Finns Det Någon Kvar Här?
Jaha, här har det dammat igen rejält.
Vad har hänt då?
Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när jag skrev senast så jag kanske nämner vissa saker igen, eller missar några saker.
Jag har kommit igång ordentligt på jobbet nu, känner alla barnen och håller på att skapa ordentliga rutiner.
Jag har fått min första lön och slösat bort nästan allting på ingen tid alls.
Jag har gått runt med hosta i flera veckor, trott att jag haft lungcancer, lunginflammation, tuberkulos och slutligen så kom jag fram till att det var vanlig förkylningshosta. Men då fick jag en öroninflamation på köpet.
Jag har haft ett kanonfirande med alla, nåja, nästan alla mina vänner, bokat in en kryssning och massa annat skoj tills nästa vecka...och så har jag gått och blivit singel också.
Ja, det var väl inte så oväntat. I och för sig så har jag sett mig som singel ända sen 12 september, men det var inte förräns 2 oktober det blev officiellt.
Vår dag. HA!
02/07-09-02/10-11.
Japp. Två år och tre månader av mitt liv fick Kalle.
Kan inte påstå att jag ångrar det, men nu ska jag ut och hitta någon som faktiskt är värd mig.
Vi sa att vi skulle vara vänner, men just nu vill jag inte veta av människan över huvud taget.
Jag hatar honom, kort och gott.
Och det kommer jag fortsätta göra länge till, men det går ju över det också.
Han fick den frihet han tyckte att han slösade bort på mig, och jag fick min frihet ofrivilligt. Så nu måste jag hitta den, och identifiera vad den betyder för mig. Och i min frihet finns det ingen plats för Kalle, för då kommer jag aldrig bli fri.
När jag väl är klar med mitt "sökande" så är jag nog villig att släppa tillbaka honom in i mitt liv igen, men frågan är hur lätt han kommer glömma bort att jag över huvud taget existerar.
Ja, jag har inga som helst illusioner om den människan. Jag tror vad som helst om honom.
It sucks, men han krossade allt vi var.
Det tar tid att läka, och något förtroende kommer aldrig klara av att växa fram igen.
Ikväll ska jag och Carro ut och äta, och det ser jag fram emot!
Resten av helgen har jag av någon anledning helt oplanerad.
Det kanske är för att jag har så himla fullt upp nästa vecka, så att jag vill ta det lite lugnt?
Onsdag: KRYSSNING!
Torsdag: Invigning på jobbet
Fredag: Kickoff med personalen, GOTLAND HERE WE COME!
Lördag: Inflyttningsfest hos Frida
Tur att man precis fyllt år så jag har lite extra pengar!
Puss.
Vad har hänt då?
Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när jag skrev senast så jag kanske nämner vissa saker igen, eller missar några saker.
Jag har kommit igång ordentligt på jobbet nu, känner alla barnen och håller på att skapa ordentliga rutiner.
Jag har fått min första lön och slösat bort nästan allting på ingen tid alls.
Jag har gått runt med hosta i flera veckor, trott att jag haft lungcancer, lunginflammation, tuberkulos och slutligen så kom jag fram till att det var vanlig förkylningshosta. Men då fick jag en öroninflamation på köpet.
Jag har haft ett kanonfirande med alla, nåja, nästan alla mina vänner, bokat in en kryssning och massa annat skoj tills nästa vecka...och så har jag gått och blivit singel också.
Ja, det var väl inte så oväntat. I och för sig så har jag sett mig som singel ända sen 12 september, men det var inte förräns 2 oktober det blev officiellt.
Vår dag. HA!
02/07-09-02/10-11.
Japp. Två år och tre månader av mitt liv fick Kalle.
Kan inte påstå att jag ångrar det, men nu ska jag ut och hitta någon som faktiskt är värd mig.
Vi sa att vi skulle vara vänner, men just nu vill jag inte veta av människan över huvud taget.
Jag hatar honom, kort och gott.
Och det kommer jag fortsätta göra länge till, men det går ju över det också.
Han fick den frihet han tyckte att han slösade bort på mig, och jag fick min frihet ofrivilligt. Så nu måste jag hitta den, och identifiera vad den betyder för mig. Och i min frihet finns det ingen plats för Kalle, för då kommer jag aldrig bli fri.
När jag väl är klar med mitt "sökande" så är jag nog villig att släppa tillbaka honom in i mitt liv igen, men frågan är hur lätt han kommer glömma bort att jag över huvud taget existerar.
Ja, jag har inga som helst illusioner om den människan. Jag tror vad som helst om honom.
It sucks, men han krossade allt vi var.
Det tar tid att läka, och något förtroende kommer aldrig klara av att växa fram igen.
Ikväll ska jag och Carro ut och äta, och det ser jag fram emot!
Resten av helgen har jag av någon anledning helt oplanerad.
Det kanske är för att jag har så himla fullt upp nästa vecka, så att jag vill ta det lite lugnt?
Onsdag: KRYSSNING!
Torsdag: Invigning på jobbet
Fredag: Kickoff med personalen, GOTLAND HERE WE COME!
Lördag: Inflyttningsfest hos Frida
Tur att man precis fyllt år så jag har lite extra pengar!
Puss.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag är kvar här, jag tycker att du skriver så fint! //Amanda Piedrahita. Du är så gullig Sussi.
Trackback
