pearlsfromparadise

Det var jag igår efter att ha stått i frysen och gjort 60 kulor glass.
Här händer det inte så mycket.
Vi jobbar, går en sväng och sover.
Så ser våra dagar ut.
Inte så intressant.
Men dagarna går fort iaf.
Idag är dag 10 av 45.
Så snart är vi hemma igen!

Vi fick träffa vår handledare för första gången ordentligt igår eller i förrgår, kommer inte riktigt ihåg.
Och då sa han att sista veckan vill han veta varför vi åkte hit.
Ska jag säga sanningen då?
Att jag aldrig ville hit alls.
Att enda anledningll att jag åkte var för att alla sa åt mig att göra det?
Att det var mitt livs chans och att jag fick inte missa den?
Det var mitt val att åka, men det var inte vad jag egentligen ville.
Jag ville vara hemma, njuta av hösten och 18årsdagen med nära och kära.
Men nu sitter jag i England.
Hundratals mil ifrån allt det där jag ville ha.
Känns det bra?
Nej.
Men ni hade ju rätt i vad ni sa: det är mitt livs chans att göra något jag aldrig gjort, och aldrig kommer göra igen.
Men det är tack vare alla er som jag sitter här och längtar hem, och är på ett ställe som jag inte alls vill vara på egentligen.

I put the blame on you, mogen som jag är.