pearlsfromparadise

Jag vet att det är tråkigt att läsa om mina ångestattacker över den här Englandsresan, tro mig, jag är själv trött på dem, men det är inte som om jag kan göra något åt dem.
Trots allt så är det ju bloggen om mitt liv, och just nu så står den här resan i ett stort strålkastarljus, och tar därför upp större delen av mina tankar.
Allt jag gör, tänker jag att 'jaha, nu får jag inte göra det på 7 veckor'.
Jag blir lixom deprimerad av att plocka ur diskmaskinen, för jag vet att jag kommer inte plocka ur den på lääänge.
Jag blir lite trött på mig själv.
Men jag vet att så fort vi har kommit fram och fått vårt rum och sett oss omkring lite så kommer ångesten att släppa, och då kommer bloggen fyllas av inlägg om hur spännande allt är.
Jag har ju trots allt alltid velat åka till England.

Förresten så börjar skolan imorgon, men jag känner inget av den vanliga börja-skolan-ångesten, eftersom jag egentligen inte börjar skolan på riktigt förräns runt den 20 oktober.
Då är praktiken slut för denna termin.
Fast det är klart, vi bedöms ju på praktiken också och den är en del av skolan, men det kännsinte riktigt som det än.
Så min skola börjar inte än på några månader.
Och det är skööönt!

Btw, så har jag märkt att jag totalt har tappat höger och vänster under sommaren.
Jag brukar vara riktigt kass på det i vanliga fall, men nu har jag tappat det totalt.
Dukade med besticken på fel sida idag, och var helt säker på att dte var rätt.
Piiinsamt Sussi, pinsamt.

Men nu ska jag övertala pappa att åka och handla nödvändiga grejer att ha med sig på en 7 veckors resa.

Puss.