pearlsfromparadise

Vet ni vad jag har tänkt på?
För att inte kväva ett förhållande måste man ge varandra tid att sakna och längta efter den andra.
Jag är ingen expert på relationer och förhållanden alls, men jag kanske har lite halvsmarta tankar om det iaf.
Att träffas varje dag, att ha hela världen kretsande kring den man älskar, att leva sitt liv för endast en person, det slutar aldrig bra.
Att få ta tid för sig själv, att få leva lite utan att den andre alltid ska vara tätt i hälarna på en, det är det som gör att man har nya saker att prata om, minnen att dela med sig av, äventyr helt enkelt!
Anledningen till att jag har börjat tänka på det här nu är ju såklart för att min Kalle är en av de som jag kommer sakna allra mest när jag är borta, men samtidigt så är det bara hälsosamt att sakna varandra ordentligt ibland.
Visst, när vi inte har setts på kanske en vecka så tjafsar vi alltid och småbråkar lite, men när vi väl ses så är allt glömt och vi kommer ihåg hur lyckliga vi är som har varandra.
I det här fallet är det såklart lite mer än en vecka det handlar om, men jag tror att det kommer stärka oss, att få uppleva ett lite längre peroid utan varandra.

Ibland måste man få andas ensam.