pearlsfromparadise

Tänk alla famnar jag lämnat
Av längtan till dig
Tänk alla dagar jag vandrat
För att möta den vackraste
Människa jag någonsin mött
Lycklig för att du finns till

Trots allt gnäll tidigare så börjar livet i Abingdon bli till en vardag, en vardag som jag trivs med.
Arbetet i köket blir allt roligare.
Människor öppnar sig mer och jag känner mig lite mer som en i gänget.
Jag trivs här, så är det.
Men jag kan inte låta bli att längta hem till mitt Sverige.
Till mitt hus hemma i Örby.
Till pappas konstanta grillande.
Till mammas "Hej mitt lilla hjärta" när hon kommer hem från jobbet.
Till Niklas svassande genom hela huset när han pratar i telefon.
Till det där lilla sms:et där det står "Hej, ska vi ta en fika efter skolan?:)"
Men vad jag saknar mest, är den som har mitt hjärta kvar där hemma.
Jag saknar att ha någon att hålla om.
Jag saknar den varma kroppen tätt intill min på natten.
Andetagen i min nacke.
Fingrarna som är flätade runt mina.
Jag saknar de blå ögonen som kan få mig att le på ingen tid alls.
Jag saknar de starka armarna som jag vet alltid kommer ta emot mig om jag faller.
Jag saknar de mjuka läpparna, som fått mig att smälta så många gånger.
Jag saknar leendet som får mitt hjärta att slå ett extra slag.
Jag saknar helt enkelt min Karl, med hela mitt hjärta!

Att älskas utav dig
Är det vackraste för mig

Och även fast du förmodligen inte kommer läsa det här så ska du veta att jag älskar dig.