pearlsfromparadise

God kväller.
Nu ska jag ta och förklara gårdagens sista inlägg.
Precis som jag skrev så var jag väldigt besviken, och då börjar jag försvara mig själv med dåliga minnen om personen i fråga.
Det borde förklara mycket av det jag skrev.
För det är inte bara jag som anstränger mig för att få vårat förhållande att vara mer än en vardag.
Och jag vet att om han kunde så skulle han mer än gärna möta mig i skolan efter att jag slutat och han skulle göra mycket, bara det inte tog sån tid att åka.
Det var inget problem innan snön, men nu är det så mycket förseningar så det är ingen som gärna ger sig ut för att åka pendel frivilligt.
Och jag kommer inte i andra hand hela tiden. Det vet jag.
Man kan inte komma i första hand hela tiden. Det skulle nästan vara lite creepy. Typ stalker.
Och han kommer inte i första hand hela tiden heller, så det är inget konstigt med det alls.

Men jag var seriös med att jag var besviken och arg. Det var jag. Och jag antar att jag fortfarande är det egentligen. Jag var fortfarande väldigt arg idag, men vem kan vara arg på någon så underbar person som min Kalle?
Jag smälter så fort jag ser honom.
Lite klichè kanske, men så är det.
Och vårat förhållande är mest en vardag. Det bara finns lixom. Och vi tar varandra för givet.
Det är slut på det nu.
En nystart.
Från och med nu så ska vi anstränga oss för varandra.
Eller hur?


Med hela mitt hjärta Kalle, jag älskar dig mer än du kan förstå!