pearlsfromparadise

http://www.youtube.com/watch?v=YVw7eJ0vGfM&ob=av2e
I love it!

Den här bloggen har ju varit mer eller mindre under aktivt bruk i över två år nu. Slutet på december 2009 skapades den. 26 tror jag faktiskt, om man ska vara exakt. Och som jag har påpekat så många gånger så är den här bloggen för mig. För att jag ska veta vad som har hänt i mitt liv, alla dessa ögonblick som är guld värda men kanske inte så major så man kommer ihåg dem.
Jag har i alla fall suttit och läst lite inlägg som dykt upp genom åren på måfå nu, och jag måste säga att det är som att läsa om en annan månniskas liv!
Är det verkligen jag som skrivit allt detta?
Vissa grejer är så sjukt djupa och kloka att jag inte alls kan tro att de har kommit ut ur mitt huvud och ner i skrift här. Sanningens speglar, historiska event, olika livsåskådningar, allt ur en väldigt objektiv vinkel.
När jag läser sånt blir jag nästan lite varm i hjärtat över att såna klokheter finns i mig.
Sen finns det extremt barnsliga och omogna grejer här i också, och de skäms jag nog snarare över, men man kan verkligen se de olika stadier jag gått igenom, hur jag har utvecklats i alla olika riktningar, hur människor i min omgivning har utvecklats, hur folk har kommit och gått och kommit tillbaka igen, och kanske försvunnit en gång till.

Den här bloggen är en rikgit pärla från paradiset!
Den ger mig en chans att se hela mitt liv i en annan dimension än den jag upplever livet i.
Man lär sig så mycket om sig själv, kan ransaka sig själv och inse sina brister och sina goda kvaliteter.

Fan, jag är ju en rikgit pärla från paradiset!
För hela den här bloggen - alltså pärlan, ja det är ju jag helt igenom.

Haha.
Nej, nu ska jag bunkra upp med nybakad sockerkaka och popcorn inför premiären av årets big brother!

Puss.

Jag vill gå på Avicii!
Och jag vill gå på Deadmau5!
Kommer jag göra det?
Hmmmm, biljetten till Avicci kostar ca 2000 originalpris, men det har varit slutsålt i månader så nu är väl priset pressat upp till det dubbla av privata säljar så thats not gonna happen, och Deadmau5 går på ca 1000 - alltså inte helt otänkbart, men vi får väl se.
Ska man gå på konsert ska man ju slå på stort, då är det VIPgolvet som gäller och inte det allmänna där alla småpojkar står och hoppar runt som idioter medans småflickorna inte kan hålla balansen för de har druckit "en hel shot". Nej VIP is the shit!

Anyways, den 3 mars kommer jag fälla en liten tår eller två över att inte jag får vara med i Golben och se på Avicii, men Daniel fyller ju år där i dagarna så det kanske blir den helgen han ska firas, och då kanske det bara blir en enda liten tår.

JAG VILL GÅ PÅ AVICII!!!!!!!

Whitney Houston är död!
Man tänker aldrig att dessa stjärnskott som funnits hela ens liv faktiskt försvinner.
Undrar om det här  blir lika uppblåst som Michael Jacksons död.
Sitter här och lyssnar på hennes allra bästa låtar nu, och går tillbaka i minnesarkivet.
Jag har aldrig älskat varesig Michael Jackson eller Whitney Houston, men i och med att de var som störst under min uppväxt så har jag så sjukt mycket minnen till deras musik.
Minnen som väcker en hel kaskad av känslostormar.

Det är konstigt att man kopplar ihop minnen, känslor och musik. Sånt man annars inte kommer ihåg, väcks av bara en enda liten låt.

Ja, vila i frid Whitney.
Och tack för din tid här bland oss.

Jag blir fullkomligt GALEN på folk som inte kan uttala ceviche.
Hur tror ni att det uttalas?

Shevish?
Shevishè?
Sevish?


Nej, nej och åter nej!
Det uttalas Sevitche!

Försök att säga det!
Sevitche.
Sevitche.
Sevitche.

Googla på det så strå det att det uttalas sevittje.

Det är inte så svårt.
Ceviche.

Bara för att ni ska lära känna mig lite, eller nåt sånt.

1. Jag gillar inte: pytt i panna, tacos, pannkakor, koriander, lakrits eller saffran. Och nej, det spelar ingen roll om det är er farmors mormors fasters recept, jag tycker inte om det ändå.
2. Jag gillar inte när folk tror att de kan mer än mig på de områden jag faktiskt är väldigt påläst och kan mycket om.
3. Jag gillar inte att säga hejdå till folk jag pratar med i telefon. Det är på något sätt bara jättekonstigt när man gör det för det blir så stelt och så väntar man på att det andra ska säga nåt och så blir det bara en massa skit sagt, alt. en massa viktiga saker osagda.
4. Jag gillar inte att ha kontakt med någon på morgonen. Doesn't matter hur jäkla snygg du är, eller om du är supertrevlig, eller lika morgonsur som jag. På morgonen gillar jag ingen som så mycket som tittar på mig.
5. Jag gillar inte att prata politik, för jag blir så jäkla upprörd när folk inte har samma åsikter som mig.
6. Jag gillar inte folk som är konservativa och fast i gamla mönster.
7. Jag gillar inte jeans med vågräta sömmar. Makes your legs look fat!
8. Jag gillar inte att åka nattbuss, trots att det är mycket närmare hem från den än från pendeltåget eller tunnelbanan.
9. Jag gillar inte mitt smeknamn (det är därför jag försöker avskaffa det, men det är lite svårt för dem som kallat mig för Sussi i 14 år att helt plöstligt gå tillbaka till Susanna, så oavsett vad jag tycker får jag nog leva med mitt fula smeknamn)
10. Jag gillar inte att slösa på annat än pengar. Mat, kläder, tid etc är jag jävligt snål med, samtidigt som jag slänger pengar omkring mig.

 

Det var det.

Har ni tur kanske det dyker upp 10 saker jag gillar sen också!

 

Puss.

There's a voice in my head
There's a ghost under my bead
Spooky mirror's hangning on the wall
Don't be scared, it's okay, talking to a living dead
Helpless people walking down the hall


Hear the bark at the moon
Midnight's coming up for soon
Shadows sneaking up behind your back
The vampire's wolfs' baked dinner is on you
Better be aware when they attack


Tänk att introlåtar till barnprogram kan fastna och göra sånt intryck!

Idag gick jag in på PUB medans jag väntade på att Manda och Jonatan skulle sluta jobba, och då gick jag in på Systrarna Voltaire.
Jag grät nästan när jag gick därifrån.
För jag fick inte ta med mig hela affären hem.
Jag har aldrig sett så mycket fina köksprylar och allt-i-allo-prylar.
I'm in love!
BIG TIME!
Jag vill ha hela affären. Alla skålar av kokosnöt, peppar och saltkvarnar av kanelbark, koppar, zestjärn, keramikknivar, flätade träfat och inbundna burkar.
I love it I love it I love it!
Köp grejer därifrån till mig!

Smakar det så kostar det.

Denna brödkorg är bara en av tusentals grejer jag föll för totalt.

Give it to me.
Kostar bara 995 kr.

Helt klart en pärla från paradiset.

Som vanligt är det ett jäkla snack om nyårslöften så här i början på året, och jag brukar ju vara en av dem som har en hel lista med löften, men i år har jag faktiskt inte ett enda löfte till mig själv vilket ju gör att jag inte kommer bli besviken på mig själv heller.
Däremot så har jag några mål för året, som jag mer än gärna skulle vilja genomföra.

• Resa utomlands, dels på en partyresa som man enbart kommer ha bilderna som minnen ifrån, och dels en kulturell resa

• Flytta hemifrån - med eller utan någon
• Fortsätta min träningsnarkomani (tveksamt om det faktiskt är ett ord)
• Fortsätta med min no-regrets-livsfilosofi (har faktiskt aldrig mått så bra sen jag införde den i september)
• Köpa en katt eller två
• Gå en danskurs
• Trotsa ett par av mina fobier (bl.a. mörker, höjder, havet etc.)

 

Tja, det är nog mina mål det.

Inte så lite att leva upp till, men vi jobbar på det!

Att få pengar i julklapp tackar man ju inte nej till. Då tänker man bar "yes, nu kan jag shoppa massor på mellandagsrean", Men nej du.
Så fantastiskt är det inte, inte om man måste köpa SLkort.
1740 kr!
Fy fan!
Sen fanns det inte så många hundralappar kvar till mellandagsrean helt plötsligt.
Fan att man inte cyklar överallt.
Ska nästan börja med det!

Juldagsfrukosten är nu avklarad, och inte fick jag någon mandel i gröten inte.
Sitter och planerar lite inför nyår, och veckan som komma skall.
Ingen lugn och ledig vecka inte, men superrolig!
Dessa tankar delar jag med senaste plågan som fastnat i mitt huvud - Mange bjuder.
Hur kan man låta bli att lyssna på den?
Totalt beroendeframkallande är vad den är.
Mange, mange, mange, mange, mange ger dig allt du vill ha, mä mä mä mange mä mä mä mä mä mä mä mange mä mä mä mä.

Har lyssnat på den säkert 20 gånger idag, och kan inte sluta trycka på restart.
Illa, illa.

Imorgon blir det mellandagsrea!!!!!
På tisdag blir det äntligen fika på stammisstället.
Onsdag planers en lilllördag in.
Torsdag ska det fixas så mycket som möjligt inför nyår.
Fredag tänkte jag kanske ha en liten "glöggkväll" eller dylikt för att värma upp inför lööööööördag!
Är supertaggad och har faktiskt varit det i flera veckor!
Kommer bli så jäkla awsome!
Men eftersom jag har taggat så länge så har jag skyhöga förväntningar, och jag hoppas att allihop i nfiras på bästa sätt!

Mä mä mä mange mä mä mä mä

Vissa kan tycka att det räcker att hälla kokande kola över händerna en gång om dagen, men eftersom jag alltid ska vara lite mer än alla landra så kör jag på två gånger!
Ja, vad gör det väl att jag får gå med bandage och brännblåsor hela helgen, jag fick ju vara lite mer.

Jag har betalat mitt livs första räkning!
Känns lite konstigt att det tagit mig över 19 år innan jag betalat en räkning, men det känns också som om jag gärna hade fortsatt vara utan räkningar i 19 år till!

Jag har fått en uppenbarelse!
Alldeles nyss!
Jag har ju faktiskt försökt att inte haka på de som vill att jag ska följa med ut ikväll, för att jag ska ha en lugn helg, så till slut bestämde jag mig för att den enda chans jag har att ta de lugnt och itne falla för frestelsen är att åka bort.
Så jag tar mitt pick och pack till landet.
Till sorunda.
Där ska det käkas middag och drickas öl och pratas och framförallt: det ska tas lugnt!
Min största anledning till att jag ska ta det lugnt, utöver att jag har varit ute och partat varenda helg i tre månader och det sliter på kroppen, är att jag måste ta en liten killpaus!
Jag kan inte umgås mer med killar på det sätt jag gör just nu.
Då tror jag att jag blir galen.
Jag måste ta lite avstånd från det motsatta könet ett tag.
Men nästa vecka är jag fit for fight!

Och nästa vecka är det julbord som gäller!

Pulsen går på högvarv och svetten rinner!
Dirty dirty.
Haha, nej något sånt barnförbjudet skrivs det inte om här i min blogg!!
Pulsen går på högvarv och svetten rinner för att jag precis har tränat järnet!
Ojoj, nu blir det hopp in i duschen och sen ska jag krypa ihop i soffan och kolla på Grimm innan jag ska gå och lägga mig, förhoppningsvis tidigt ikväll.
Jag har fått så himla svårt att somna på senaste tiden.
Jag vet inte vad det beror på, för all stress på jobbet är borta och alla problem är lösta, jag har ingen stress och inga problem i mitt privatliv, jag har inget som jag går och grubblar på...det kanske är så att jag för första gången i mitt liv har för lite problem i mitt liv?
Att jag har för lite att grubbla på?
Ja så kanske det skulle kunna vara...
Jag vill ju inte skapa några egna problem, så vi kan väl köra det gamla vanliga racet: ni kommer till mig med era problem och jag löser dem åt er!
Äsch, jag tror inte ni har så mycket problem ni heller, förutom hur ni ska få pengarna att räcka till alla julklappar plus till att kunna leva hela december.
Jag får helt enkelt rota upp något gammalt problem och börja om på grubblandet över det så kanske jag sover bättre.
Svammel svammel.

Var istället glad över att du inte har några problem, idiot.
Ta en sömntablett och sluta klaga!

Herregud vad irriterande jag kan vara!?

8-22.
Ingen dålig dag det!
Nej det har faktiskt varit en riktigt bra dag idag, trots att den var lång.
Har spenderat de senaste tre timmarna på en kurs, som nog inte var menad att jag skulle gå på egentligen eftersom den inte kommer hjälpa mig i mitt arbete, men lite extra timmar och tips på hur man ska utveckla sig själv är inte helt fel!
Kan säga att det tog mig ca en timma att förstå vad själva kursen handlade om, men eftersom jag har lite stolthet kvar i mig ännu tänker jag inte ens nämna det för er.

Nej nu är det puss och godnatt och vi ses imorgon som gäller.

Puss och godnatt och vi ses imorgon!

Ni vet den nya funktionen på facebook, som gör att man kan se vad alla lyssnar på på spotiy?
Eller ja, så ny är den ju inte längre egentligen.
Men hur som helst.
Jag har nu i en längre tid sett att typ alla lyssnar på jag gråter bara i regnet, och jag har undvikit att lyssna på den för hela titeln skriker bara deppighet, men nu tog jag mod till mig och lyssnade på den.
Jag ställer mig alltid skeptisk till nya låtar och måste lyssna på dem minst fem, sex gånger innan jag kan börja tycka att de är bra.
En gång och jag är helt förälskad!
Visserligen är den deppig och sorglig och allt sånt som titeln säger att den ska vara, men åååh.
It's thursday, I'm in love!

Lät hon in, lät hon ta
Lät mig tro, vad hon än sa
Jag lät det gå, sväva på moln
Tills hon slet mig i stycken
Spotta på mina sår
Men ser det ut som om jag sörjer dig?
Mer som om jag höjer dig
För jag
kommer aldrig låta dig få se mig svag

Jag gråter bara i regnet
Superstolt
Hon vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men varför vill du stå med mig i regnet?
I regnet, i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet

Gav hon allt, allt jag kan ge
Ville ha mer, det är sån hon är
Ensam är stark
Det är så jag blev
Litar inte på någon och allt är hennes fel
Men ser det ut som om jag lackar?
Nej
Mer som om jag tackar dig
För jag
Kommer aldrig låta dig få se mig svag

Jag gråter bara i regnet
Superstolt
Hon vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men varför vill du stå med mig i regnet?
I regnet, i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet

Hon vill ha varmt, hon vill ha kallt
Hon vill ha hav, hon vill ha land
Hon vill ha vitt, hon vill ha svart
Hon vill ha mig, hon vill ha allt
Jag gav dig en chans
Men det tog mig ingenstans
Så sluta tro du vet för mig det hjälper mig inte alls

Superstolt
Hon vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå vore så enkelt
Men varför vill du stå med mig i regnet?
i regnet, i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet
I regnet, i regnet

Ja, det stör mig att det är massa felformuleringar och grejer, men jag kan ju inte alltid få som jag vill.
Jag tror jag gillar den för jag kan relatera till den, från båda håll.
Jag kan relatera till den som sjunger, och till den som texten handlar om.
Jag ser en del av mig själv i den.

Igår tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om att jag tycker att skåpbilar är lite sådär halvcreepy.
För det är de faktiskt.
Speciellt såna där gamla lite smårostiga som ser ut att falla sönder när som helst.
Creepy.
För jag tänker alltid att det sitter någon mördare eller nåt liknande i dem som ska komma och ta mig!
Ja, där har jag nog sett på lite för många kriminalserier allt!
Men så är det.

Ni vet när en bli börjar krypköra bakom dig, som för att stanna och säga något.
Det tycker jag cokså är lite creepy, för det brukar sällan bli roliga samtal när sådant sker.
Så idag, på väg hem från jobbet, så kommer det en bil bakom mig, krypkörande såklart.
Jag tänker genast att noooooo jag vill inte stanna och prata med någon nu.
Så kommer den in i mitt synfält och jag ser att det är en skåpbil!
Oh no!
Min första tanke var att nu dör jag.
Dramatiskt!
Det visade sig att dte var pappa som kom i sin jobbil och ville plocka upp mig så jag slapp gå hela vägen hem.
Jodu, där har vi en seriemördare va!
Ha!
Vilket skämt!

Oj, oj OJ vilken respons jag fick av mitt superarga inlägg!
Tror det var ganska många som kände sig lite orättvist behandlade där, meeen livet är orättvist.
Nu får jag uppmärksamhet från alla håll och kanter!
Det var i och för sig inte så snällt, det jag skrev, och jag vet väl självklart att jag inte är perfekt heller, men jag fick ju avreagera mig i alla fall så det var ju bra.

Ta inte allt jag skriver på alltför stort allvar, inte allt jag säger heller.
Man ska helt enkelt ta hela mig med en nypa salt.
Det tror jag att jag ska börja göra också.
Det är fan jobbigt att vara mig.
Blåser upp som ett åskväder på nolltid och sen mojnar det ganska snabbt och jag börjar tänka tillbaka på vad jag gjort/sagt/tänkt.
Och det värsta är att det inte går att skylla det på några hormoner eller nåt, eftersom det är så jag har varit hela mitt liv.
Som idag typ, sov ingenting inatt av någon anledning, och sen somnade jag såklart precis innan väckarklockan ringde, och är det konstigt att man vaknar på fel sida då?
Det var bara att ta sig i kragen, smeta på ett falskt gott humör och dra sig mot jobbet.
När jag kommer dit är allt kaos.
Kaos med stort K.
Och därifrån gick det bara utför.
Var tvungen att planera om hela veckans arbete, ta till nödlösningar och stressa skiten ur mig, och ändå tyckte jag att jag hade tid att ta min absolut första rast, på två och en halv månad.
Tro mig, det vari nte så fantastiskt som man förväntar sig.
Blir nog ingen rast för mig imorgon.
Mina snälla kollegor blev nästan lite chockade, för jag, som alltid har båda dörrarna till köket öppna och kommer ut till de andra så ofta jag bara kan för att ha någon att prata med och vara lite social med, jag stängde båda dörrarna, drog upp radion på högsta volym och visade mig inte utanför köket på hela dagen.
Dålig dag kallas det.
Imorgon bli det majsplättar.
Kommer gå åt som rinnande vatten.
Kul för mig, som hatar plättar/pannkakor/våfflor, som ska stå och steka plättar till ca 50 pers.
Bra planering Susanna, verkligen.
Tur att det är lite ordning på mig i alla fall så att jag har förberett det mesta.
Jag är så organiserad, fastän jag planerar in ganska osmarta rätter ibland.

På torsdag ska jag dessutom följa med alla smarta einsteins från kth på torsdagspub. Kommer verkligen sticka ut där, bland alla som läser om envariabler och grejer.
Hej jag heter Susanna, Jag jobbar!
Hihi, nej men jag tror det kommer bli kul!
Kanske kanske jag träffar någon ab de som var med ute för någon helg sen så jag känner någon förutom Malin där, men det skulle inte göra något om jag inte känner någon annan än henne heller iof.

Jag kom att tänka på, i helgen faktiskt, att jag saknar henne!
Hon har ju bara flyttat ett par kilometer bort, och på finns fortfarande på gångavstånd, men det är liksom inte samma sak, som att hon bor fem minuter snett upp från majbrasan.
Så jag bara kunde springa över på spontanmiddag, eller komma och kolla på någon film (aldrig att vi gjorde det hemma hos mig, nr1: vi har typ inga filmer här, nr2 de har alla hightechgrejer och då vill man ju använda dem!)
Det blir pubrundor istället.
Inte helt fel det heller.

Helgen ser lite luddig ut, har många halvplaner hit och dit, men inget spikat.
Jag får ta fram hammaren imorgon och se till att något blir gjort!
Haha.
Här har man huvudet på skaft!
Hihi.
Igen!

Men vet ni vad som ska lysa upp min hemska dag?
Att det är Desperate housewives ikväll!
Trodde jag ja.
Nej, dagen blir sämre av att det är inget desperate housewives ikväll.
Jag tror jag ska gå oc lägga mig under en blöt sten och gråta en skvätt.

Min hemska dag får piggas upp med lite solroskärnor och förhoppningsvis går det en bra film kl 21!

Puss.

Vet ni att nu är jag arg.
På riktigt.
Jag är ju sån som antingen svartmålar allt eller skönmålar det.
Allt jag beskriver är antingen sämre eller bättre än vad det egentligen är.
Min vänner, ja vart ska jag börja?
Där har vi en skönmålning.
Tolka mig inte fel, jag älskar mina vänner, men ni är fan inte så jävla bra alla gånger som jag får er att se ut.
Man kan ju tycka att ni, efter att ha sett mitt förhållande åka i utförsbacke ett halvår med en pojkvän som bara blev mer och mer av det asshole han faktiskt var från början, skulle behandla mig med någon sorts respekt.
Jag är TRÖTT på att hela tiden behöva komma på en plan B för att ni inte orkar, är sjuka eller ska på någon jävla familjegrej.
SÄG TILL I TID SÅ NI INTE FÖRSTÖR MIN KVÄLL!
Ska det vara så jävla svårt att visa mig så pass mycket respekt att jag har en chans att fixa nåt annat att göra?
Vet ni, att det mest värdefulla Kalle sa till mig det sista halvåret var att jag ska sluta ge och ge och ge och ge. Att jag ska börja ta lite också. Efter det så kallade han mig dessutom för en dålig människa eftersom jag tycker om att hjälpa andra, men det hör inte till saken.
Det jag vill komma fram till är jag ska fan ta det rådet på allvar.
Både privat och på jobbet.
Jag ska inte jobba en enda minut mer övertid (nej förlåt, mertid heter det ju) innan jag har fått betalt för det jag redan gjort.
Jag ska inte tåla att bli trampad på bara för att ni inte är på humör.
Det är dags för er att börja ge och för mig att börja ta.

Den enda gången jag känt att jag faktiskt kommer i första hand mer än någon gång ibland, var då jag svälte mig själv i tre veckor för att jag mådde pissdåligt. Så det kanske är min lösning.
Jag kanske ska bli anorektiker så jag slipper tigga om att få komma i första hand.
För vem kan egentligen säga nej då?
Vem kan svika då?


Jag är trött på att bli tagen för givet.
Ochj ag har lärt mig min läxa av livets hårda skola.
Jag drar om jag inte blir uppskattad.
Jag försvinner.
För jag vet, att vart jag än är någonstans, så kommer sällskap aldrig vara ett problem för mig.
Skärpning säger jag bara, skärpning!
Jag är arg.
Det är ert fel.
Det är fan inte lätt att göra mig arg.
Det är det inte.
Jag trodde mer om er.
Men så är jag ju jävligt godtrogen också.

Sucks for me