pearlsfromparadise

Sitter och lyssnar på When you say nothing at all och drunknar i gamla minnen.

When you say nothing at all är ju låten jag lyssnade väldigt mycket på när jag var i England.

Jag vet att jag har skrivit väldigt mycket om hur jag inte mådde bra där, och att jag bara längtade hem, men så här på lite längre sikt så minns jag faktiskt mycket bra saker. Jag hade så sjukt kul, massa shopping, massa fest, massa nya människor, massa växa upp och ta ansvar. Jag växte upp så jäkla mycket där och jag skapade mig så många minnen för livet och jag är verkligen glad över att jag åkte dit. Visst hade jag det jättejobbigt där. Jag åkte mitt i en period då jag kände mig väldigt ostabil i mig själv och med hela livet. Jag var osäker på precis allt och hade grym hemlängtan, men trots detta så åkte jag faktiskt dit och hade det så sjukt bra!

Att det sen tog mig nästan två år att inse det är en annan femma, men jag tror jag behövde växa upp ett par litermått till för att kunna se förbi detta. Och nu när jag står på egna ben, är riktigt självständig i mångt och mycket så kan jag se det hela ur en helt annan vinkel.

 

Nåja, står på egna ben kanske jag inte gör, jag bor ju fortfarande hemma men jag letar lägenhet för fullt! Har ni tips så är det bara att slänga fram dem!

Men jag måste säga att jag ändå är väldigt självständig. I både smått och stort. Jag betalar räkningar varje månad, jag postar brev(!), jag går på kurser och konferenser där jag inte känner en själ, skaffar försäkrningar hit och dit, bokar allt jag ska göra själv istället för att låta andra göra det åt mig m.m. m.m.

Det här kanske inte är några stora grejer för er, men det är det faktiskt för mig, för vid samma tid förra året gjorde jag inget av det här själv. Jag förlitade mig på att andra skulle fixa allt åt mig, men det gör jag inte längre. Jag litar på att jag har folk som älskar mig vid min sida i allt jag gör dock. Ensam är stark men tillsammans är starkare. Lkaväl som man ska ta tillvara på "tillsammans" så måste man anamma "ensam". Tillsammans funkar inte utan ensam och ensam funkar inte utan tillsammans.

Om ni förstår vad jag menar.

Jag har bara varit en "tillsammans"person förut, men nu har jag fått i mig lite "ensam" också och det har gett mig lite mer skinn på näsan, gett mig lite bättre självförtroende och lite bättre självkänsla för jag vet att jag kan ensam, men att tillsammans alltid finns nära till hands.

 

Nej, nog med djupa tankar för denna gång.

Over and out

Puss.