pearlsfromparadise

Jag är inte fullt lika kokande rasande nu som för ett par timmar sen. Och det är ju bra nyheter.
Jag blir nästan lite skrämd av mig själv ibland, för jag vet aldrig hur jag ska reagera så det blir olika varje gång, en liten surpise lixom. Den här gången blev jag väldigt väldigt arg för ingenting, precis som en vanlig 17-åring kan bli. Men det roliga är ju att jag aldrig hade pms förut. Visst, litegrann har väl alla, men jag kunde iaf dölja det för omvärlden (inte inräknat min familj, för dom har fått ta mycket skit genom åren).




Meeen man säger ju att tiden läker alla sår. Lögn helt igenom, men tiden gör så man glömmer. Så nu är jag på bättre humör.
Har lyssnat på en massa musik som får mig att må bra.
En låt har jag lyssnat speciellt mycket på, och det skäms jag verkligen över!
För det råkar vara en ful liten Hannah Montana-låt. Själva låten är inte bra, men texten är det faktiskt.
Första gången jag hörde den var i skolan då vi kollade på en skitdålig youtube inspelning där en...vi får väl säga könlös person, för det är ingen som har lyckats lista ut om det är en tjej eller kille, gör ett fantastiskt fult framträdande av just denna låt. Nobody's perfect.

Lång historia om en så meningslös sak, men jag blir glad av den låten.

Nu vill jag se på Paradise hotel, för det är en annan sak som gör mig på bra humör.

Och nej, jag hatar inte allt och alla.