pearlsfromparadise

Idag klämde jag min hand på ett väldigt konstigt sätt som jag inte ens tänker försöka förklara här.
Allt jag kan säga är att det gjorde jävligt ont, och att det är ett rött sträck med en massa svart/blått runtomkring.
Alltså ett riktigt jävla blåmärke som gör sjukt ont.
Livet känns som att det kommer bli lite lättare nu till våren. Bara maj kommer med det vädret som maj vanligtvis har.
Dvs. sol, värme och årets första dopp ;)
Det sista tror jag inte blir av.

Snart kommer Kalle hem från boxningen. Då är det en varm dusch som väntar.
Igår tappade han bort sin ryggsäck. Med alla dyra boxningsgrejer i, och framför allt: halsbandet från Taizè som han fick av mig!
Jag fick en klump i magen när jag hörde det.
Tro det eller ej, men det halsbandet betydde faktiskt något för mig.
Det var nåt tecken på det (vet ej vad för tecken) som betyder tillit.
Det är inte många som vinner min tillit, men han har lyckats och därför köpte jag just det halsbandet.
Och jag trodde att han hade tappat bort det!

Men ryggsäcken låg i hans skåp, så det är lunch.

Jag vill också få nåt sånt där av nån någon gång.
Något som har en riktigt tanke och mening bakom sig.
Inte bara att det är fint eller passar mig, utan lite djupare lixom.
Det skulle va kul.

Nej, nu tar jag sikte mot duschen.

Och ja, min blogg heter ju pearls from paradise just för att jag skriver om pärlorna i mitt liv.
Både de slipade och de oslipade.
Och sen skriver jag en massa annan bullshit däremellan, men det hör inte till saken.
Min poäng är iaf att på senaste tiden så har pärlorna verkligen haglat ner.
Det händer speciella saker varje dag.
Varesig det är bra eller mindre bra saker.
Det är minnesvärda saker.
Och pärlor, det är något man kommer ihåg.
Det var min poäng.

Puss.