pearlsfromparadise

Har kommit hem från Kalle, där jag har bott de senaste dagarna. Bara pappa och jag hemma så vi har haft lite mysigt bara vi två.
Carro har bjudit med mig på 50talsfest på lösrdag, så en stor del av kvällen hitills har gått åt till att leta reda på lite snygga rockabillykläder. Inte helt lätt eftersom det inte alls är min stil på något sätt, men jag har hittat the perfect outfit nu, och den är AWSOME!
Ni får se bild på det senare.
Ska bara hitta en jacka eller tröja och ett par passande skor.
Btw.
Jag är eftertraktad.
Jag har inte gått ut med det i bloggen förut etfersom jag inte ville ta ut nåt i förskott.
Jag har fått jobb!
Eller ja, jobbet har jag haft i snart en månad nu, men på torsdag ska papprena skrivas på, så då är det officiellt att jag har ett jobb!
Jag ska jobba som kock på ett dagis, just för att jag älskar barn och jag älskar att laga mat, så då kombinerar jag de två saker jag tycker bäst om.
Det är ett helt nyöppnat dagis som jag ska börja på, vilket betyder nyrenoverat kök där jag får bestämma ordningen utan att behöva fråga alla om vart allt ligger, och jag får vara med och bygga upp det från start.
Jag fick förfrågan om intervju till detta ställe bara en timme efter att jag skickat in mitt CV, och plopp, så fick jag jobbet.
Idag ringde ett annat dagis som jag skickat in mitt CV till och ville att jag skulle komma på intervju, men icke. De var för sent ute!

Hur som helst.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer.
Fasen vad allt går lätt för mig i livet!
Jag menar, visst jag hade det kämpigt med skolan i högstadiet, för allt skruvades upp till ett tempo som jag inte var van vid, och visst har jag råkat ut för alla sjukdomar som man inte vill få, och så, men kom igen. Jag har haft hela livet serverat på ett silverfat hittills. Aldrig upplevt något dödsfall (pepparpeppar), aldrig blivit allvarligt skadad, aldrig blivit så ordentligt sviken att jag sagt upp kontakten med någon. Jag har haft lätt att anpassa mig efter situationen och göra det bästa av det, trots att jag gnäller oftare än jag borde.
Det är ju inte enbart på grund av att jag är bortskämd. Det är ju mina beslut, och min beslutsamhet som har gjort det så lätt för mig.
Men min lätthet i livet, och missta det inte för lättja för jag är minsann aldrig den som slöar efter och låter andra göra allt åt mig, gör att jag misstänker ett hårt bakslag snart.
Det ligger och gnager av oro långt inne i mitt sinne.
Men det får jag hantera när det kommer.
Nu ska jag bara njuta av min lätthet med ett äpple och lite paradise hotel.

Puss.

Liten femtonåring fiskar i norrland