Dagen I Sin Korthet

Åkte till praktiken som vanligt imorse, dock något tröttare än vad jag brukar, men vid halv tio, tio tiden insåg jag att jag behövde åka till läkaren.
Så jag gick till m in handledare och förklarade läget, och att jag var tvungen att ringa och boka en akuttid.
Tror ni inte att jag ringer mitt i deras lunchtimme, så jag får sitta i telefonkö i över en halvtimme.
Och några bra tider fanns det inte heller.
Så det snabbaste itden jag kunde få var imorgon halv 8.
Man får ju se det positivt, trots att jag ska leva med smärtan en natt till så får jag ju lite sovmorgon.

Kalle väntade på mig utanför dörren när jag kom hem, och vi har faktiskt haft det riktigt mysigt tillsammans i några timmar.
Nu har han åkt hem och jag saknar honom redan.
Lite töntigt, men inget att göra åt.
Förresten så är det ju den andra idag, och ni vet vad det betyder.
19 månader fyller vi idag.

Nu kvarstår bara ett faktum innan den här kvällen sakta börjar lida mot sitt slut.
I'm in pain!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0