pearlsfromparadise

Jag känner mig lite underlig ikväll.
Jag har en konstig känsla som liger och maler långt nere i magen, som jag inte riktigt kan sätta ord på.
Jag saknar Emma och vill att hon ska komma hem, samtidigt som jag vill åka till henne och uppleva England på hennes sätt istället för mitt sätt.
Jag är både deppig och glad för att Malin ska flytta. Om bara en och en halv vecka lämnar hon huset som vi lekt i sen barnsben. Det är sorgligt att det inte kommer vara hennes hus längre, och att vi inte bor på fem minuters avstånd från varandra, samtidigt som det är kul att gå vidare i livet och börja om på ett nytt kapitel.
Jag saknar Manda, för trots att vi bor i samma stad lever vi i två olika världar med tider som inte matchar.
Men nu har vi planerat in att ses imorgon, så det lättar lite från mitt hjärta.
sen saknar jag att ha obegränsat med tid, för en kort stund, att bara lägga på mig och Kalle och vårt förhållande.
Det känns som att varje gång vi ses, och det är faktiskt inte så ofta än så länge i år, så stressars vi igenom den tid vi har för att sen försvinna spårlöst från varandra tills nästa gång vi ses.
Jag hade nog gärna velat stanna kvar ute på landet med honom iaf en natt till för att bara reparera de små sprickor som bildas med tiden.

Det här är bara några av de saker som skapar den här konstiga känslan jag har i magen, men de är de som är i nuet, som svävar runt i mitt huvud mest just nu.