pearlsfromparadise

Igår fick jag äntligen träffa min Karl!
Och som jag har längtat!
Tror jag lider av separationsångest sen England.
Men gud va härligt det var att se honom komma mot mig genom snön.
En myisg kväll med lite spel och sånt hann vi med innan han totaldäckade på soffan (ungefär kvart i nio), så jag stoppade ner honom i sängen.
Han är så söt när han sover.
Och det är så mysigt att sova bredvid någon, att man inte bryr sig om att det är trångt och kokhett.

<3 dig

Nu är det bara julmarknad och massor med julbord kvar, och sen kan tomten komma!

Idag fick jag reda på att jag vill känna på döden, jag flyr från sex och jag sitter avaktande bredvid och tittar på kärleken.
Mitt ideal är att ha egenskaper som en katt, folk ser mig som en med egenskaper hos en örn, men egentligen har jag samma egenskaper som en nyckelpiga.
Ja, dagen har minst sagt varit intressant.

Sitter här i snöyran och lyssnar på Bruno Mars. Helt fantastisk är han.
Åh.
Men ack så fel det blev nu.
Först sitter jag inne på facebook, och nu är jag här!?!?!!
Jag skulle ju skriva mitt psykologiarbete ju!
Men jag har faktiskt skrivit över två sidor redan, så jag förtjänar en liten paus.
kan jag ju inbilla mig själv.
Nej, men helt ärligt så har det varit ganska lätt att skriva arbetet hittills.
Det är rapporten från förra fredagens studiebesök, och med tanke på att jag har jobbat på det dagis jag var på, så har jag ganska mycket i lager att skriva, så det flyter på lätt.
Nu är det bara the finishing part kvar.
Det är den jag brukar fastna vid, för då är man ju nästan klar och tycker att man förtjänar en paus, och sen gör man inte färdigt det.
Ja, det är ungefär exakt så som det är nu.
Men jag ska iaf försöka skriva färdigt det nu.
Nu NU!
För det ska lämnas in imorgon...
Äsch, det är långt tills imorgon.

Nej, nu tror jag att jag siktar på duschen!

Puss.

Jag längtar till vintern.
Tills den riktiga snön kommer.
Till julen och dess härligheter.
Till adventsfika.
Till ljusstakar, jlukalender och julstjärnor.
Jag längtar tills jag får plocka fram allt mitt julpynt och hänga små julgranskulor i gardinerna.
Jag längtar tills alla husen på min gata sätter upp ljusslingor i trädgårdarna.
Jag längtar till jullovet (som börjar redan den 17 december i min skola).
Jag längtar till julklapps shopping.
Jag längtar till julbord och julmarknader.
Ja, jag tror ni förstår vad jag försöker säga.

Puss.

http://www.youtube.com/watch?v=9ybhPQyJS8k

Bara för att Kalle har tjata om den så har jag fastnat jättemycket för den här tjejen.
En riktigt talang, vid elva års ålder.
Riktigt värd att lyssna på faktiskt.

Tänk vad mycket minnen man skapar hela tiden.
Överallt.
Relaterade till olika platser och personer.
Nu ska Malin flytta ifrån sitt stora hus fem minuter ifrån mig.
Det är lite sorgligt men också lite kul.
Det huset har hon och jag skpatat gemensamma minnen i i över 12 år.
Så det huset rymmer mycket.
Hennes garderob, där vi kunde sitta i timtal och leka häxor.
Hennes stora fina piano där vi har spenderat många eftermiddagar efter skolan.
Köket som jag nästan hittar bättre i än hon själv gör.
De konstiga sofforna där vi har spillt chips och somnat tillsammans.
Repet i källaren sim vi dragit upp för den andra så man inte har något att  hålla sig i när man går upp för trappan.
Ja, fullt med minnen är det huset, så jag tycker det är lite sorgligt att hon flyttar och jag blir kvar.
Sen kommer jag ju inte ha min bästa vän på fem minuters avstånd längre heller, och det är ju lite smått jobbigt.
Men å andra sidan så är det ett jäkligt stor hus för bara tre personer, då det dessutom oftast bara är en eller två hemma åt gången, så att flytta till något mindre är inte så dumt.
Dessutom så lär hon ju få ett rum med lite finare väggar, och slippa sina blommor.
Jag är faktiskt lite avundsjuk, eftersom jag lär bli kvar med mina blommor ett bra tag till ;)
Men en ny start är nog välbehövd för den splittrade familjen Bokström, så det kommer mer gott än ont av den här flytten.

Men jag kommer ju också att tänka på att vad händer om jag flyttar nån gång?
Tänk på alla minnen som jag byggt upp under 13 år här hemma.
Monstren i källaren, gömma mig bakom julgranen, sola på balkongen, ligga utsträckt på min matta och bara känna att jag lever, försöka smyga ner för den knarrande trappan, ja allt.
Jag vet ju redan nu att jag har en lägenhet som väntar på mig i framtiden.
Jag kommer inte flytta till något nytt hus.
Och mamma och pappa lär inte flytta så länge jag och Niklas bor kvar hemma.
Men sen, när vi är borta, så kommer de också flytta, och då är mitt barndomshem borta.

Men lite spännande ska det ändå bli att få bestämma helt själv hur det ska se ut där jag ska bo.
Så ja, man kan helt klart säga att jag är splittar över när jag eller någon annan ska flytta.

Men sånt är livet.

Nu blir det oizza och sen ska jag sova tidigt ikväll eftersom jag knappt som en minut inatt.

Puss.

Vet ni vad jag precis kom att tänka på?

Jag är jätterädd för den dagen jag flyttar hemifrån.

För tänk om jag glömmer att köpa typ toapapper, tandkräm och tändstickor!?
Såna grejer som man använder hela tiden utan att ens tänka tanken på att det kan ta slut.

Jobbigt läge.

Är jag din ängel är du mina vingar.

Jag gillar männsikorna som jag har runt omkring mig.
Jag skrattar och pratar och konverserar och lyssnar och fnissar och är totally me hela dagarna nu för tiden.
Man får väl ta det som att jag trivs jäkligt bra med mitt liv just nu.
Fast jag har ju ont i magen just nu, och min förkylning sinkar mig fortfarande litegrann.
Men annars så!
Lovely är livet!

"En del människor livar upp och inspiriera oss", som det står i en bok jag fick av Manda i födelsedagspresent.
En liten visdomsbok kan man säga.
Även rubriken är tagen ur denna bok.

Men nu saknar jag min Karl, även fast han gick för bara en timme sen.

Men sådan är kärleken, och tur är väl det.
(Det är också tur att han kommer tillbaka om mindre än två timmar, men det är ett annat kapitel)

Och för övrigt så fick jag just rapport från farmor, att min farfars operation har gått bra, och det känns ju väldigt skönt!

PARADISE HOTEL!!!!!

Puss.

Första snön har kommit och gått, och vad tycker jag om det?

1. Det är alldeles för tidigt för snön att komma i oktober.
2. Det var väldigt mysigt att gå i den knarrande snön i den mörka morgonen.

Slutsats: Jag vet inte vad jag tycker.

Jag har ju liksom missat övergången från sommar till höst här hemma, och det är jag väl mest glad för.
Men jag vill ju inte att övergången till vintern ska komma efter att jag bara fått njuta av den vackra hösten i två ynka små veckor.
Äsch, vad ska man göra?
Vi kan ju inte styra vädret, så det är bara att ta det som det kommer.
Som livet ungefär.

Puss.

Jag bara älskar com hem katten!

Igår glömde jag mitt fina armband som jag fick av Kalle i ettårspresent i skolan, så jag trotsade min för tillfället dåliga hälsa och åkte till skolan i förmiddags och hämtade det.
Så nu sitter det säkert på min arm igen, så nu kan jag lugnt ta hand om mig och göra mig frisk.

Nu jäklar ska det köpas hårfärg!
Bort med det blonda!

Hem.
Finns det ens längre?
Jag måste säga att jag är osäker på det.
För just nu känns det som att hela mitt liv, är en fantasi.
Som jag har drömt ihop.
För även om jag vet att allt finns kvar där hemma så är inget som förut.
Alla andras liv står inte på standby bara för att jag försvinner i två månader.
Allt där hemma har fortsatt utan mig.
Jag är inte delaktig i någon annans liv längre.
Jag är själv här.
De som brukade vara så beroende av mig och bry sig om mig lever utan mig, och har ersatt mig med något/någon annan.
Och det får mig att börja tvivla på om det kommer finnas kvar något av mitt gamla liv när jag kommer tillbaka.
Tänk om allt bara är en fantasi.
En önskedrom som jag vill ska fortsätta.

Oceans apart
Day after day
And I slowly
Go insane
I hear your voice
on the line
but it doesn't stop the pain
If I see you next to never
How can we say forever

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here
waiting for you

Nu laddar vi för en sista utgång här i England!

Den har jag varit i.
Den är jag i.
Hela den här resan har jag varit där.
Jag ville inte åka, samtidigt som jag inte ville missa chansen.
Nu, med bara nio dagar kvar här, längtar jag hem mer än någonsin, men samtidigt vill jag inte åka tillbaka till vardagen.
Till skolan, till alla problem, till alla dyra saker.
Men jag vill hem till skolan, jag vill hem till mina vänner som har problem som jag kanske med lite tur kan lösa, jag vill hem till de svenska affärerna, tunnelbanan, ja allt.
Jag slits mellan helvetet och himlen i vad jag än gör.

Men det finns ju inga tvivel om att jag vill hem fortare än blixten.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna det här stället, men det kommer jag göra.

Man kunde ju tänka sig att någon skulle ha varnat mig för att man får ont i fötterna av att försöka se hela LONDON på en dag!

When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are

Åååh finns det nån sötare låt eller?
LOVE IT!

http://www.youtube.com/watch?v=LjhCEhWiKXk

Okej, livet som 18 är inte så speciellt hittills, men det flyter på.
Jobbet går bra, jag får mer och mer beröm, och mer och mer ansvar.
Jag ska ju t.ex. sköta hela resturangen själv mellan 8 och 1 på söndag.
Lite småpirrigt sådär, men det löser sig.

Och jajuste, behöver jag säga att jag längtar hem?
JAG LÄNGTAR HEM!
Så det bara skriker om det.

Men det är bara 15 dagar kvar.
Bara och bara, men det är mindre än vad det var igår.

Men jag kan säga att jag blev inte glad när jag kikade in på kontot.

Och en lite roligare sak är att jag har hittat mitt nya nöje här!
Jag vet inte om det är nåt i luften eller så, men fan va kul det känns när man skakar på huvudet!
Jag vet att jag låter både knasig och korkad (eller som jag och Malin sa när vi var mindre: knorkad), men det känns jättekul!


Åååh här har vi ett gött ställe som iaf min rygg saknar.

Puss.

Nu får det vara nog med tjatet om Sverigedemokraterna!
Jag är långt ifrån glad att de sitter i riksdagen, men hur många platser har de?
30?
De kommer ha noll med makt den här mandatperioden så istället för att protestera att, ja tro det eller ej, det svenska folken valde in dem i riksdagen, varför inte fokusera på att övertyga folk om att de inte ska rösta på dem i nästa val?
Det här tåget har gått.
Gjort är gjort.
Hur mycket ni än står och skriker på plattan, eller uppdaterar er facebook så gör det ingen skillnad.
De sitter där de sitter i fyra år.
Och inga av deras förslag kommer gå igenom iaf, eftersom de måste ha i princip halva riksdagen med sig, och inget annat parti är beredda till ett 100% sammarbete med dem.

Jag hade lovat mig själv att ge fanken i valet och inte skriva något om det här i bloggen, men allt tjat om dem går mig på nerverna.
Sveriges gränser kommer inte stängas och invandrarpolitiken kommer inte förändras mycket de närmaste fyra åren.
Se det positivt, de kanske kan göra något gott för landet också, för tro det eller ej, de fokuserar på andra frågor än bara invandringen.

Det är trots allt VI som har valt dem, de har inte fuskat sig in på något sätt.
Nu får vi stå för konsekvenserna av våra val.

(Och ni ska veta att bara för att jag skriver det här inlägget, om enbart SD så betyder det INTE att jag stödjer dem på något sätt!)