Rehab

Nu har det gått tre hela dagar sen jag köpte något!
Inte för att jag inte har velat köpa något, jag har nog tittat längtansfullt in genom fönstrena på många affärer, men det är svårt att köpa något när man har lämnat både kort och kontanter hemma.
Bara för att inte frestas alltför mycket under första veckan av rehabiliteringen.

Ikväll ska jag hämta mina grejer hos Kalle.
Han är inte hemma.
Det är därför jag åker just idag.
Jag undrar hur länge jag ska leva i förnekelse om hans existens.
Jag undrar när jag ska få mitt break down.
Det har ju liksom inte infunnit sig som sig bör.
Jag vet inte vad jag känner för att hämta mina grejer.
Ha, jag vet ju aldrig vad jag känner för något numera, så det var väl ingen överraskning.
Menj ag undra faktiskt vad han känner?
Han kan väl inte vara så känslokall som han ger sken av?
Eller?

Fast varför ska jag ens undra?
Det är ju inte värt det.

Däremot så undrar jag vad jag har för grejer borta.
Jag har faktiskt ingen aning!
Det blir ju nästan som en shoppingrunda, kommer hem med massa nya grejer!
Härligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0