pearlsfromparadise

Kvällen är jobbig.
Det är kvällen som är värst.
För det är då alla tankar, som man trycker undan under dygnets ljusa timmar, kommer fram.
Alla tvivel, alla om och men, alla rädslor.
Just nu har jag verkligen ångest för att åka bort så länge helt utan någon som jag står riktigt nära.
Jag är livrädd för att göra det.
Jag håller på att krypa ur skinnet för att få springa och gömma mig och hoppas att ingen hittar mig den dag det är dags att åka.
Just nu är jag ensam.
Mamma och pappa är hemma och sover förmodligen redan, Niklas är nog ute med någon av sina vänner, Malin är i Kroatien och Kalle sover.
Så jag sitter här ensam, utan någon att dela mina tankar och rädslor med, och det bygger bara upp ångesten ännu mer.
Jag vet, att när morgonen kommer så kommer jag vara precis lika taggad som jag har varit varje dag sen jag fick besked att jag skulle åka, men jag vet också att till kvällen kommer ångesten tillbaka.
Jag känner mig jättetöntig som reagerar så här, men jag kan inte hjälpa det.
Sen så är det typiskt likt mig att spara det jobbiga till den stund då man inte kan ignorera det.

Äsch.
En film får väl försöka distrahera mig.

Btw, så blev festen igrå riktigt lyckad.
Det blev inte vad jag förväntade mig, men kul hade vi nog allihop.

Puss.