pearlsfromparadise

I lördags gjorde Malin och Daniel allt för att övertala mig att följa med på bio, men de misslyckades grov. Jag åkte hem till Kalle och tog det lugnt istället.
Men ingen var att jag skulle somna tidigt så det itne skulle bli sånt problem att komma upp till praktiken, men det gick sådär.
Sen sov vi till 20 i elva, så där sprack allt som hade med planering att göra.
Vi åt lite och sen åkte vi hem till Carro för att fira Emil.

Tårta, sång, TP, Mario Cart och en lång resa hem kan ju få beskriva söndagen.

Att somna sen var inte så lätt.
Jag låg vaken i princip hela natten för att jag var piig, för att jag var nervös och för att jag hade ont i knäna för jag lyckades ramla på vägen hem.
Och nej gott folk, det var inte för att det var halt ute, utan det var för att jag inte orkade knyta skorna.
Ibland är man sin egen olycka.

Att komma upp var inget problem. Jag hade ju legat vaken hela natte, så det var bara skönt att få nånting att göra. Nerverna var på heltspänn och jag kom iväg mycket tidigare än vad jag tänkt mig.
Men jag kom till praktiken och har jobbat där hela dagen.
Det verkar bra, med tanke på att jag inte är så förtjust i just konditori, men jag överlever nog dessa två månader också.
Jag skrattade lite åt de som jobbade där när de behövde stå på en liten fotpall för att nå upp till vissa saker. Jag skrattade inte lika mycket när jag insåg att jag också behövde den.

Duscha, ringa min Kalle och sov är vad som står på schemat för kvällen.
Och förhoppningsvis somnar jag innan nio.

Natti.