pearlsfromparadise

Jag tror på skyddsänglar. Eller kanske inte änglar, men jag tror vi har någon som alltid vakar över oss.
Och då menar jag inte att vi får tur av detta, eller ens undviker att få otur.
Jag tror på en kraft som skyddar oss från ondska.
Inte från att det ska börja regna just den dagen man tog på sig tygskorna.
Jag tror på något som ser till att jag kommer hem säkert på kvällen.
Jag tror på något som ser till att Jag inte råkar riktigt illa ut.
Jag tror på något som ger mig tröst och stöd när jag behöver det, utan att behöva be om det.
Jag tror på något högre och större än mänskligheten som vakar.

Jag har en skyddsängel på mig nyckelknippa.

En sån här fast ljuslila. Och som sagt så tror jag inte nädvändigtvis att denna kraft som skyddar är en ängel, men ängeln på min nyckelknippa är min skyddande kraft materialiserad. När jag känner den i fickan om jag är lite osäker eller rädd blir jag genast lugnare eftersom jag påminns om att någon ser efter mig.
Det finns inget som kan skydda en mot allt, men min ängel skyddar mig vart jag än är efter bästa förmåga.
Och än så länge har den förmågan varit mer än tillräcklig.

Just nu är den renaste ondska jag kan komma på en viss person vars rättegång inleddes igår.
Nämligen Anders Behring Breivik.
Den mannen är ondska för mig.

Och jag tror på en kraft som skyddar mot sådana som han, och som motarbetar såna in i det allra sista.

Sen kan man ju då fråga sig vart alla offers skyddande krafter var under massakern, men då får man se det som att allt har inte en förklaring som vi förstår.
Jag tror att dessa människor också hade ett väsen som vakade över dem, men ibland räcker det inte till. Ingenting är oövervinnligt även fast man ibland kunde önska det.
Och nu önskar jag att alla goda krafter som finns sätts in mot Breivik så han får det värsta möjliga straffet.