pearlsfromparadise

Nu sitter jag här hemma framför datorn i mitt rum. Huset är kallt för det har stått tomt.
Jag har ju bott en vecka hos min älskling, och jag måste säga att även om det är skönt att få komma hem och vara lite för sig själv så saknar jag honom redan!
Hör du det Kalle? (eller läser, you get the point) JAG SAKNAR DIG!

Jag sitter här i mina pyjamasbyxor, lyssnar på snyftmusik och äter sparrissoppa och dricker annanasjuice. Inte världens bästa blandning, men sen är jag ju också lite konstig så helt oväntat är det ju inte att jag äter udda saker.
Jag hatar att vara ensam hemma.
För jag har ett problem.
Ett stort problem.
Jag är mörkrädd.
Och inte bara sådär litegrann, utan verkligen mörkrädd!
Jag kommer ihåg i somras när jag var hos min mormor och morfar i norrland. Då hade jag och Niklas varit ute och gått en lång bit och sen mötte vi pappa och morfar som stog och fiskade. Det var på kvällen och jag är inte sådär jätteintresserad av fiske så jag tog cykeln som vi hade med oss och skulle cykla hem.
Vad jag inte tänkte på var att det var ungefär en km genom skogen innan man kom ut på campingen och sen hem.
Jag tror aldrig att jag har cyklat så fort i hela mitt liv, och jag har endå cyklat mycket. Det var hur mycket gropar som helst så jag cyklade i sick sack och tårarna rann och jag trodde att hjärtat skulle sprängas.
Det var verkligen en skräckupplevelse!
Jag kan säga att det var första gången på många år som jag satt i mammas knä och grät!

Just skogen har jag lite svårt för också. Skräckfilmer you know. Dom flesta utspelas i skogen och jag har bra fantasi, så när jag ska hem till Kalle och ingen står där med en bil och väntar på mig när jag kliver av bussen får jag panik direkt.
Det är ett helvete att han bor mitt i skogen. Fast jag gillar det. För det är så tvärt emot hur det är här hemma.

Men citygirl kommer jag alltid vara, och när jag flyttar hemifrån så ska ett av kriterierna på stället där jag bor vara att det finns gatlyktor!