pearlsfromparadise

Jaa ni, det här blir nog ett förvirrande inlägg men ge det ett försök iaf.
Tänkte att jag skulle försöka skriva av mig lite, för om man gör det så brukar det klarna lite i huvudet. Ungefär som när man går ut och gå en kylig vårkväll.

Sen jag började tvåan så har mitt liv inte varit på sin topp. Eller, jo det har det, men jag har haft väldigt mycket problem. Det är mest skolan som har orsakat dessa problem.
Jag älskar den linje jag går, och det finns inget bättre än att stå i köket ett par dagar i veckan. Det är inte det som har varit problemet. Teorilektionerna har inte heller varit så jättestort problem. Problemet är att skolan har tagit för mycket av min firtid. Varenda jävla dag har jag en hel hög med läxor som ska göras, och det är omöjligt att jobba i förväg eftersom vi har så mycket så man hinner inte göra det. Allt ska göras dagen innan.
Jag klarar av stress. Ett par timmar om dagen under service och så. Men jag klarar inte av att ha ett stressigt liv.
Sen att jag jobbade på donken nån månad i början på läsåret gjorde inte saken bättre, för då försvann all min fritid. Och det jobbet tog väldigt mycket kraft. Efter att ha varit i skolan mella 8.00 -15.30 så skulle jag stå och le mot en massa otrevliga kunder mellan 17.00-22.00, och sen hem och göra läxor. Det bröt långsamt och plågsamt ner mig, men inte skulle väl lilla jag visa omvärlden att jag mådde riktigt dåligt?
Nej för jag är tjejen som klarar av det mesta och inte klagar mer än det vardagliga.
Och ungefär samtidigt som detta hände började två av mina bästa vänners relation knaka och gå sönder. Så då skulle den lilla kraft och energi jag hade kvar gå åt till det.
(Ta inte åt er av det här, för jag skyller inget på er!)
Så mellan slutet av augusti till början av oktober var det nog väldigt många som kände sig försummade av mig.
Och jag mådde skit då.
När jag är stressad eller mår dåligt får jag svåra sömnproblem, så sömnbrist skapade bara ännu högre läxhögar och ännu mer säga till folk att nej jag hinner inte träffa dig för jag måste göra läxor och sen ska jag jobba.
Den enda som jag lyckades ta mig tid att träffa någon dag i veckan var Kalle, och det var de stunderna som mitt liv kretsade runt. Att bara få slippa vardagen några timmar och få slappna av.
Men det var ju inte nog med stress och press överallt ifrån. Nejdå. Under höstterminen hann jag få urinvägsinfektion fyra gånger, varav en gång spred det sig upp till njurarna så jag kunde inte gå, och jag fick självklart svininfluensan och var hemma i två veckor för det. Sen misstänktes jag ha salmonella och blev avstängd i en vecka. Så jag hamnade en månad efter och sänkte mig i i princip alla ämnen.
Att jag var borta så mycket gjore att jag sänktes från mvg i varmkök till vg, och det tog jag jävligt hårt.
Så den här terminen har jag enormt mycket efterarbete att göra efter alla mina sjukdomar...
Innan jullovet trodde jag att jag skulle gå under, så jag har aldrig varit gladare över att få lov!

Till slut blev det för mycket för mig. I oktober sa jag upp mig och sänkte alla krav på mig själv gällande betyg. Läxor gör jag numera bara halvhjärtat och det är få prov jag pluggar till.
Jag sätter mer tid och tillit till mina vänner och min pojkvän och försöker verkligen att ta hand om mig.
Än har jag långt kvar tills jag är i mål med allt jag vill, men jag är på rätt väg nu.
Och jag kan känna ibland att jag faktiskt är lycklig.
Och det är det jag satsar på nu.
Att bli lycklig.
Så jag ska få mer energi, leva lite hälsosammare, börja träna lite mer regelbundet (inte bara när jag har tid och lust), prioritera rätt saker och personer.
för som jag skrev i början på januari så ska det här bli ett killer-år!
Inledningen på ett nytt decenium. En ny start i mitt liv.

Det här året är det mitt eget välmående som står överst på att-göra-listan.
Jag hoppas att ni vill hjälpa mig med det!
För även om jag sällan visar det så behöver jag ert stöd och förståelse mer än ni tror.