pearlsfromparadise

Shot throuh the heart
and you`re to blame
you give love a bad name
I play my part and you play your game
you give love a bad name

En relativt bra dag blev helt plötsligt en dålig dag. Eller iaf en relativt bra dag som avslutades inte lika bra.
Jag är trött på att bli besviken hela tiden.
Visst, det är inte ditt fel, men det spelar ingen roll.
Jag känner mig hur som helst åtsidosatt.
Det finns inget att göra åt.
Jag är sårad.
För när jag blir besviken startar min försvarsmekanism, så att jag inte ska bli mer sårad.
Det enda jag tänker på är dåliga saker och minnen om personen som gjort mig besviken.
Och då blir det lätt så att jag överreagerar.
Men så funkar jag, så har jag alltid funkat och kommer alltid funka.
Så det enda jag har i huvudet nu är alla gånger du har gjort mig besviken eller sårad, så just nu tycker jag inte alls om dig.
Eller jo, det är klart jag gör.
Jag älskar dig mer än allt annat.
Men i såna här stunder skyms de känslorna för att jag inte ska bli mer sårad.
Jag säger elaka saker då, och du blir säkert sårad av dom och det ber jag om ursäkt för.
Det gör jag verkligen!
Men jag är trött på att gång på gång så är det något annat som kommer före mig.
Och jag är trött på att jag är den enda som verkar anstränga mig för att göra det vi har lite mer intressant. Inte bara en vardag.
Jag menar, till och med de fulaste tjejerna i min skola har pojkvänner som möter dom efter skolan och åker hem med dom.
Det har inte jag.
Jag har en pojkvän som inte har tid, eller inte orkar åka.
Och han är som en hemlighet, för det är i princip ingen som har träffat honom.
Aldrig något impulsivt, aldrig något nytt, bara samma gamla vana.

Men vad är det man brukar säga?
De man älskar mest är de som kan såra oss mest.

Jag älskar dig Karl.
Tro aldrig något annat.
Men idag är jag arg på dig.

Förlåt<3