy, you name it.
Men det är bara en ända gång som jag har tagit illa upp för det.
Jag menar, fitta, som betyder våt ängmark, är det något att ta illa upp för?
Jag tycker inte det.
Att bli kallad hora eller bög är inte kul, men det är en trend som inte kommer att försvinna än på många år, och för mig har innebörden av dessa ord försvunnit.
Det är som sagt bara tomma ord.
Livet är som jag skrev i min svenskauppsats igår: vi måste lära oss att sortera bort det som är totalt ovidkommande och lära oss att acceptera oss själva för dom vi faktiskt är.
Och så tror jag det är.
Om man tror på sig själv, känner sig själv och vet var man har människor så kan man leva i den värld som är högst verklig för oss idag.
Samhället är inte så fantastiskt som många vill tro, men vi måste anpassa oss till samhället, för samhället kommer aldrig att anpassa sig till oss.

Det här är nog hårda ord för många, och för mina vänner som läser det här och kanske kommer bli arga och besvikna på mig säger jag: jag ber inte om ursäkt för mina åsikter. Jag ber inte om ursäkt för att jag inte har samma erfarenheter och kunskaper av det här som ni kanske har. Kalla mig dum eller blåst eller ignorant, men det här är verkligheten, och som ni vet är jag bra på att kasta verkligheten i ansiktet på folk.
Det ber jag inte om ursäkt för.
Vad jag däremot ber om ursäkt för är att jag tror att ni kommer tänka att jag inte alls förstår er, och att det här är en sida av mig som ni inte känner. Och nej, jag förstår inte hur det är att ha varit den som ingen bryr sig om, att ha varit den som inte syns och jag förstår heller inte hur det är att komma som helt ny och ensam till en stor okänd stad med andra vanor än därifrån man kommer.
Jag förstår inte det, för jag har aldrig varit i den situationen. Däremot så kan jag försöka förstå hur ni känner, försöka sätta mig in i vad som pågick och även pågår i era huvuden.
Det kan jag göra. Och tro mig, det skär i hjärtat bara jag tänker på det.
Men just för att ni har de erfarenheter ni har, så ser ni väldigt annorlunda på samhället än vad jag gör.
Och det ni har skrivit är för mig som hatbrev till hela mänskligheten och att ni ser er själva som de som ska försöka rädda den.
Så är det inte, för ingen kan tro att man ska kunna förändra en hel värld. Det måste man vara Hitler för att göra.
Men jag blev ganska upprörd av vad ni skrev, för att ni ser samhället från den negativa sidan.
Det är klart att den finns, och den är högst reell. Men vad hände med de bra sakerna?
Världen är inte så dålig som ni beskriver den, och vi gör framsteg varje dag.
Allt som ni klagar på (och även jag ska jag säga) jobbar många med varje dag.
Världen är inte sån som ni föreställer er.

Jag ska bara tillägga att det här är min åsikt, det är vad jag tycker personligen och jag säger inte att någon annan ska tycka som jag.
Men det här är min verklighet.

Förlåt om jag sårat någon.
Det var inte min mening att göra det.

"Man ska alltid vara försäkrad, annars kan man bli hemlös"

Idag har jag suttit hela dagen med prislistor och mise en place listor och recept och tillagningsmetoder och nu är äntligen hela mitt varmköksarbete klart!
Jag har mina recept, prislista, ingridienslista, prisberäkning, mise en placelistor, receptkostnader, totalkostnad, värsta uppsatsen och datum för utförande.
Den 20 maj ska alla komma och äta på Terrassen i min skola, för då är det min helt egna meny som lagas där!
Kom då=)

Igår var vi på middag hos några vänner till familjen och det var väldigt trevligt. I fredags firade jag och Kalle och hans kompisar Elias som fyllde 18, även det var trevligt och kul, och nu alldeles strax ska jag iväg och kolla när Malins kör ska sjung. Blir nån grej med massa stämmor och sången är tydligen 40 minuter lång om dom får till den rätt.
Det blir nog väldigt intressant att höra tror jag, ska iaf bli kul att se Malin sjunga live i en så stor kör, för det har jag inte sett sen vi gick på kör tillsammans i kanske...2an?
Och Kalle kommer hit ikväll också.
Så det verkar i mitt huvud som att det har varit en väldigt produktiv söndag som kommer avslutas med vänner och kära:)

Puss

Och som ni ser så är bloggen under ombyggnad för tillfället.
Det var verkligen på tiden!
Ny design kommer snart.

Och varför tar alla melodifestivalen på så stort allvar?
Vi har inte vunnit, eller ens fått en bra placering, på åratal.
Varför skulle vi få det iår?
Äsch, det är bara en tävling för att hålla igång nåt mellan länder för att få lite sammanhållning.
Och pengar såklart.
Vi kommer inte vinna iaf.
Så sluta gnäll.
Vi hade inte vunnit med Salem heller, eller Saade.
Face fact.
Det är bara kul med en tävling, inget blodigt allvar:)

Jag har precis kollar på Bella & Tyra Show och jag måste erkänna att jag gillade det!
Det fanns lixom så mycket av det jag gillar med och det var humor och intervjuer och Kenza var med, och henne måste jag säga att jag gillar starkt! Där kan man snacka om en tjej som lever livet som man ska när man är 18!
Fast hon pratar lite som mina kusiner och det gillar jag inte riktigt...

Iaf så pratade dom om vårens mode, och det är ju inte helt nytt för mig för jag har ganska bra koll på det även fast jag inte alltid förljer alla trender.
Pastell har ju kommit tillbaka i mängder och jag tycker verkligen inte om pastell.
Jag har inte många pastellfärgade plagg i min garderob, för jag tycker man ser så blek ut i det, man har lixom ingen personlighet i pastell.
Det finns självklart undantag, men ja.
Sen en annan grej som jag inte har fattat vad som är så snyggt med är att man ska ha små sexiga bustiers under en kavaj.
T.ex en pastellfärgad bustier, en söt liten pastellfärgad kjol och en svart kavaj.
Vad är grejen med det?
Jag måste säga att jag tycker det ser lite slampigt ut.

En som har greppat denna trend är ju paow, och det är ju så roligt, för hon har ju minismå tuttar och gör allt för att få dom att verka som om dom är i Kissie-storlek, och nu när hon så flitigt använder sig av bustiers och kavaj så trippar hon runt med sina A-kupor och tror att hon är skitsexig.
Jag tycker det är kul.

Och bland bloggare verkar trenden att färga sitt sönderblekta blondvita hår brunt ha kommit tillbaka pckså.
Ja, många udda trender kommer vi se i vår, men vad gör man inte?
Man kan ju inte hoppa över en trend heller?
Nej, allt måste följas till punkt och pricka.


;)