pearlsfromparadise

Här står bloggen och dammar igen.
Så går det när man inte har någon motivation att blogga, även fast jag kanske har ganska mycket att blogga om.
Vi får väl se om det blir ett inlägg eller om jag måste dela upp det.
Hur som helst.
Malins skiva var ju i onsdags, och även fast jag var sjuk och otaggad så blev det riktigt lyckat!
Jag tror bilderna får beskriva större delen av kvällen.







Ja, det var kvällen väldigt kort sammanfattad i några små bilder, men itne alla som deltig fastnade på dessa bilder men det var många många fler där och vi hade så roligt tillsammans!
Det enda negativa var väl att de under de första timmarna och stundvis under resten av kvällen spelade sjukt dålig musik, och vakterna var lite för glada i att kasta ut folk.
På hemvägen träffade vi dessutom på Andreas Weise, och Emil blev helt kär!



Lördage tillbringade jag och lille Karl banan på akuten. 8 timmar var vi där sammanlagt.
Han åkte in för att han plötsligt fick sjunkt ont i ryggen, sen kom de fram till att han hade nåt fel på lungan. Sen misstänkte de att några lungblåsor hade gått sönder och till slut trodde de att han hade fått en propp i lungan.
Den tid som han sammanlagt böev undersökt med tester och prat med läkaren (som Kalle tyckte mycket bra om eftersom hon påpekade att han var väldigt vältränad) var ungefär en timme, resten av tiden gick åt till att vänta.
Tydligen är inte 17åring med smärta i lungorna tillräckligt akut.
Men vi fick ett litet bås med en säng och en stol, och efter ett par timmar började vi känna oss hemma där.
Det var nästan lite sorgligt när vi väl skulle åka hem.

Igår var jag på ett helvetiskt humör, för jag tyckte att Kalle hade förstört min helg och gjort den jättetråkig och sen hade han mage att åka hem utan att göra något roligt med mig.
När han skulle åka var jag så arg så jag nästan började gråta.
Fråga mig inte varför jag var så förbannad för det vet jag inte, men så var fallet.
Till slut bestämde jag mig för att fan, gör han inte som jag vill får vi kompromissa, så då följde jag med honom hem istället.
Även fast jag verkligen inte ville åka ut till honom så ångrar jag det inte, för vi hade en jättemysig kväll.

Jag som var orolig över att jag itne skulle få mina biljetter ålda, nu har jag inte bara sålt tio, utan nu är det fem extra som vill komma, så jag har fullt upp med att ragga biljetter från dem som inte får alla sina sålda.

Jag är supertaggad inför skivan, samtidigt som jag verkligen fasar för den.
Jag tycker att det är jättejobbigt att Kalle inte kan förlja med.
Dels för att han är för lite och dels för att han ska göra högskoleprovet.
Men det känns inte bra att han blir lämnad utanför allt det här roliga, och även fast han antagligen inte hade stannat särksilt länge om han hade varit 18, just pga högskoleprovet, så hade det kännts bättre, för då har han iaf haft chansen.
Många av hans kompisar ska ju komma, och det är folk som han har känt i många år längre än vad jag har gjort, så eftersom han inte kan komma så känns det som om jag snor hans kompisar, och det är bara ännu en tyngd på mitt samvete.
Faaaaan.

Puss.