pearlsfromparadise

Jag är lite rolig.
Jag skrev ju att jag ville skriva någon sorts följetång här i bloggen, och jag satte igång direkt.
Nu har jag skrivit lite mer än två kapitel och tror ni inte att jag redan sitter och stortjuter?
Nu är det ju inte säkert att just den här kommer att publiceras, för jag måste komma på minst sju kapitel innan jag publicerar något, för annars kommer den bara att dö ut.
Jag måste lixom ha min story.
För jag är inte den som gör ett grundligt jobb.
Jag skriver ingen mind-map, gör ingen plan eller struktur när jag ska skriva.
Jag skriver direkt ifrån hjärtat, vilket kanske inte ger det bästa resultatet alla gånger, men det ger mig en kristallklar bild av vad jag menar.
Och det ger mig en kristallklar inblick i känslorna som finns med.
Just den här är genomgående fylld av sorg just nu.
Och ja, det resulterar bara med att jag sitter och gråter.

Men vi får väl se ifall ni så småningom få läsa det här, eller om det bara kommer ligga kvar som ett ofärdigt dokument på datorn.

Puss.