pearlsfromparadise

Det är faktiskt inte roligt att gå hem och känna sig otrygg.
Gå och titta sig över axeln och hoppa till vid minsta lilla ljud.

Pappa berättade imorse att en tjej blivit våldtagen natten till igår på en väg där jag går väldigt ofta.
Det är det som gör mig nervös.
Jag var jätterädd för att gå där när jag var lite yngre för platsen har lite historia om sig att det händer dåliga saker där, men eftersom inget hänt där på flera år så har det gått över.
Now its back!

Helt sjukt mörkrädd var jag när jag gick hem från Malin!

Det finns en backe som är väldigt dåligt upplyst och ganska skum i övrigt nästan precis där jag bor.
Jag vågar aldrig gå på trottoaren där för det är så mörkt på sidorna av vägen så jag ser ju itne vad som finns där.
Så jag har gjort till vana att gå mitt i vägen istället.
Men det hade jag också vant mig av med, till sidag.
Nu var jag tillbaka på min gamla upptrampade stig mitt i vägen igen.
Och självklart hör jag fotsteg bakom mig hela tiden.
Men tror ni det finns någon där?